Revolution är ett ovanligt fenomen, medan förtryck och orättvisa är mycket vanligt. Jordens förtryckta har under historiens gång oftast betraktat makten som för väldig och sig själva som allt för isolerade för att revoltera, och de som försökt sig på revolt har oftast fått erfara att det faktiskt förhåller sig just så. I boken Revolutions. A Very Short Introduction ger Jack A. Goldstone en överblick över de tillfällen då revolutioner faktiskt har ägt rum, och analyserar dessas orsaker och förlopp.
Definitionen av vad en revolution är har varierat mellan forskare, men Goldstone ger följande: Revolution är störtandet av en regim genom massmoblisering, i den sociala rättvisans namn och med syfte att skapa nya institutioner. Vissa menar att det också krävs att det är ett hastigt händelseförlopp, att det måste ingå våld eller att det måste vara en klassbaserad kamp där fattiga reser sig mot rika. Men dessa egenskaper finns inte alltid med. Innan maktövertagande ägnade Mao 20 år åt att organisera bönder och strida med regimstyrkor på landsbygden. Och vissa antikoloniala revolutioner, av den amerikanska typen, har inte medfört någon betydande omfördelning av rikedom.
Revolutioners utfall har skilt sig åt rejält, men de löften om jämlikhet mellan könen som givits har konsekvent blivit svikna. Genom historiens revolutioner har kvinnor varit med och demonstrerat, kämpat och krigat för social rättvisa. I Nicaragua var mer än 30 procent av de beväpnade sandinisterna kvinnor. Efter fullbordad revolution har det likväl varit män som tagit makten över de nya politiska, militära och ekonomiska institutionerna medan kvinnor uppmanats att återvända till hemmet. Det är bara när kvinnor slutit sig samman med varandra i kamp för rättigheter och makt som det har slutat framgångsrikt.
Under hurdana omständigheter sker då revolutioner? Den absoluta fattigdomen har inget påtagligt samband med revolution, och de flesta fall av hungersnöd och svält har inte lett till revolution. Inte ens den stora svälten på Irland i slutet av 1840-talet, mitt under en i övrigt revolutionär period i Europa. Hur mycket lidande och frustration det än finns så måste det också finnas resurser för att man ska kunna bekämpa regimens militära försvar. Revolutioner inträffar oftast i länder som befinner sig i en välståndsmässig mittzon, men där klyftorna är mycket stora.
Ett annat villkor är att elitgrupper vänder sig mot de styrande i stället för att försvara dem. Det är viktigt att de känner sig alienerade och sämre behandlade än de är vana vid. Något tillspetsat: de övre skiktens förgivettagande av sina privilegier är en revolutionär kraft. Om detta stämmer är medelklassen alltså revolutionär när den är odräglig och självgod och kontrarevolutionär när den är självkritisk och har dåligt samvete över sina privilegier.
Gynnsamma internationella förhållanden är också avgörande. Mången revolution har misslyckats på grund av utländskt stöd till de kontrarevolutionära krafterna. De härskande klasserna har en stark känsla för internationell solidaritet. Dessa villkor är inte uttömmande, men de tillhör de viktigaste.
Boken innehåller också en historisk genomgång av specifika revolutioner. Så länge som det finns dokumentation över regenter och beskattning finns det dokumentation över försök att störta de regerande i den sociala rättvisans namn. Under den egyptiska revolutionen 2011 lyfte man fram landets revolutionära tradition och den revolution som för ungefär 4 000 år sedan gjorde slut på farao Pepi II:s regeringstid. Människor invaderade de välbärgades hem och beslagtog deras ägodelar. Magistrater jagades ut ur sina kontor och palats plundrades. I en bevarad papyrusrulle som beskriver händelserna står det: ”Den fattige mannen är full av glädje.” Och: ”Sonen till en man av ställning är inte längre särskild från han som inte har en sådan far.”
En annan händelse som var obekant för mig: På 200-talet före vår tidräkning försökte bröderna Tiberus och Gaius Gracchus stifta lagar som skulle omfördela rikedomen i det romerska repbuliken, från patricierna till folket. De lönnmördades och ansträngningarna gick om intet. Kanske var det med dem som traditionen att mörda socialister inleddes?
Trots att det lilla häftet låter sig läsas på några timmar rymmer det massor av intressanta detaljer, många fler än de jag försökt återge här, och ger en utmärkt helhetsbild över ämnet, precis som det brukar vara med böckerna i A Very Short Introduction-serien.