Kameran registrerar kraftiga människor som smörjer in sig med solkräm på en strand i Sotji, staden som sedan Sovjettiden har varit en semesterort för förmögna ryssar. Nästa klipp visar den kostymklädde borgmästaren Anatoly Pakhomov som nyligen hamnade i blåsväder för att ha hävdat att det ”inte är okej att vara gay”. Pakhomov förklarar att Sotji har ett subtropiskt klimat. Därför kan få vintersporter, som skidåkning och backhoppning, utövas där. De flesta av OS-grenarna har förlagts till intilliggande Adler och Krasnaya Polyana. I den sistnämna orten finns det snö.
Dokumentärfilmen Putin’s Games kritiserar detta enorma projekt. Den ryske regissören Alexander Gentelev, numera bosatt i en förort till Tel Aviv i Israel, berättar på hotell Riverton i samband med Göteborgs internationella filmfestival:
– När vi planerade filmen år 2007 var upplägget helt annorlunda. Vi ville göra en komedi. Men så började vi åka till Sotji och såg att situationen där verkligen inte var komisk. Situationen där är inte ens tragikomisk, den är enbart tragisk.
Alexander Gentelev framhäver hur dumt det är att förlägga OS till en stad där de flesta OS-grenar inte kan hållas och där vägarna till skidorterna i närheten är dåliga. Då måste enorma summor investeras i att snabbt bygga infrastruktur.
– Vinter-OS i en solsemesterstad, det är ju vansinnigt!
Putin’s Games visar inledningsvis en folkmassa som jublar när IOK (Internationella olympiska kommittén) år 2007 deklarerade att Sotji tilldelats OS. Beslutet ansågs gåtfullt eftersom huvudkonkurrenten Salzburg i Österrike hade den nödvändiga infrastrukturen för att vara värdstad, vilket Sotji inte hade.
– Jag vill att filmen ska ge möjlighet att förstå varför IOK från början bestämde att spelen skulle vara i Sotji. Vi har inga bevis på att Ryssland köpte IOK men det är tydligt att något inte var helt öppet, att spelet inte var helt rent.
I filmen intervjuas kända oppositionella politiker som Boris Nemtsov och Garri Kasparov. Bara ett fåtal kvinnor får uttala sig – troligtvis eftersom filmen söker granska spelet på toppnivå mellan politiker och privata finansiärer, en mansdominerad plattform.
Boris Nemtsov, som är född i Sotji, har hopplöshet i blicken. Han berättar om hur vägen mellan Sotji och Krasnaya Polyana har stigit så mycket i kostnad att den hade kunnat täckas med guld för samma summa pengar, om det inte varit för att många miljarder dollar försvinner till följd av korruptionen. Den är så pass utbredd att den anses normal. Boris Nemtsov skrattar sorgset och säger att den ryska vokabulären har blivit tvungen att vidgas under de senaste åren med särskilda termer för den summa pengar som man måste räkna med faller bort i korruptionen i byggbranschen.
Kostnaden för OS var till en början beräknad till 12 miljarder dollar. Det är en spektakulär summa med tanke på att priset för ett vinter-OS brukar ligga på mellan 2 och 5 miljarder. Under byggnadsprocessen har budgeten ständigt stigit. Det senaste budet är 51 miljarder dollar, vilket gör Sotji dyrare än något tidigare olympiskt spel, vinter som sommar.
Trots den svindlande summan jobbar många underbetalt eller obetalt med OS-förberedelserna. Human Rights Watch anklagar byggfirman som uppför bland annat huvudarenan för att lura arbetare på löner och tvinga dem jobba långa skift med få lediga dagar. Det rapporteras om att anställda i offentliga sektorer som utbildningssystemet kallas in från andra delar av Ryssland för att gratis snygga till staden inför utlandsbesöken.
