Begreppet ”cultural studies” har varit stort inom akademin de senaste decennierna. Det kan sammanfattas som ett försök att länka ihop alla olika discipliner där uttryck för mänsklig kultur studeras, såsom etnologi, genusvetenskap, litteraturvetenskap, och så vidare. Tanken är att olika perspektiv kan korsbefrukta varandra: att de grundläggande frågorna om vad det är att vara människa inte bara bör undersökas från ett håll, utan från alla tänkbara samtidigt. Att klass, kön, etnicitet, och estetik hör ihop.
Teoretikern Stuart Hall, som i förra veckan gick bort 82 år gammal, förknippas mer än de flesta med dessa ambitioner. Hans forskning rörde sig från tidiga verk om ungdoms- och populärkultur till senare om migration och postkoloniala frågor. Däremellan finns en lång karriär, kännetecknad av hög produktionstakt, politiskt engagemang, och en relativt tillbakadragen tillvaro. Till skillnad från många andra firade akademiker tycks Hall ha funnit störst tillfredsställelse i att undervisa.
Stuart Hall föddes alltså 1932, på Jamaica. Familjen tillhörde medelklassen och hade ambitioner att ta sig uppåt
i samhället, gärna till det England som Halls mor härstammade från på håll och identifierade sig med. Till exempel fick barnen inte ta med sig svarta kamrater hem från skolan. Hall, som hade märkbart mörkare hy än resten av sin släkt, blev således tidigt medveten om kolonialismens komplexa inverkan på människors värderingssystem: hur det är möjligt att förlåta, rent av idealisera sin förtryckare och dennes världsbild.
Till England kom Hall hur som helst på ett stipendium redan 1951. Efter några år vid Oxford övergav han sitt avhandlingsprojekt för att starta den sedermera mycket inflytelserika tidskriften New Left Review. 1964 flyttade han till Birmingham och verkade där i anknytning till forskningscentret Centre for Contemporary Cultural Studies, där han blev kvar i 15 år. Fram till pensionen var han sedan professor i sociologi vid Open University. Engelsk blev han dock aldrig, har han sagt.
Influerad av bland andra den italienske marxisten Antonio Gramsci och hans hegemonibegrepp utvecklade Stuart Hall en teori om ”kodning” och ”avkodning” av medialiserade budskap. När till exempel en text produceras ”kodas” den med ett särskilt innehåll som den är tänkt att förmedla till läsaren. Men mottagaren å sin sida behöver inte nödvändigtvis ”avkoda” texten såsom det är avsett: vederbörande kan, beroende på sin sociala situation, välja att ta delar av innehållet och använda det på ett sätt som verkar mer relevant. På så vis förklaras hur till synes infantila eller förtryckande kulturella uttryck kan mottas med uppskattning, och kanske rent av omvandlas till något kraftfullt, i händerna på sin publik.
Låter det välbekant? Som allmängods, rent av? I sådana fall är det tack vare Stuart Hall, och andra med honom. Även om det går att hitta brister i det mesta han skrev präglas allt av en genuin vilja att faktiskt förstå världen snarare än att glänsa ensam på dess yta. Att se sammanhang, inte enskilda prestationer. Det är väl värt att sträva efter även i dag.
Veckans tips: Författaren Lotta Lotass är en av Sveriges mest intelligenta människor och har nu äntligen utkommit med en ny bok, närmare bestämt essä- och textsamlingen Varia (Albert Bonniers förlag). Ämnen som avhandlas är bland annat Sven Hedin, Sputnik, och begreppet entropi. Läs och bli större.
