Ana de León López gömmer ansiktet i händerna och vänder kroppen bort från bordet vi sitter vid. Tårar rullar ned för hennes kinder och hon sträcker sig efter en näsduk. Hon tillhör ursprungsfolket maya ixil och hennes historia är fruktansvärd – men långt ifrån den enda i sitt slag. Inbördeskrigets Guatemala är en av de blodigaste konflikterna i den latinamerikanska historien med mer än 200 000 döda fram till dess att fredsavtalet skrevs under 1996. Men fortfarande går människor med blod på sina händer fria i ett land där straffrihet varit mer regel än undantag.
– Det första som hände när Ríos Montt kom till makten var att de dödade min lilla flicka, de förde bort alla mina tre barn och de avrättades av militären, säger Ana de León López.
– Det var 1982 och jag fick aldrig se dem igen. Vi var tvungna att fly, armén brände byn där vi bodde och uppe i bergen blev min man svårt sjuk. Vi åt inget annat än rötter, pinnar och gräs och var hela tiden på flykt helt planlöst, vi bara sprang. Militären var överallt.
När diktatorn Efraín Ríos Montt tar över makten efter en statskupp mot Lucas García i slutet av mars 1982 stöttas han av USA:s president Ronald Reagan. Ríos Montts antikommunism och starka gudstro får även stöd av landets inhemska höger och det dröjer inte länge innan den brutala vågen av kidnappningar, massakrer och massvåldtäkter sveper över landet. Hundratusentals människor tvingas fly och hela samhällen bränns ned i jakt på vänsteranhängare och oppositionella.
”En sann kristen håller Bibeln i ena handen och maskingeväret i den andra”, förklarar Ríos Montt som dock inte lyckas behålla makten mer än drygt ett år. Kriget fortsätter dock även när han störtas, och inte förrän i maj i år kom domen: 80 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten. En dom som kort därefter annulleras efter byråkratiska överklaganden. Nu väntar ytterligare drygt ett år innan rättegången mot den i dag 87-årige före detta diktatorn tas upp igen.
– Världen måste få veta, han måste bli dömd. Om inte han möter rättvisan vad händer då i framtiden? säger Ana de León López, som själv vittnade i domstolen under den omfattande processen.
Bredvid henne sitter Benjamin Manuel Jerónimo, tidigare ordförande i AJR, vittnesföreningen för rättvisa och försoning, och en av de drivande bakom organiseringen att samla överlevande från folkmordet. Även han drabbades personligen av de fruktansvärda åren i början av 1980-talet. Han tillhör ursprungsfolket maya achi och minns när militären kom till hans by Plan de Sánchez den 18 juli 1982.
– Jag överlevde massakern men 256 människor i byn, de flesta kvinnor och barn, mördades den dagen. Det är smärtan av det som gör att vi kräver att staten en gång för alla skipar rättvisa, säger han.
Benjamin Manuel Jerónimo berättar att han varit ordförande i AJR under två omgångar. Ett arbete som fortfarande i dag är förenat med livsfara i det genomkorrumperade Guatemala, där landets mäktiga militär inte vill att de hemliga dokument, vilka användes under rättegången, som avslöjar de ofattbara övergreppen ska spridas.
– Visst är det farligt, vi anklagas för att vara kommunister och terrorister. Mina barn och min nya fru – min före detta fru mördades vid massakern tillsammans med 13 andra släktingar – hotas hela tiden. Men som jag ser det är det nödvändigt, vi måste tala om för ungdomarna i Guatemala vad som hände. Det får aldrig upprepas igen och det finns ingen annan väg framåt än att berätta, säger Benjamin Manuel Jerónimo.
Hector Estuardo Reyes Chiquín är jurist och medarbetare på människorättscentret CALDH, som samlat in det omfattande bevismaterialet inför rättegången mot Efraín Ríos Montt. Han beskriver känslorna efter domen som föll den 10 maj i år som överväldigande.
– Människor grät av lycka. Som vi hade kämpat för det här, säger han.
Domen var på många sätt unik. För första gången i historien dömdes en före detta statschef för folkmord i en nationell domstol. Enligt riksåklagaren hade Efraín Ríos Mott det fulla ansvaret för den blodigaste delen i det 36 år långa inbördeskriget. Men bara någon vecka senare ogiltigförklarades rättegången av landets konstitutionsdomstol efter att försvarsadvokaterna hävdat felaktigheter i processen. Delar av rättegången måste därför tas om med start i januari 2015. Den före detta diktatorn kommer då om han lever att vara 88 år gammal.
– Det är redan bevisat att han begick ett folkmord. Därför förväntar jag mig inget annat än att domen fastslås igen. Men man vet aldrig, Guatemalas rättssystem är fullt av korruption och straffrihet, säger Hector Estuardo Reyes Chiquín.
Under rättegången framkom det tydligt, utifrån de militära dokument som tagits fram, att målen för statens många attacker oftast riktades mot civilbefolkningen på landsbygden. Ursprungsfolk i de centrala och östra delarna av landet som anklagades för att stödja socialistiska gerillor.
Hector Estuardo Reyes Chiquín förklarar att rasismen från den spanskättade styrande eliten i landet fortfarande är omfattande. Därför har vittnesföreningar och människorättsorganisationer varit beroende av utländsk hjälp, bland annat av svenska Kristna Fredsrörelsen och Diakonia, som sedan 13 år tillbaka haft omfattande verksamhet i Guatemala. Genom att bland annat följa med som vittnesstödjare och fredsobservatörer har de utvecklat ett starkt samarbete med föreningar som kämpar för att få till fällande domar mot militärer och högt uppsatta politiska ledare från inbördeskriget.
– Utan det moraliska och ekonomiska stöd vi fått från de organisationerna hade vi aldrig nått så pass långt i den här processen, säger Hector Estuardo Reyes Chiquín.
– Och jag tror faktiskt att rättvisa är möjlig, folkmordsfallet visar det. Men det finns som sagt fortfarande element högt upp i samhället som för inget i världen vill släppa fram den här typen av fall. Men till slut kommer de att dömas för brotten de begick, jag är säker på det.