Svenska Dagbladet skriver att OS-förberedelserna har tvingat bort cirka 2 000 familjer från sina bostäder, vilket Alexander Gentelevs film också uppmärksammar. När nya vägar och arenor konstrueras anser myndigheterna att det är rättfärdigt att medborgare måste flytta på sig. Vi får träffa en kvinna som sedan tre år tillbaka bor trångt i ett slags ”hotell” för tvångsförflyttade.
– Ärligt talat är jag mest glad att jag inte behöver sova på gatan, säger hon bistert.
Varför vill då Putin att Ryssland och Sotji ska stå värd för spelen? Martin Uggla, ordförande för organisationen Östgruppen, som jobbar för mänskliga rättigheter i Östeuropa och Ryssland, säger att det handlar om att den ryska regimen utnyttjar OS i propagandasyfte.
Just ett sportevenemang passar Putin bra eftersom den image han sedan sitt tillträde har försökt skapa ofta anspelar på sundhet, hälsa och friluftsliv. Han påstår sig vurma för idrott och är måttfull med alkoholen. Martin Uggla anger ytterligare en propagandafunktion:
– Putin vill skaffa sig politisk legitimitet genom att arrangera ett prestigefullt idrottsevenemang som kan skyla över de många människorättsproblem som han bör ställas till svars för.
Ryssland har anklagats för att bryta mot mänskliga rättigheter på flera plan. Det senaste årets ökade kränkningar av hbtq-personer genom den nya lagen som förbjuder ”propaganda för icke-traditionella relationer för minderåriga” har fått stor uppmärksamhet även i utlandet. Regimkritiker tystas genom fängslanden, en strategi vars omfattning blir tydlig i den engelskspråkiga versionen av den oppositionella tidningen Novaja Gazetas artikel ”Olympic ’Mopping up’”. Den radar upp namn efter namn på aktivister, reportrar och politiker som ”försvunnit” eller arresteras.
I december 2013 frigavs några berömda fångar till internationell medias stora uppståndelse. Släpptes gjorde bland andra feministaktivisterna i punkbandet Pussy Riot, och landets före detta rikaste man Michail Chodorovskij som fängslades efter att hans företag Yukos varit i tvist med regeringen. Oppositionella och människorättsaktivister argumenterar att frisläppandet bara är ett försök att släta över de människorättsbrott som begås i landet. De allra flesta politiska fångar sitter ju kvar i fängelserna.
Alexander Gentelev har märkt av rysk censur och självcensur i samband med produktionen av Putin’s Games.
– När vi frågade om inblandade ville ställa upp på intervjuer var det många som inte svarade alls eller som svarade nej.
Det har varit svårt att få visa dokumentären i Ryssland.
– Det var meningen att den skulle vara med i tävlingssektionen på en filmfestival i december. Men festivalen fick ett samtal från kulturministeriet och blev tillsagda att de var tvungna att ta filmen ur tävlan, annars skulle hela festivalen bli tvungen att stänga. Min dokumentär visades i stället i det tyska programmet, säger han.
Alexander Gentelevs film rör bara på ytan av problematiken med att förlägga OS till Sotji. Ur ett större perspektiv bidrar spelen till osäkerhet i ett område som redan har en lång historia av konflikter som bottnar i gränsdragningar, etnicitet, religion och kultur.
Sotji är beläget mycket nära gränsen till Georgien som Ryssland låg i krig med senast år 2008. I området ligger även utbrytarregionerna Abschazien, som av de flesta länder ses som en självständig del av Georgien men som Ryssland anser är en självständig stat, och Sydossetien, som alla länder utom fyra (inklusive Ryssland) erkänner som en
del av Georgien. Mitt i denna region placeras nu ett olympiskt spel. Som en säkerhetsåtgärd har Ryssland infört reserestriktioner längs utbrytarregionernas gränser, vilket försvårar bland annat varutransporter.
Sara Laginder, organisationen Kvinna till Kvinnas utsända i Georgien, kommenterar:
– OS i Sotji har framför allt skapat mycket osäkerhet. Det är fortfarande oklart hur de reserestriktioner som Ryssland antagit kommer att fungera i praktiken.
