Några dagar innan han dog upptäckte Non Chaisuwan en märklig webbplats med en lista med namn. Hans var överst. De flesta av namnen tillhörde lärare eller rektorer som i likhet med honom bor i södra Thailand. Ett par dagar senare väntade två beväpnade män på honom vid skolans utgång. De sköt honom, men misslyckades med att döda honom. Då hällde gärningsmännen i stället bensin över honom och tände på.
Lärare som undervisar på offentliga skolor är ett av huvudmålen för det islamiska upproret som återupplivades i södra Thailand för tio år sedan. Konflikten har sedan 2004 krävt nära 6 000 liv, varav 171 varit lärare, och utspelar sig i provinserna Pattani, Yala och Narathiwat och i mindre utsträckning Songkhla som gränsar till Malaysia. Muslimerna är i minoritet i landet, men i de södra delarna är de i kraftig majoritet och utgör cirka 94 procent av befolkningen. Utbildningssystemet ses som en del av förtrycket mot landets muslimer.
Non Chaisuwans fru Saawalak är, precis som hennes man var, buddhist och lärare i landets södra delar. Det har nu gått snart åtta år sedan hennes man mördades.
– När han så oväntat gick bort kände jag mig vilsen. Jag grät och försökte övertyga mig själv om att jag kunde ta mig igenom det, säger tvåbarnsmamman Saawalak Chaisuwan, som efter händelsen bad sin arbetsköpare om att bli förflyttad till en säkrare plats.
Nu undervisar hon på en stor kommunal skola i Pattani, den största staden i söder. Men hon måste fortfarande vidta försiktighetsåtgärder.
– Jag försöker undvika offentliga platser, till exempel nattmarknaden.
Jag går bara ut när det är nödvändigt, säger hon.
– Ingen kan garantera att det är säkert, men det är åtminstone bättre nu.
Morden på lärare utförs inte alltid av främlingar.
– Non kände mördarna. De brukade prata med varandra eftersom männen rörde sig runt omkring skolan. Det är därför ingen av dem misstänktes, säger Saawalak Chaisuwan.
Hon är fortfarande rädd för att bli dödad av upprorsmän.
– När jag går till skolan, byter jag ofta väg. Det gör att jag känner mig säkrare.
Trots att skolan hon arbetar på är belägen mitt inne i staden är den ständigt bevakad av beväpnade civila vakter.
Watthana Iso som är vice rektor för en kommunal grundskola lever också hon i ständig rädsla och det trots att hon är muslim.
– Det handlar inte om muslimer eller buddhister. Om de vill döda någon, oavsett om den personen är buddhist eller muslim, kommer de att göra det när de har möjlighet, säger Watthana Iso.
Född som buddhist i Ayutthaya, en liten stad i närheten av Bangkok, konverterade hon till islam när hon gifte sig med sin man. Strax därefter avslutade hon sin anställning som lärare i centrala delarna av Thailand, i en tid när det fortfarande var säkert att arbeta på skolor i landets sydliga regioner.
– Pattani var en mycket trevlig plats att leva på. Men på grund av oroligheterna är invånarna nu oroliga och rädda. De måste leva i fruktan, säger Watthana Iso.
Den skola hon arbetar på ligger i ett så kallat rött distrikt, det vill säga de områden som regeringen definierat ha hög förekomst av rebeller. Skolan som rymmer 380 elever är oftast bevakad av soldater både när barnen anländer dit och går hem för dagen. Området där den ligger har ett mörkt förflutet av attacker från islamistiska rebeller. Det allvarligaste attentatet var mordet på en av skolans lärare 2007 vilket skedde på en bro i närheten av skolan, berättar Watthana Iso.
– En av skolans träbyggnader sattes också i brand den natten. Vi kunde inte släcka elden. Nästa morgon var allt borta, förklarar hon.
Watthana Iso står omgiven av teckningar som hennes elever gjort. Hon säger sig aldrig ha tänkt på att flytta till en säkrare provins.
– Det är svårt att vara lärare i ett rött distrikt. Jag måste vara försiktig vid varje steg jag tar, både när jag kommer till skolan och när jag arbetar, säger hon.
Vägen till skolan är den farligaste stunden på dagen, men lärarna organiserar sig för att åka dit tillsammans och på så vis undvika attacker.
– Lärarna är oroliga för skolvägen, men vi måste göra vårt jobb som lärare. Vem skulle annars ta hand om barnen?
Iliya Make är också han en muslimsk lärare som fått flera dödshot.
– Det var på telefonen. De sa ”du måste vara försiktig eftersom du har skadat bybor”, berättar han. Efter hoten har han blivit väldigt försiktig för att inte äventyra sin säkerhet.
– Jag kommer alltid till skolan vid olika tidpunkter. Jag gör det för att skydda mig själv. Jag är rädd eftersom jag inte utgör ett hot mot någon, säger han.
Iliya Make definierar sig själv som en mycket religiös man, som också ger privatlektioner i Korankunskap på kvällarna.
– Jag kommer inte stanna kvar här så länge. Jag vill bygga en islamisk privatskola i min hemstad, säger han.
Hotet mot honom har inte bara varit per telefon. Iliya Make har också blivit fotograferad av en okänd man som följde efter honom när han var på väg till skolan. Eftersom en lärare från hans skola redan hade mördats, fick han panik.
– Jag har vid ett tillfälle ansökt om att få en pistol från regeringen, men efter två år svarade de mig att det inte fanns några vapen kvar, berättar han.
Iliya Make säger att han nu är lättad över att han inte fick köpa någon pistol den gången.
– Om jag hade haft en pistol, kanske rebellerna skulle ha trott att jag är i opposition mot dem.
Ahmad Abdulhalim har aldrig varit ett mål för det malajmuslimska upproret, men däremot för myndigheterna. Som lärare i arabisk grammatik på en privat islamisk skola, misstänks han alltid av militären för att vara en del av upproret.
– Alla ”ustazs” (islamiska lärare, redaktörens anmärkning) stämplas som allierade och anstiftare till att uppvigla eleverna till att motsätta sig regeringen, berättar Ahmad Abdulhalim.
Hans farbror grundade Pho Ming islamiska gymnasieskola, en av de största och mer kända islamiska skolorna i södra Thailand.
– Jag vill fortsätta förverkliga hans drömmar och utveckla skolan. Men det är svårt eftersom de arresterar oskyldiga människor, säger Ahmad Abdulhalim.
Pho Ming islamiska gymnasieskola misstänks av staten för att lära ut politiskt motstånd. Ahmad Abdulhalim har vid två tillfällen själv gripits och fängslats av militären. En av gångerna hölls han isolerad i 34 dagar.
– De var tvungna att släppa mig till slut eftersom de inte hade några bevis mot mig, säger han.
– Men jag måste vara mycket försiktig eftersom myndigheterna har ögonen på mig och kan gripa mig igen när som helst.
