När striderna rasade som värst på Frihetstorget i Ukrainas huvudstad Kiev för en vecka sedan stod det klart att den radikala högern flyttat fram sina positioner rejält inom oppositionen mot president Janukovitj. Att det parlamentariska fascistpartiet Svoboda och de utomparlamentariska högerradikala grupperna skulle öka sitt anseende bland motståndarna till presidenten var givet. Men vilken vändning stridigheterna skulle ta var inte självklart. Polisens krypskyttar mördade demonstranter. De nazidominerade självförsvarsstyrkorna dödade poliser. Janukovitj hade sparkat sin arméchef, rimligen för att denne vägrat skjuta på landsmän. Så kom fredagen med relativt lugn. Presidenten flydde sitt palats. Oppositionen satte igång att stifta lagar i raketfart – och plötsligt var en nazist Ukrainas nye chefsåklagare. Plötsligt var lagen som förbjuder nazistpropaganda upphävd. Och lagen som skulle skydda minoritetsspråk.
Den hatade kravallpolisen Berkut är upplöst, och självförsvarsgrupperna från frihetstorget patrullerar gatorna beväpnade med bollträn i ordningspolisens frånvaro. Den högerradikala Praviy Sektor har börjat distansera sig från de värsta hoten mot polismännens familjer. Nu handlar det om att få till stånd ett fungerande samarbete med polisen, för att fascisterna själva ska kunna fortsätta vara en del av ordningsmakten. Den nya regeringen klubbades av parlamentet i dag, och Svoboda fick en rad ministerposter, bland annat vice premiärminister. Utbildningsminister föreslås en man med gedigna akademiska meriter bli. Men han har även en bakgrund i Tryzub, en av de högerradikala organisationer som utgör Högra sektorn. Inga ministrar tillhör västfavoriten Vitalij Klytjkos Udar.
Vi såg detta komma, bara inte att det skulle gå så snabbt. Frågan är om inte EU och USA bakom allt tal om frihetslängtan också såg det komma. Frågan är om de bryr sig, nu när amerikanska experter landar i Ukraina för att hjälpa den nya ledningen rivstarta med mer av hårdhänt strukturomvandling och nyliberal ekonomisk politik.
En sak är klar: De svenska nazister som rest ned för att hjälpa till i revolutionen och som bör vara framme i Kiev när denna tidning når läsarna träffar meningsfränder som inte bara lärt sig slåss på gatorna mot beväpnad polis, utan också vunnit över dem och själva i praktiken blivit den nya polisen.
Samtidigt har den oberoende vänstergruppen Borotbas kontor i Kiev attackerats av nazister, liksom kommunistpartiets lokaler. En synagoga har attackerats med brandbomber, dock oklart av vem eller vilka.
Att Moskva nu pressar hårt på att det motstånd mot den nya regimen man stöder ska kallas ”antifascistiskt” är inte underligt, men egentligen handlar det mer än något annat om en annan fraktion, ryssvänliga, högerradikaler. På exempelvis Krim organiserade i det så kallade Slavisk antifascistisk front.
Det finns riktiga antifascister i Ukraina, och som Arbetaren kunde berätta förra veckan är inte alla som kämpat mot Janukovitj heller vare sig fascister eller liberaler. Det är de, de studenter som när detta skrivs ockuperar utbildningsdepartementet, och naturligtvis landets organiserade arbetare som nu behöver vårt stöd, både mot nazister, Putintrogna, alla landets korrumperade oligarker och de inhyrda nedskärningsarkitekterna från Internationella valutafonden.
