Arbetarens Måns Nilsson har funderat över varför han tycker så mycket om Public Service.
Av all myndighetstext som publicerats i Sverige tycker jag att de som avhandlar Public Service innehåller några av de allra vackraste formuleringarna. Korthuggna meningar som i torra ordalag ger utrymme för en värld av ambitioner och förhoppningar, och som lovar göra sitt yttersta för att ge alla samma möjlighet att ta del av den världen.
”Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen.”
”Den enskildes privatliv ska respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.”
”Sträng restriktivitet ska råda när det gäller indirekt sponsrade program som vänder sig till barn under 12 år.”
”SVT ska erbjuda ett varierat utbud av program av hög kvalitet för och med barn och unga. Programmen ska på barns och ungdomars egna villkor förmedla nyheter och fakta samt kulturella och konstnärliga upplevelser från olika delar av Sverige och världen.”
Slutligen den skrivelse vars konsekvenser jag själv oftast ånjuter: ”SVT ska erbjuda ett mångsidigt kulturutbud av hög kvalitet.”
Svt har varit mig en kär vän så länge jag kan minnas. Det var här jag mötte Lou Ferringos Hulken och via 1981-års julkalender, Stjärnhuset, etablerade en livslång kärlek till stjärnbilderna och de myter som omgärdar dem. Växer man upp under 80-talet i en liten norrländsk stad blir tv tvivelsutan den primära källan för omvärldsbevakning.
Så här i efterhand kan jag se hur fullständigt kompromisslösa Svt var i sina ambitioner att spegla omvärlden. En vanlig fredag i 90-talets början visade svt Kommer du ihåg Dolly Bell?, en prisbelönt jugoslavisk film av Emir Kusturica om en pojke som växer upp i Sarajevo på 1960-talet. Vänner för alltid, en novellfilm av Stefan Henzelman om sextonårige Kristian som börjar skolan samtidigt som han söker sin sexuella identitet. Vad är vänskap och vad är erotik? för de något äldre, femminutarn Trä. Färger och former i åldrat trä samtidigt som grannkanalen körde French Connection.
Men framför allt var Svt källan till högkvalitativ utländsk fiction. Värd att nämna är också meta-klassikern Fönster mot tv-världen, tv om tv redan på 1980-talet.
Public Service kan i kraft av sitt uppdrag till viss del bortse från tittarsiffror. Det finns någon oändligt befriande i det. När reklam inte är en faktor blir maximalt utbud till maximalt antal människor ledstjärnan som styr utbudet. Då Svt inte kan hävda sig ekonomiskt mot de stora reklamfinansierade kanalerna blir fingertoppskänslan hos programinköpare och tablåläggare oändligt viktigt. Det är därför fyra dussinserier ratas till förmån för Homeland och brittiska deckarserier med ett produktionsvärde som vida överstiger en helvkäll på TV3.
Men smakar det så kostar det. Att producera och sända tv och radio är inte gratis, och om det inte är annonser och produktplacering som skall finansiera måste pengarna komma från annat håll. Det är en diskussion som har gått i vågor genom åren med en markant ökning så snart en borgerlig regering skall tillträda. Hur skall vi betala? Och för vad? De senaste åren har konkurrensregler varit den primära stötestenen. Svt och SR får helt enkelt inte sända tv eller radio som på något sätt kan stjäla tittare eller lyssnare från kommersiella kanaler. Ganska länge drevs ett krav om att Svt inte skulle få visa nöjesprogram utan borde ägna sig uteslutande åt dokumentärer och journalistiska produkter.
Rädslan för konkurrens är lika gammal som Public Service självt. De första decennierna fick Sveriges Radio inte sända egna nyheter då det riskerade utgöra ett hot mot tidningarna. Tidningarna slappnade dock av en smula och upptäckte senare att en mångfald av nyheter gynnade alla. Tills Text-tv lanserades i slutet på 70-talet. Återigen varnade tidningsägarna för ett dråpslag mot tryckt media. I januari i år lanserade SVT Nyheter en app för smartphones. På sedvanligt manér möttes det av kritik. Till SVT Kultur sade Bengt-Urban Fransson på Folkbladet ”att Public Service ska konkurrera ut lokala tidningsföretag kan knappast ha varit statsmaktens tanke”, och menade vidare att situationen i slutändan kan skapa ett demokratiproblem.
Jag tror det är livsviktigt att vi får behålla Public Service. Oavsett vad tidningsägare och marknadsvurmande politiker säger är vår statliga tv och radio en garant för att vår omvärld kan speglas, tolkas och återges utan yttre påverkan.
”Televisionen styrs av audimat (ungf. tittarmätning) och bidrar till att tynga den s.k. fria och upplysta konsumenten med marknadens krav, vilka inte har något att göra med ett demokratiskt uttryck för en upplyst, rationell, kollektiv opinion eller för ett allmänt tänkande – något som de cyniska demagogerna vill få oss att tro.” (Pierre Bourdieu : Om televisionen.)
