Så Schweiz köper inte Gripen. Inte heller inför de en lagstadgad minimilön, vars föreslagna nivå – 25 schweizerfranc i timmen, ungefär 160 kronor – hade gjort den till den högsta i världen. Vidare ska primärvården utökas och dömda pedofiler ges livstids förbud mot att arbeta med barn. Folket har talat; årets andra Abstimmungssonntag är över.
De schweiziska folkomröstningarna är unika i sitt slag. Fyra gånger om året får alla röstberättigade säga sitt i ett antal policyfrågor. Vissa av dem är triviala, andra mer kontroversiella. Störst uppmärksamhet på senare år fick kanske 2009 års beslut att förbjuda minareter, de torn vid moskéer som böneutroparen kallar till bön från. 57 procent röstade för. Med högerpopulisterna SVP i spetsen ligger schweizisk politik i framkant vad det gäller rumsren fascism.
Några dagar före valet träffar jag Anna. 2009 var hon för ung för att rösta. Men hon minns att hon blev väldigt upprörd när beslutet fastslogs. Särskilt när hon insåg att en av landets fyra minareter låg precis vid hennes hus, i Winterthur ett par mil norr om Zürich. ”Jag trodde att det var ett vattentorn eller något”, säger hon. ”Hur är det ens möjligt att vilja förbjuda en byggnad?”
Från Zürich tar jag tåget till norra Italien. Jag hamnar på en middag bredvid en äldre man. Han är uppvuxen i Sverige men numera omlokaliserad till den italiensktalande delen av Schweiz. Vi pratar om Iran; han var där under revolutionen 1979, då shahen störtades och monarkin ersattes av religiös diktatur.
Mannen jag talar med tror att teokratins dagar är räknade. Det är bara en tidsfråga innan svallvågorna från arabiska våren når också till Teheran. För att inte tala om trycket från väst. Världen förändras, säger han, globaliseras: det går inte att stoppa ens om muslimerna vill det. Historien har sin gång, så är det bara.
Men alltså. Vi sitter här, två vita människor med svenska pass, i ett Europa där ett minaretförbud går igenom med god majoritet. Där fascister sitter i snart sagt varje parlament, där det på flera platser är förbjudet att bära hijab, där alla hjälps åt med att deportera flyktingar och terrorisera de som är kvar med hänsyn till nationens säkerhet. Och det är muslimer som är emot globalisering?
När shah Mohammed Reza Pahlavi tvingades bort från tronen innebar det slutet på en lång period av progressiva reformer i Iran. Mycket blev sämre, inte minst för kvinnor. Men åtminstone på förhand såg skälen att stötta den nya republiken goda ut. Enorma inkomstklyftor och säkerhetspolisen Savaks terrorvälde var anledningar att misstänka att shahens påstådda moderniseringar mest gynnade honom själv.
Och det är ju så, att människor som känner sig hotade gärna söker trygghet i konservativa slagord. Religionen och familjen känns mer handfasta än löften om en grönskande framtid där rikedomen ska komma alla till lov.
Ungefär som i Europa i dag, alltså. Kanske skulle vissa trivas bättre i skuggan från minareten än de tror.
Veckans tips: Filmfestivalen Cinema Queer drar sitt strå till supervalåret. Under sommaren kommer Queerbussen att åka runt i landet som ett slags mobil valstuga. Och i samband med helgens EU-val är två dagar avsatta åt filmvisningar och fester, dock bara i Stockholm. Information och program finns på cinemaqueer.se.
