Redan när författningsdomstolen den 7 maj avsatte premiärminister Yingluck Shinawatra framstod en militärkupp som en sannolik utveckling. I flera månader hade rödskjortor från den thailändska landsbygden upprätthållit protestläger i huvudstaden Bangkok för att visa regeringen sitt stöd, och ingen förväntade sig en nedslagen reträtt när landets ekonomiska elit återigen – för tredje gången sedan 2006 – lyckades sätta demokratin ur spel.
Författningsdomstolen, liksom merparten av statsapparaten och det byråkratiska etablissemanget, står nära gulskjortorna. Denna allians av ekonomisk elit och fanatiska rojalister kan krasst sett inte vinna val, och har under det senaste decenniet istället blivit allt mer inriktad på att ogiltigförklara dem. Gulskjortornas protester mot regeringen har inte syftat till nyval, utan till att överföra makten till ett ”folkets råd” av teknokrater.
Yingluck Shinawatra kommer från en politisk dynasti med en lång rad påstådda och påvisade oegentligheter i bagaget. Men hon var folkvald. Av landets fattiga. Som ännu en gång fick bevisat för sig att deras röster inte räknas.
De senaste månaderna har varit fyllda av stora demonstrationer – och enstaka våldsamma sammanstötningar – och veckorna efter författningsdomstolens utslag har kallats lugnet före stormen. Representanter för rödskjortorna har öppet varnat för inbördeskrig. Kanske har militären reagerat på underrättelser om kommande massprotester, kanske har den reagerat proaktivt.
När militären några dagar innan kuppen beordrade undantagstillstånd var det ett sätt att frånta polisen, som anses stå rödskjortorna närmare, dess befogenheter. Men att sia om militärens framtida planer är svårat. Till skillnad från vid tidigare kupper är dess avsikter, liksom Thailands öde, intimt knutet till frågan om tronföljden i landet.
Konflikten mellan gul- och rödskjortor har pågått sedan Thaksin Shinawatra först kom till makten 2001, och under hela denna tid har Kung Bhumibol – världens längst regerade och överlägset rikaste monark – varit en lugnande faktor.
Kungens betydelse i thailändsk politik är svår att överskatta och hans porträtt syns under såväl gul- som rödskjortornas protester. Arméchefen Prayuth Chan-ocha är en nära allierad, och hade inte kungen önskat det hade det heller inte blivit någon militärkupp.
Men den 86-årige härskarens hälsa vacklar, och hans död kommer oundvikligen att skapa ett maktvakuum. En situation som inte förenklas av att det enligt thailändsk lag är förbjudet att diskutera majestätets framtida frånfälle.
Arméchefen Prayuth Chan-ocha har en omvittnat god relation med kungen och kanske är militärens plan att ge stabilitet åt successionen och garantera monarkins priviligierade plats i konstitutionen. Kanske är syftet ett helt annat. Kronprins Vajiralongkorn dras med rykten om sadistiska personlighetsdrag och saknar militärens förtroende på grund av tidigare kopplingar till Thaksin Shinawatra. 2011 publicerade Wikileaks ett stort antal diplomatiska kablar från den amerikanska ambassaden i Bangkok. Redan i dessa diskuterades ett scenario där militären skulle genomföra en kupp för att ändra tronföljden och istället för Vajiralongkorn tillsätta prinsessan Sirindhorn.
I väntan på att militären ska avslöja sin agenda och på rödskjortornas nästa drag vilar nu ett spänt lugn över Bangkok. Utegångsförbud råder och på kvällarna är gatorna folktomma. Såväl nationella som utländska medier har censurerats. I et dekret har den unga juntan varnat för att även sociala medier kommer att censureras om de används för att framföra kritik mot militärstyret.
Några timmar efter varningen hade militärens Facebooksida fyllts av dussintal inlägg som önskade låtar och filmer. Ett tv-program efterfrågades mer än andra: Game of Thrones.
