Runt 100 000 arbetare inom Sydafrikas gruvindustri har gått ut i strejk. Strejken, som har pågått sedan i slutet av förra veckan, beskrivs som en fortsättning på 2012 års omfattande gruvstrejker i landet. Då som nu kräver arbetarna en lönehöjning på uppemot 50 procent, men också höjda minimi- och ingångslöner i den otroligt riskabla gruvindustrin.
Sydafrikas regering har tillåtits medla i konflikten mellan den oberoende fackföreningen AMCU, som för 13 år sedan bröt sig ur det ANC-anknutna gruvfacket National Union of Mineworkers, NUM, och arbetsköparna inom gruvföretagen.
– Efter inledande förhandlingar bad jag gruvcheferna att gå tillbaka och räkna på hur mycket de spenderar på sina hundar varje månad och i ljuset av det fundera på att höja gruvarbetarnas löner, sade AMCU:s ordförande Joseph Mathunjwa i ett uttalande i samband med startskottet för strejken, rapporterar den sydafrikanska tidningen Daily Maverick.
Kraven som facket har ställt motsvarar en lön på omkring 7 400 kronor i månaden och skulle innebära en närmast fördubbling av dagens löner. Facket har också meddelat att strejken kommer att fortsätta fram till dess att lönekraven bemöts. Representanter för de strejkande har sagt att de är beredda att använda andra metoder längre fram om ANC-regeringen ställer sig på arbetsköparnas sida under medlingsförsöken.
AMCU organiserar majoriteten av arbetarna i landets största platinagruvor och strejken riskerar därför att slå hårt mot den exportberoende sydafrikanska ekonomin. Nu hotar även arbetare i några av landets stora guldgruvor att gå ut i strejk. Med 2012 års massaker i färskt minne är det många som oroas över vad som kan komma att hända de närmsta veckorna.
– Den deprimerande trenden i Sydafrika håller i sig, nämligen att polisen tycks gå allt hårdare åt folk som protesterar. Bara den senaste veckan har sju personer dödats av polisen runt om i landet i samband med politiska protester, säger Agnes Nygren, Afrikagruppernas informatör i Sydafrika på plats i Johannesburg till Arbetaren.
Sydafrikas ekonomi är till stor del beroende av exporten som gruvindustrin för med sig. Enligt flera bedömare har landet knappt hunnit hämta sig ekonomiskt sedan strejken sommaren 2012.
– Trots att regeringen sitter som medlare den här gången kan de inte göra särskilt mycket. Gruvföretagen är privata, men det höjs nu röster inom andra partier än ANC som vill nationalisera gruvindustrin för att förbättra arbetsförhållandena, säger Agnes Nygren.
Hon berättar också att den nuvarande konflikten i landet fått relativt lite uppmärksamhet i sydafrikansk media och att många större tidningar ställt sig på de multinationella gruvföretagens sida.
– Många av dem som strejkar gör det också för att få upprättelse för det som inträffade vid Marikana, då 34 arbetare sköts ihjäl av polisen. Den offentliga utredning som gjorts har inte lett någon vart och ingen har ställts till svars för det som inträffade. Dessutom har anhöriga till de döda fortfarande inte fått någon ersättning.
Hur skulle du beskriva de sydafrikanska gruvarbetarnas situation?
– Det är ett jättetufft jobb som kräver många dödsoffer. Titta bara på kraven de lägger fram, knappt någon gruvarbetare pratar om pensioner, de vet att de inte kommer att leva så länge.
