Christoffer Carlsson har alltid älskat att skriva. Och nu med boken om den sargade polisen Leo Junker kan jag inte låta bli att undra om hans yrkesval att forska i kriminalitet på något sätt har att göra med att han skriver deckare.
– Nej det har mer att göra med att jag ville bort från Halmstad där jag växte upp. Då gällde det att hitta en utbildning som inte fanns på orten, säger Christoffer Carlsson och skrattar. Men kriminologi handlar om människor och människor intresserar mig.
Deckare har han nästan alltid läst. Från barndomens Mankell och Edwardsson till i dag när han just läser Profitörerna av Leif GW Persson.
– När jag ville skriva deckare så visste jag att det inte var helt avpolitiserade historier som Fjällbackamorden eller något i stil med Morden i Midsomer jag ville skildra. Ur en kriminologs perspektiv är handlingarna och människorna där rätt osannolika. Mördare och förövare känner oftast varandra och brotten sker ofta i samhällets nedre klasskikt. Det är verkligheten för en kriminolog.
Han spekulerar i att om man skulle använda ett klassperspektiv i Morden i Midsomer, så skulle det i ett avseende vara mycket enkelt.
– Det är bara att döpa om det till ”Skattebedrägerierna i Midsomer” eller liknande, och sedan utforma handlingen därefter. Men frågan är om det skulle bli någon vidare tittarsuccé.
Klassperspektivet är för Christoffer Carlsson den röda tråden. Om man vill förstå varför någon bryter mot lagen går det inte att förbise de sociala och ekonomiska omständigheter en människa lever under. Det som man i akademiska kretsar i dag kallar ”intersektionalitet” där man inbegriper olika maktordningar, kön, etnicitet, klass och så vidare som sammanflätade och beroende av varandra, och ser hur de påverkar en persons val här i livet.
– Men jämlika samhällen är något alla som bor där tjänar på. Vilka parametrar man än använder. Livslängd, utbildning, sjukdomar…
I dagens kriminalpolitiska debatt tittar man väldig lite på socioekonomiska faktorer, säger han. Men även behandlingsperspektivet både i debatten och inom kriminalvården har försvunnit. Tendenserna går mot längre straff. Att försvaga de redan svaga.
– Jag har aldrig hört talas om den fånge som på fängelset insett att han ska sluta med brott. Tvärtom därinne eskalerar brotten. Men ofta slutar brottslingarna självmant, när de får barn, blir gamla eller något annat livsavgörande händer.
Regeln är att brottsligheten ökar i ett ojämlikt samhälle. Det är alla överens om. Men ändå minskar brottsligheten sedan ett antal år tillbaka i hela västvärlden. Ingen vet riktigt varför. Christoffer Carlsson tror att en möjlig förklaring till varför det grova våldet har minskat, kan vara dess koppling till alkoholkonsumtion.
– Om man lägger kurvorna över våld och alkoholkonsumtion på varandra, får man ett i stort sett identiskt mönster. När alkoholdrickandet ökar i Sverige, ökar också våldet, vi hade exempelvis en extremt låg våldsbrottslighet i Sverige under motbokstiden. Under de senaste tio åren, ser vi en minskning av alkoholkonsumtionen i Sverige. Dessutom verkar alkoholdrickandet ha förändrats från ett mer spritbaserat drickande till ett mer kontinentalt drickande, vilket inte leder till våld på samma sätt. Så alkoholen är en del av förklaringen, men inte hela. När det gäller minskningen av stölder kan det också vara så att det har blivit svårare att exempelvis stjäla bilar och att pengar i butik inte är lika vanliga längre.
Den osynlige mannen från Salem är inte bara en historia om brott. Det är även en berättelse om en skör vänskap mellan ungdomar, utan synliga lagar, som lätt kan krossas, där grymma handlingar är ett sätt att växa upp, ett sätt att förstå och nödvändiga för att skydda sig. Men boken är också en studie över ett höghusområde utanför Stockholm som många associerar med rasism och ett mord på ett skinhead för ett antal år sen. Men vad har Christoffer Carlsson för anknytning dit?
– När jag flyttade till Stockholm så ägnade jag mig att åka runt på tåg och i tunnelbanor en hel del. Det var ett bra sätt att lära känna Storstockholms struktur. Salem var mångfasetterat. Det är från början en typisk medelklassförort där man sedan byggde de där flerfamiljshusen som en del av miljonprogrammet på 1960-talet. Det var en spännande plats, tyckte jag.
Han skapade två personer, Leo och John, kompisar som kom att bryta upp från varandra och skiljas åt och sen fortsätta på varsin sida om lagen. Den ena som polis den andra som brottsling. Naturligtvis bäddade det för ett återseende. Och vid det laget går det fort att vända bokbladen, precis som Leif GW säger.
Christoffer Carlsson ser historien som en del av en berättelse i flera delar. Den andra kommer i höst och där lovar han att utveckla tematiken kring främlingsfientligheten.
– Jag vill skildra underhållande men verklighetsförankrat. Det är valår i år. Det finns en tanke med att jag skriver som jag gör. Vi går ett hårdnande samhälle till mötes om vi inte går mot regeringsskifte. Det finns ingenting bra med det. Jag efterlyser humanitet, även mot folk som felat.