Det hör inte till vanligheterna att staten står inför skranket, stämd av en före detta fånge för brott mot Europakonventionen. I förra veckan genomfördes en rättegång där den före detta ”bunkerfången” Torgny Jönsson stämt staten på grund av missförhållanden inne på säkerhetsavdelningarna – de så kallade bunkrarna
En smått unik tingsrättsförhandling i Norrköping förra torsdagen, där en före detta så kallad bunkerfånge stämde staten, följdes på plats av endast två tidningar: Arbetaren och fångtidningen Filen. Åtalet handlar om ifall placeringarna på landets säkerhetsbunkrar i dag görs godtyckligt och rättsosäkert och om det i så fall innebär ett brott mot Europakonventionen. I sin stämning mot staten yrkade Torgny Jönsson på en krona i skadestånd.
– Den skada som drabbat mina närmast anhöriga och mig själv på grund av Kriminalvårdens handlande går inte att värdera i kronor och ören. Det går inte att sätta ett ekonomiskt värde på skadan det innebar när jag vägrades effektiv möjlighet, att under fem års tid, få träffa mina två små söner, sade Torgny Jönsson i rätten och betonade att skillnaden mellan att sitta på en vanlig anstaltsavdelning och på bunkern är milsvid.
2009 dömdes Torgny Jönsson till sex års fängelse för grovt bedrägeri i 100-miljonersklassen. Hovrätten skärpte sedan straffet till sju år. Det mesta av tiden avtjänade han på Saltviksanstaltens bunkeravdelning. Sedan han släpptes fri förra hösten har han, genom sin förening Reclaim Justice, drivit diverse rättsprocesser mot staten och Kriminalvården.
Det finns sedan 2009 och 2010 tre så kallade säkerhetsfängelser i Sverige; på Kumla, Hall och Saltviksanstalten. De är i praktiken fängelser i fängelserna, med än mer rigorösa säkerhetsarrangemang än på övriga anstalter med högsta säkerhetsklass. För att placera en person på dessa bunkrar måste Kriminalvården kunna bevisa att det föreligger en särskild anledning att anta att en sådan åtgärd behövs för att hindra att den intagne begår allvarlig brottslighet. Omprövning av beslutet måste ske regelbundet en gång i månaden.
Men på grund av den sekretess som omger Kriminalvårdens beslut menar Torgny Jönsson att det blir omöjligt för den intagne att bilda sig någon uppfattning om vad Kriminalvården grundar sina omprövningsbeslut på. I sin sakframställan slog han fast att detta strider mot Europakonventionens artikel 6 som handlar om rätten till en rättvis prövning som innefattar parternas likställdhet i processen.
Magnus Hörnqvist, docent i kriminologi vid Stockholms universitet, var kallad som vittne under förhandlingen.
Han började med att förklara bakgrunden till bunkrarna.
Han menade att de uppfördes på initiativ av dåvarande socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström, som var pressad att agera efter uppmärksammade rymningar 2004.
– Det var ett politiskt projekt och inget som utvecklades på grund av Kriminalvårdens behov, sade Magnus Hörnqvist.
Han påpekade att det finns brister i rutiner kring omprövningsbesluten på bunkrarna. När fångar överklagar beslut om placering på bunkern hamnar frågan i förvaltningsrätten, och även där finns stora brister i kompetens att göra riktiga bedömningar, enligt Magnus Hörnqvist.
Motparten i målet, Justitiekanslern, företräddes av Ralf Järtelius. Till Arbetaren säger Ralf Järtelius att han räknar med att målet ogillas.
– Målet gäller kränkningar av Europakonvention och det tycker jag inte visades under rättegången.
Är det landets bunkrar rättssäkra?
– Jag tycker inte att det framkom något som talade emot det, men finns säkert saker som kan göras bättre.
Torgny Jönsson säger till Arbetaren att han är segerviss.
– Jag förväntar mig en krona. Behövs det så kommer vi att driva detta ärende ända till Europadomstolen. Jag ska göra allt i min makt för att få bort bunkrarna. De gör samhället sämre och farligare, säger han.
Dom i målet väntas falla den 10 juni.