Sedan de vinstdrivande bemanningsföretagens legalisering 1993 har de seglat upp som ett av de största problemen för de svenska facken. De har av både fack och vänsterpolitiker beskrivits som det främsta hotet mot arbetarnas rättigheter så som anställningsskydd, medbestämmanderätt och en positiv löneutveckling. Men när många fack dagligen kämpar mot vad de kallar bemanningsföretagens löne- och villkorsdumpning finns det ett fackförbund som valt en annan väg. Unionen har investerat 42,9 miljoner kronor i tre av de största bemanningsföretagen.
– Det ser vi inga problem med, säger Hanna Brandt Gonzales, kanslichef på Unionen, till Arbetaren.
Unionens har investerat i aktier i både Poolia, som hyr ut personal främst inom tjänstemannasektorn, och Dedicare, som hyr ut vård- och omsorgspersonal. Men den största delen av medlemmarnas pengar som investerats i bemanningsbranschen har gått till aktier i Proffice, Sveriges näst största bemanningsföretag. I bolaget är Unionen sjunde största ägare med sina dryga 2,5 miljoner B-aktier. Enligt Unionens senaste årsredovisning var Proffice-aktiernas värde sammanlagt 57 miljoner kronor. Alla bolagen verkar i branscher där Unionen har medlemmar.
Trots att det här är uppgifter som är offentliga och Unionen i detalj redovisar sitt innehav under ”tjänster” i sin årsredovisning, är det ändå en förvånande nyhet för andra fack som Arbetaren talat med.
– Det låter oerhört främmande att ett fackförbund skulle vara ägare i bemanningsföretag. Skulle vi investera i ett bevakningsbolag där vi själva har medlemmar, det rimmar väldigt illa med det fackliga uppdraget, säger Tommy Wreeth, förbundskassör i Transport.
Enligt honom bör man som fackförbund vara väldigt försiktig med all aktieplacering, men att investera i bemanningsbranschen är otänkbart. Han ser omedelbara etiska problem gentemot andra anställda, men särskilt gentemot de egna medlemmarna.
– De måste ju ofta komma i situationen där deras medlemmar får lämna sina fasta anställningar för att ersättas av bemanningspersonal, eller att medlemmarna tvingas över till bemanningsföretag för utföra exakt samma jobb, säger Tommy Wreeth.
John Nordmark, facklig samordnare i SAC Syndikalisterna, ser det som oundvikligt att det fackliga uppdraget förr eller senare kommer i konflikt med det ekonomiska intresset i bolagen.
– Det är uppenbart att bemanningsföretagen inte bidrar till bättre arbetsmiljö eller bättre löner. Om Unionen då bara har sitt ägande för att generera pengar kanske de tänker efter två gånger innan de motverkar företaget rent generellt, men även i stunden, säger han.
Men lika frågande som Transport och SAC ställer sig till aktieinvestering i bemanningsbranschen ställer sig Unionen till kritiken.
– Vi ser på den här branschen som vi ser på alla andra branscher. Vi har många medlemmar på bemanningsföretagen och ser dem som en viktig del i Svenskt Näringsliv, säger Hanna Brandt Gonzales på Unionen.
Hon ser ägandet som ett ansvarsfullt förvaltande av medlemmarnas pengar. Investeringarna görs med pengarna från Unionens konfliktfond och enligt Hanna Brandt Gonzales är syftet att investera i bolag som ger god avkastning. Den effektiva förvaltningen av förbundets konfliktfond är en viktig del av Unionens fackliga styrka. Innan man investerar gör man dock även en etisk bedömning.
– Man kan säga att vi har etiska regler som kringgärdar vår kapitalförvaltning. Det ska vara sunda företag som konkurrerar på ett bra och schyst sätt, säger Hanna Brandt Gonzales.
Men den fackliga kritiken är ju att de här bolagen motverkar schysta villkor på arbetsmarknaden, att de dumpar villkoren?
– Jag tror inte att vi kan dra bemanningsbranschen över en kam på det sättet. Vi värnar naturligtvis bemanning på goda villkor och driver jättemycket frågor i bemanningsbranschen. Men att säga att en hel del av arbetsmarknaden är negativ, det gör inte vi.
Hanna Brandt Gonzales kan inte heller se att det skulle finnas någon konflikt i att organisera bemanningsanställda och samtidigt tjäna pengar på bemanningsföretagens verksamhet. Det är en inställning som även medlemmarna delar, enligt henne.
– För Unionen är det inte det, eftersom vi vet vad vårt huvuduppdrag är, och det är att tjäna medlemmarna och skapa så goda villkor för dem som möjligt. Därmed uppstår aldrig en jävsituation på det sättet.
Men SAC:s John Nordmark är inte övertygad av argumentationen.
– Det låter som om Unionen försöker blunda för all sorts intressekonflikt. De vill inte se att de som äger och de som arbetar har olika intressen. Man måste välja mellan att organisera de som arbetar i branschen, eller tjäna pengar på dem.
