För några år sedan började den borgerliga alliansen genomföra en massiv skolreform, kallad Gy2011 (för gymnasiet) och Lgr11 (för grundskolan). Eftersom jag jobbade på en skola då var jag tvungen att försöka förstå vad den här skolreformen egentligen innebar. Det mesta var rent ytliga förändringar: någon formulering här, någon oviktig detalj där. Annat kändes desto viktigare. Inte helt oväntat märktes det att det var en borgerlig regering som drivit igenom reformen. Tydligast kanske när det gällde de praktiska programmen: idén om att alla som gått ut gymnasiet skulle kunna söka högre utbildning slopades, en idé som grundat sig på ett ideal om att öka den sociala rörligheten och att ge fler människor möjlighet att röra sig över klassgränserna.
En annan förändring var att ett för skolan nytt begrepp återkom gång på gång. Överallt skrev man om entreprenörer, om entreprenörskap, om entreprenöriellt lärande.
I de nya reglerna för hur skolan ska fungera dyker de här begreppen upp hela tiden. Enligt Skolverket ska entreprenörskap prägla hela undervisningen, det ska gå som en röd tråd genom hela skolgången, från förskola till högskola. Ett centralt begrepp alltså, men vad betyder det egentligen?
Enligt Skolverkets hemsida handlar entreprenörskap i skolan lika mycket om att främja vissa egenskaper som att ge eleverna kunskap om egenföretagande. Egenskaperna som ska främjas är sådana som man anser kopplade till entreprenörskap, bland annat anpassningsförmåga, initiativförmåga och ansvarstagande. Att hjälpa eleverna att utveckla dessa egenskaper ska ges lika mycket utrymme som att ”ge kunskaper kring projektledning, företagsekonomi, affärsplanering och marknadsföring”. Med tanke på att entreprenörskap ska prägla hela undervisningen så är det väldigt mycket kunskap om egenföretagande som man ska ge eleverna.
En intressant aspekt av det hela är att man ska börja lära ut entreprenörskap redan på förskolan. Jag är inte alls säker på hur man tänkt sig att det ska gå till. Inte heller är jag säker på att det är något som förskolan alls borde ägna sig åt, eller att det är något som Sveriges föräldrar vill att deras förskolebarn ska lära sig. Som svar på en tänkt kritik skriver Skolverket att det aldrig kan ”vara fel att skolan bejakar det alla elever egentligen är från början, enligt många forskare – det vill säga entreprenörer”. Jag vet inte vilka forskare de talar om, eller på vilket sätt vi föds till entreprenörer. Ju längre man drar den här tanken desto absurdare blir den, något som man inte förstått när man bestämt hur den svenska skolan ska fungera.
Det är inte konstigt att det finns entreprenörer, men det är konstigt att alla ska bli entreprenörer nu. Idén går egentligen inte att se som något annat än ren ideologi: det finns inget samhälle som behöver att alla ska vara skolade egenföretagare. Skolan är ett oerhört mäktigt ideologiskt verktyg, det har alltid varit del i statens försök att fostra medborgarna. Och det är alltså till entreprenörer som vi ska fostras nu. Det klaffar naturligtvis bra med det nyliberala tänkandet, med visionen om nya kapitalismen. Ett mer flexibelt samhälle, en mer flexibel arbetsmarknad, där alla har sin egen f-skattesedel. För högern är det perfekt: arbetare är rätt struliga, egenföretagare relativt lydiga (bland annat eftersom de har mycket svårare att gå samman i grupp och krångla).
Som jag minns det visste ingen av oss lärare egentligen vad entreprenöriellt lärande betydde, så vi fick en bok, skriven av några självutnämnda experter. Ingen av oss blev särskilt mycket klokare av boken, men eftersom Skolverket har börjat specificera vad man menar kan man nu få en ganska klar bild av vad begreppet betyder i skolsammanhang. Entreprenöriellt lärande verkar dels handla om att man vill få fram en viss personlighetstyp (som är flexibel och självgående) och dels handla om att man vill att alla ska utbildas till att bli potentiella egenföretagare. Skolade för ett Sverige där alla är sina egna företag. Någon sorts nyliberal utopi, antar jag. Givetvis inte genomförbar i verkligheten, men möjlig som en pol som man kan vrida samhället åt. Genom att låta barn fostras till att bli entreprenörer, från deras första stapplande steg på förskolan till dess att högskolestudierna är klara. En bakgrundston som hela tiden brusar i undervisningen. Som kanske inte sätter spår i alla, men i tillräckligt många. Och som skiftar Sverige lite åt det håll som högern vill.
