Det började som ett försök att förtydliga demokratin. De osäkra medelklassväljare som avgör varje svenskt val skulle få reda hur det femtioelfte jobbskatteavdraget finansieras. Få veta exakt var de där extra hundralapparna i plånboken kommer ifrån. Som en sorts innehållsdeklaration där det framgick vilken samhällsnytta som fått mindre pengar på grund av avdraget. Denna kunde skickas ut samtidigt som deklarationerna.
Men Fredrik tyckte de var såssigt att alla skulle ha likadana avdrag. Så det infördes olika alternativ. 400 kronor för en sämre kollektivtrafik. 30 kronor för en såld vårdcentral. 5 000 kronor för ett skolsystem där bara hälften av barnen lär sig läsa. Det var bara att välja och vraka. Sätta ihop sitt eget jobbskatteavdrag efter behov. Den som exempelvis sällan är sjuk och tycker om när tåg spårar ur erbjöds ett kombinationsavdrag som finansierades med sänkta löner för undersköterskor samt slopat underhåll av järnvägen.
Då det inte gick att dra av mer än vad som betalats in i skatt, en kvarleva från sossesverige, var det bara de som betalade riktigt mycket skatt som hade råd med de största avdragen. Det infördes särskilda premiumavdrag som var så stora att mindre landsting helt fick slå igen sin verksamhet om någon utnyttjade dem.
”Men medelklassen då?” sade Jan. De har ju trots allt röstat fram systemet. Det är orättvist om de inte kan dra av lika mycket som de med premiumavdrag. Så det infördes en reklamfinansierad variant som alla friska människor med fast anställning, symmetriska frisyrer och minst ett halvt basbelopp i lön fick använda. Dessa avdrag var lika stora som premiumavdragen. Enda skillnaden var att det spelades en reklamfilm för någon friskolekoncern mellan var tredje avdrag.
”Det här är inte tillräckligt valfritt”, påpekade Annie. Det borde gå att välja exakt vilken fattig person som ska drabbas av avdragen. Toppen, sade Göran. Vi kan lansera en app där de som utnyttjar avdragen kan följa sina arbetslösa under dagen på fas 3-placeringen. Eller när den utförsäkrade samlar pantburkar. Det är viktigt att få ett ansikte på personen så man kan känna medkänsla. Så länge det är svanmärkt har vi inga invändningar, sade Gustav och Åsa.
”Så här får det inte gå till”, sade Stefan. Vi ska göra vår egen app. En app för de svaga. Den ska gå igång klockan sex varje morgon. Jag ska vråla ”upp och hoppa din lata jävel” och Magdalena ska tipsa om kaffe med kaustiksoda.
”Så här får det inte gå till”, sade Jonas. Folk borde åtminstone få ligga och dra sig till kvart över.
”Hycklare, ni hoppar på fel personer”, skrattade Jimmie och visade upp sin egen app där en glad liten gris brölade: ”Det är mångkulturens fel att du är arbetslös” en gång i halvtimmen.
