Ett valår efter två mandatperioder med borgerlig regering är något speciellt. Ett valår efter åtta år av borgerligt styre är något enastående i Sverige. Det är förståeligt att förväntningarna byggs upp inför hösten. Äntligen ska de bort!
Besvikelsen kommer givetvis att bli stor när inte en S-ledd regering efter valet rullar ut ett reformpaket liknande det tidiga 1970-talets med miljonprogram mot bostadsbristen och kraftigt upprustade socialförsäkringssystem. Inte heller kommer man att kunna få ner arbetslösheten. Viljan saknas för de investeringar som krävs, och framför allt för att höja de skatter alliansen sänkt och som hade kunnat finansiera nyanställningar i offentlig sektor.
Inget säger för övrigt i dag exakt hur vänster en möjlig vänsterregering skulle bli. Miljöpartiet kommer att ingå i den, hur den än ser ut, liksom Socialdemokraterna, men sedan är det bara fantasin och kommande regeringsförhandlingar som sätter gränserna.
Vissa påstår att det är meningslöst att rösta, och ser det tvärtom som något slags upprorshandling att inte rösta. I verkligheten är det absolut ingen som bryr sig om en sådan ”protest” – det svenska valdeltagandet är internationellt sett mycket högt, och skulle framför allt kunna falla 20 procentenheter utan att parlamentarismens legitimitet på allvar börjar ifrågasättas. Vi kan med gott samvete lägga vår lapp i lådan den 14 september – bara vi inte tror att en röst på vad vi nu råkar tycka är det minst dåliga alternativet är den viktigaste politiska handling vi gör i år.
Det är inte bara det att den kamp vi för på arbetsplatsen och i våra bostadsområden är viktigare än vad politikerna beslutar i parlamentet. Rätt förd och med tillräckligt stor framgång påverkar den också inriktningen på den förda politiken, och vilket manöverutrymme de styrande faktiskt har. En tillräckligt stark arbetarrörelse, särskilt sammanlänkad med en vidare social rörelse, kan ställa högst konkreta krav som lagstiftarna måste ta hänsyn till.
Däremot får aldrig en självständig arbetarrörelse gå upp i staten som socialdemokratin gjort. Det är en avgörande skillnad på att bygga motmakt som utmanar den borgerliga staten, och att själv bli en del av den borgerliga staten.
När vi nu går ut på första maj är det detta vi ska hålla i minnet: Vi ger inte bort våra röster på valdagen om vi inte själva vill ha det så – vi stoppar bara en lapp i en låda. Vi kan ändå fortsätta höja rösterna varje dag där vi arbetar och bor, och gemensamt arbeta för att ändra spelplanen politikerna är hänvisade till för sina finter och sitt fuskande.
Har du ett arbete – organisera dig.
Går du i skolan – gå samman, ställ krav, ta ingen skit.
Engagera dig där du bor – vare sig du upplever konkreta problem eller bara för att bygga upp gemenskap och lägga grunden för framtiden.
Tillsammans gör vi skillnad – varje dag.
Även när vallokalerna stängt och nästa statsminister utropat sig till segrare.
