Susanna Alakoski är mest känd för sina romaner riktade till vuxna, bland annat Svinalängorna och Oktober i fattigsverige. Att hon även skriver barnböcker är betydligt mindre känt. Alakoski har sedan 2011 gett ut en bok om året i sin serie för barn mellan 6–12 år. Först ut var Dagens Harri följt av Guldfisken och i år kom Dagens skräckis ut. Böckerna handlar om tioåriga Tiia och Peggi som bor i Ystad och som båda lever med en ensamstående förälder, en i boken så kallad ”mammapappa”. De råkar båda dessutom vara superallergiska mot nästan allt. Alakoski säger att hon fick idén till bokserien när hon hade svårt att hitta böcker med allergiska huvudkaraktärer att läsa för sitt eget barn med allergi. Bokserien funkar bra både som högläsningsbok för de mindre barnen och som en bok att läsa själv för de lite äldre barnen. De skildrar olika typer av familjekonstellationer och hur det är att vara barn med svåra allergier och hur det påverkar vardagslivet. De är utöver detta något så ovanligt som barnböcker där det är två arbetarklassbarn i huvudrollerna, men där det samtidigt inte är bokens huvudsakliga fokus.
För äldre ungdomar rekommenderar jag starkt den italienska boken Stål av Silvia Avallone utgiven på Natur & Kultur 2012. Romanen som skrevs av Avallone som 26-åring var även hennes debutroman. Den utspelar sig i ett nedgånget hyreshusområde i staden Piombino i Italien där det enorma stålverket står i centrum. Anna och Francesca är två 13-åriga tjejer på väg in i vuxenvärlden, med allt vad det innebär. De båda tjejerna är bästa vänner och bor i samma hus men är varandras motsatser på flera plan, den ena vill bli modell eller tv-presentatör och den andra domare eller politiker. Den enas mamma är socialist och upprörs av sonens dragningar till Lega Nord samtidigt som den andra mamma lever i fruktan för faderns aggressioner och allt mer ökad besatthet av sin dotter. Där den ena flickan njuter av killarnas uppmärksamhet börjar den andra känna en allt starkare dragning till sin bästa vän. Romanen skildrar dessa tjejers väg in i vuxenlivet men även deras familjer, främst Annas storebror och hur han använder knark och fester som ett sätt att orka med sitt allt mer slitsamma jobb i stålverket.
Stål ger en bild av det moderna Italiens baksida och dess arbetarklass som annars sällan skildras. Den har beskrivits i svensk media som en italiensk Fucking Åmål och det går att se kopplingar till filmen både i en längtan bort från sin egen trista stad och det lesbiska temat.
Mio Mahls debutbok som kom ut i våras, Rymden är störst i hela världen, passar bra för barn i 4–6-årsåldern. Mahl tröttnade på könsstereotypa barnböcker och gjorde sin egen helt könsneutrala bok och gav ut på eget förlag, Älsklingsboken. Mahl står bakom både text och bild. Bilderna är väldigt vackra och fantasifulla och handlingen tar barns lekar på stort allvar.
Boken är helt skriven på rim och vi får följa de tre barnen Imile, Kaft och Menid när de med hjälp av tre föremål från en låda och sin egen fantasi ger sig ut på äventyr ändå ut i rymden. Bortom att bara vara könsneutral skildrar boken även barn med funktionshinder och med olika etnicitet. Så till alla som är trötta på att barn ständigt ska placeras in i könsuppdelade fack så är det här en bok för er.
När det kommer till seriefronten fortsätter Malmöbaserade Natalia Batista att leverera mangainspirerade serier av extremt hög kvalitet till barn och unga. Nyss utgiven på Kolik förlag är första delen av en planerad triologi, Sword princess Amalthea bok 1. Den vänder sig främst till barn och unga från år och uppåt men kan gärna läsas av vuxna läsare. Handlingen är inspirerat av 1970-talsklassikern Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg där alla könsroller och språket är vända upp och ner.
I Sword Princess Amalthea är det drottningar som styr och den modiga och arroganta prinsessan Amalthea tvingas ut för att rädda en prins i nöd för att gifta sig med honom och få halva hans mors drottningdöme. Men varken prins Ossian eller prinsessan Amalthea är så sugna på att lyda sina mödrars order och på väg hem råkar de ut för flera äventyr och börjar inse att deras roller inte är så statiska som de först trodde. Trots leken med språk kommer man snabbt in i berättelsen och albumet är både extremt vältecknat och låter barn och unga fundera över fördomar och könsroller men även vår vardagliga språkanvändning.