Det finns en gammal tradition av att mörklägga de egentliga maktförhållandena i samhället. I stället för att se att några få rika har makten över alla oss andra utpekas andra grupper – intellekturella, judar, bögar, journalister.
Trots att världens 85 rikaste äger mer än halva världens befolkning gör, sprids idéer om att muslimer och invandrare är de som håller på att ta makten, eller redan gjort det. Men den antirasistiska rörelsen har varit stark och bestämd. Så stark att nu rasisterna själva säger sig vara antirasister.
Parallellt har två nya grupper seglat upp som bubblare till titeln ”egentlig maktelit”. Den ena är feministerna. Belinda Olsson lägger pannan i djupa veck på Svt och gör gemensam sak med Pär Ström och andra så kallade jämställdister i kampen för att män ska få vara män, det vill säga upprätthålla manssamhället.
Den andra gruppen är barn. Ja, tro det eller ej, men nu påstås barnen ha tagit makten. Den narcissistiske psykiatrikern David Eberhard släppte i höstas boken Hur barnen tog makten där föräldrar uppmanas till auktoritära uppfostringsmetoder.
Eberhard talar gärna om Flumskolan, skolminister Björklunds tankefoster som går ut på att korvstoppning av fakta är rätt och problembaserad inlärning fel.
Eberhards texter länkas av mina vänner på sociala medier. Han får unisont medhåll. Någon kommenterar att det är viktigt att lära sina barn heder och respekt. Den kristna tidningen Dagen hakar inte oväntat på Eberhards korståg. Alf B Svensson som titulerar sig legitimerad psykolog anser att Barnkonventionen bör kompletteras med en föräldrakonvention, som ska skydda föräldrarna från barnens maktanspråk.
Men flumskolan, finns den ens? Högsta domstolen, HD, har i två uppmärksammade fall ansett att ett ”visst våld” mot elever från skolpersonal är acceptabelt. Rädda Barnen försökte slå larm om glidningen av lagen som skyddar barn från misshandel men vad fick de? En bok med titeln Hur barnen tog makten.
Barnen är förresten lata de med. Det är därför ungdomar är arbetslösa, för att de ligger och softar. Inte för att det inte finns jobb. Sveriges tyngsta ekonomiforskare enligt Svenska Dagbladet, Magnus Henrekson, förklarar den galopperande ungdomsarbetslösheten med att ”vanan att kavla upp ärmarna saknas”.
Jag måste tvärtom beklaga att barn har så lite makt över sina liv och sin tillvaro. För också barnen ingår i samma maktstruktur som vi. En handfull rika människor som vill bli ännu rikare genom neonfärgad blinkande reklam på barnkanalerna och konsumtionshets redan från fosterstadiet. Föräldrar som inte har råd att stanna hemma med sitt sjuka barn, föräldrar som dukar under i stress, psykiatrisk sjukdom, utanförskap och missbruk, när de skulle behövas utvilade vid sina barns sida. Barn vräks från sina hem för att fastighetsägares rätt att bli rikare är viktigare än barns rätt till bostad.
Jag ger gärna upp min makt till barnen. Men lika viktigt att tillsammans ta tillbaka makten från de rika och fördela den bland oss alla, oavsett ålder.
