Den schweiziska arbetsmarknaden är mycket lite reglerad. Förhållandet mellan arbetare och arbetsköpare hanteras bilateralt genom ett så kallat socialt partnerskap. Trots det har Schweiz en relativt låg grad av facklig organisering och endast hälften av de anställda omfattas av kollektivavtal, vilka i de flesta fall inbegriper sektoriella minimilöner. Någon rikstäckande minimilön finns inte reglerad i lagstiftningen. Men på söndag har de schweiziska väljarna möjlighet att ändra på det genom att rösta om förslaget att införa en minimilön på 4 000 schweiziska franc, motsvarande 29 500 svenska kronor, per månad eller 22 schweiziska franc (cirka 160 kronor) per timme före skatt. För närvarande tjänar nästan en tiondel av alla anställda mindre än så. De schweiziska fackföreningarna tycker att det är skamligt. De anser att dessa cirka 330 000 människor förtjänar en lön som gör det möjligt för dem att leva ett värdigt liv och därmed kräva rättvisa löner.
Låga löner förekommer framför allt i jordbrukssektorn, hotell- och restaurangbranschen och detaljhandeln. Det är inom dessa branscher invandrare och okvalificerade arbetare har störst chans att hitta ett jobb. Ändå saknar ungefär en tredjedel av landets låginkomsttagare inte utbildning.
Inom detaljhandeln finns det inget rikstäckande kollektivavtal som reglerar sektorns löner. Men företag som Lidl , Aldi och H&M, som ofta beskylls för att betala låga löner, har i själva verket redan i dagsläget tecknat kollektivavtal med minimilöner på minst 4000 schweiziska franc. Trots det arbetar ändå mer än hälften av de anställda inom detaljhandeln helt utan kollektivavtal.
– I flera år har arbetsgivarna kämpat mot införandet av ett rikstäckande kollektivavtal. Det är därför vi behöver en rikstäckande minimilön, säger Vania Alleva, vice ordförande i Schweiz största fackförening Unia.
Inom hotell- och restaurangbranschen finns ett kollektivavtal som gäller alla anläggningar och inkluderar en minimilön på 3 400 schweiziska franc för anställda utan arbetslivserfarenhet. Branschorganisationen The Swiss Hotel Association (Hotelleriesuisse) är en av de främsta aktörerna i kampen mot en nationell minimilön.
– En rikstäckande minimilön på 4 000 schweiziska franc skulle ytterligare öka problemen med kostnadseffektivitet, särskilt för små hotell, sade organisationens ordförande Guglielmo Brentel vid en presskonferens nyligen.
Han varnade för att Schweiz ställning i den internationella konkurrensen skulle försämras om förslaget blir verklighet. På samma sätt hävdar restaurangernas paraplyorganisation Gastrosuisse att restauranger skulle drabbas av en högre minimilön då de skulle behöva dra ned på personal och höja sina priser.
I Küssnacht, en liten stad i centrala Schweiz, driver Adrian Achermann och hans fru en restaurang med sex anställda. Kockens kompis från Sri Lanka är den sämst betalda anställda på företaget. Han får 4 200 schweiziska franc i månaden, trots att kollektivavtalet tillåter arbetsköparen att betala honom en betydligt lägre lön.
– Vi vill ha glada, motiverade och kompetenta medarbetare. Vår verksamhet går bra och våra medarbetare förtjänar sin andel. De är viktiga för vår verksamhet, säger Adrian Achermann.
Men ändå motsätter Adrian Achermann sig att en minimilön ska regleras i lag.
– Att få en högre lön är fortfarande en viktig motivation för de anställda. Att betala en oengagerad anställd ens 4 000 schweiziska franc skulle vara en dålig signal.
Han föredrar att bibehålla den nuvarande modellen med socialt partnerskap.
Adrian Achermann argumenterar på samma sätt som landets regering, som avvisar förslaget om minimilön. Regeringen säger sig stå bakom fackens avsikt att bekämpa fattigdom och se till att alla anställda kan leva ett värdigt liv utifrån sina inkomster. Men regeringens ståndpunkt är att om förslaget godtas skulle Schweiz ha världens högsta minimilön och därigenom locka ännu fler utländska arbetare, äventyra arbetstillfällen och skada företagens konkurrenskraft. Förbundsrådet befarar att särskilt perifera delar av landet med lägre lönenivåer men också lägre levnadskostnader, kan drabbas.
Men Vania Alleva från Unia köper inte det argumentet.
– Minimilöner varken minskar eller ökar arbetslösheten, säger hon.
Som exempel pekar hon på Schweiz byggsektor, där den sektoriella minimilönen har ökat drastiskt under de senaste två decennierna. Vania Alleva menar att en rikstäckande minimilön i själva verket skulle hjälpa arbetsköpare.
– Det ökar deras köpkraft, skapar lika villkor för alla och utesluter att en del företag försöker konkurrera ut andra med hjälp av dumpningserbjudanden.