Strax efter klockan 21 i tisdags sköts en man ihjäl av polisen på ett flyktingboende i orten Geijersholm i Värmland. Polisen hade tillkallats drygt en halvtimme tidigare sedan mannen varit berusad och bråkig. Mannen, som hade beväpnat sig med en kniv, sköts ihjäl på kort avstånd med två skott. Polisen hävdar nödvärn, men enligt vittnen uppträdde poliserna aggressivt.
– Om de skjutit honom i benet hade man förstått, men inte i bröstet. Polisen lugnade inte ens ned honom, säger Yasin Osman, vittne till dödsskjutningen, till Aftonbladet.
Janne Fredriksson är gruppchef för Polishögskolans utbildningsenhet och ansvarar för polisiär konflikthantering. Han menar att det inte går att lära ut exakt hur poliser ska agera i hotfulla och akuta situationer som den i tisdags.
– Rent generellt så ska man alltid försöka avvärja en situation med så lite skada som möjligt. Skjutvapen är sista alternativet, säger han.
– Vi har en kungörelse för hur man får använda vapnet – först ska man om det är möjligt stoppa personen genom varningsrop, sedan ska man om det är möjligt skjuta varningsskott. I optimala fall hinner man göra detta, men när en person kommer springande mot en är det inte säkert att man hinner.
Varför skjuter polisen mot vitala delar och riskerar att döda?
– Om man har tillräckligt stort avstånd, låt säga tio meter, så ska man skjuta mot benen. När avståndet minskar måste man i stället skjuta mot kroppen för att förhindra ett angrepp.
Är det inte ett problem att poliser siktar så dåligt – varför inte skjuta i en axelled så att personen i fråga släpper tillhygget?
– Nu låter det på dig som att du tror att man kan bemästra det som Fantomen. Det är helt orimligt att ha en sådan precision i de snabba situationer som ofta råder. Då har man inte alla handlingsalternativ klara för sig. Sedan vet vi ju inte om det var dåligt siktat i det här fallet, det träffade kanske där det avsågs.
I en rapport från tidigare i år framkom att svenska polisstudenter presterar avsevärt sämre på skjutprov jämfört med polisstudenter i USA och Kanada. Men Janne Fredriksson tycker att svenska poliser är tillräckligt bra på att hantera vapen.
– Ja, det skulle jag vilja säga. Om vi då pratar om tjänstepistolen.
Med anledning av polisens senaste dödsskjutningar, finns det anledning att se över polisutbildningen? Kanske skulle polisen behöva ha med sig socialarbetare och mentalskötare som är vana att hantera personer i kris?
– Den här typen av utryckning som den i Värmland gör svensk polis hundratals varje dygn. Jag kan inte se hur vi skulle kunna ha resurser att ha med den typ av personal du pratar om. Men vi jobbar ständigt med att få till en så bra utbildning som möjligt.
Har du förståelse för att människor kan känna rädsla för polisen efter sådana här händelser?
– Naturligtvis kan jag förstå att man kan reagera på olika sätt, framförallt beroende på vad man har för insyn i polisarbetet. Jag förstår om vissa tycker att det känns otäckt med poliser.