Osäkerheten på ett politiskt plan har konsekvenser även på ett socialt plan eftersom rättssystem inte fungerar för att skydda till exempel kvinnor. Våld mot kvinnor och i hemmet är enligt Sara Laginder vanligt.
– Sexuellt våld och användandet av sexuellt våld som vapen i konflikterna pratar man inte om, det är tabu. I utbrytarregionerna Sydossetien och Aschazien saknas de facto lagstiftning och skyddsmekanismer som hindrar att kvinnor utsätts för våld. Framförallt är det olika utsatta grupper så som hbtq-personer och etniska minoriteter som utsätts för våld och hot.
I rapporten ”Olympic Politics: Sochi 2014 and Beyond från International Alert” beskrivs terrorhot som en orsak till det instabila läget. Exempelvis bombningarna i Moskvas tunnelbana år 2010 påstås ha utförts av terrorister från Kaukasus. Det ryska säkerhetspådraget är oerhört stort och kostsamt. Trots det har redan två självmordsbombningar rapporterats från den sydryska staden Volgograd.
Sedan det började talas om missförhållandena i Sotji har människorättsaktivister i väst debatterat huruvida en bojkott av spelen skulle vara ett effektivt sätt att hjälpa den drabbade befolkningen. Alexander Gentelev tycker inte att åskådare och idrottare bör bojkotta.
– Låt oss inte blanda ihop en persons vilja – alltså Vladimir Vladimirovitj Putins vilja – med de idrottare och supporters som har väntat i fyra år på detta. Jag tycker inte att idrottare ska straffas, för det är inte deras fel.
Alexander Gentelev anser att det är svårare att ta ställning till en politisk bojkott, vilket kampanjen Olympic Shames uppmanar politiker inom EU till. Olympic Shames inleddes hösten 2013 av den polske EU-parlamentarikern Marek Mialski och Östgruppen är en av de organisationer som stödjer den.
Sveriges kultur- och idrottsminister Lena Adlesohn-Liljeroth har uppgett att hon inte kommer att närvara på invigningen men däremot under tävlingarna. Martin Uggla påpekar att det hade varit ännu bättre om Lena Adelsohn Liljeroth hade varit tydligare i sin kritik och avstått helt från att åka till Sotji.
– Men det viktigaste i sammanhanget var att hon gjorde en politisk markering. Att högt uppsatta politiker utanför Ryssland tar ställning på detta sätt får knappast några negativa konsekvenser, den risken hade varit större om frågan hade gällt en total idrottsbojkott av OS, säger Martin Uggla. Däremot bör de idrottare som faktiskt är beredda att göra en markering till stöd för de mänskliga rättigheterna stöttas och uppmuntras, inte minst av de ansvariga inom Sveriges olympiska kommitté.
Martin Uggla tar upp Emma Green Tregaros val att måla naglarna i regnbågens färger vid friidrotts-EM i somras som ett exempel på aktivism som vi kan stödja.
– OS-intresserade i Sverige kan också visa stöd genom ta del av den information som finns tillgänglig om situationen i Ryssland vad gäller mänskliga rättigheter, och därmed visa att man bryr sig även om det som sker utanför själva idrottsarenorna.
Alexander Gentelev är ombedd att göra en fortsättning på Putin’s Games för att dokumentera vad som kommer att hända i området efter spelen. Han tror inte att det kommer att bli en stor semesterort, bland annat eftersom det är dyrt att åka dit. Och det kommer att bli väldigt dyrt att betala för allt som har byggts till OS. Samtidigt kommer konflikterna i mellan Georgien, utbrytarregionerna och Ryssland att blottas i tövädret efter det hårda säkerhetspådraget som tillsatts på grund av spelen. Alexander Gentelev undrar:
– Vem kommer att vilja åka och semestra i ett område som är så pass instabilt?”.
