Det Berlinbaserade serieförlaget Avant-verlag har sedan 2000-talets början varit ett av de viktigaste tyska förlagen för mer litterära och experimentella tecknade serier. I den tidigare utgivningen finns bland andra österrikiskan Ulli Lusts punkreseskildring I dag är sista dagen på resten av ditt liv, som kom på svenska förra året på Kolik Förlag, och fransyskan Peggy Adams apokalypsepik Gröcha.
Vissa alster tar sin utgångspunkt i skönlitteraturen, exempelvis fransmännen Tom Tirabosco och Christian Perrissins album utifrån Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Mer oväntad och ointressant är översättningen av den franska adaptionen av Stieg Larssons Millennium-trilogi. Men förlagsverksamhet är ofta en balansgång mellan kommersialism och idealism.
Ett annat spår som är vanligt i den samtida serievärlden är intresset för biografiska berättelser, och på Avant-verlag finns bland annat översättningar av normännen Steffen Kverneland och Lars Fiskes serier om konstnärerna Edvard Munchs respektive Kurst Schwitters liv.
Också biografin i serieform intresserar den i Hamburg bosatta 80-talisten Simon Schwartz. I hans föregående album, Packeis behandlade han en av de första männen på Nordpolen, Matthew Henson. En upptäcktsresande som inledningsvis blev utraderad ur historieböckerna eftersom han var afroamerikan. Genom att låta berättelsen skifta mellan ett flertal tidsperspektiv skapar Schwartz ett verk kring minne, historieskrivning och ”ras”.
Arbetet med biografier har Schwartz fortsatt med och nu i vår kom volymen Vita Obscura där han samlar ensideshistorier från veckotidningen Der Freitag. Schwartz har utgått ifrån den gamla amerikanska serietraditionen med strippserier, men till skillnad från traditionella strippar har han inte haft någon fast huvudperson, utan konceptet har varit det genomgående estetiska greppet. I detta fall ett slags kort biografi över ett obskyrt livsöde. Inte helt olikt svenska Loka Kanarps album Pärlor och patroner från 2009 där Kanarp tecknade upp 60 olika kvinnoöden ur historien.
Det finns givetvis en uppenbar risk i att benämna ett öde som obskyrt. I många fall kanske det inte ens stämmer. I andra kan viljan att finna det okända bli ett självändamål, eftersom det obskyra i sig blir det värdefulla, medan ödet som sådant inte kastar något nytt ljus på tingens ordning. För det mesta har Schwartz biografiobjekt dock resonans gentemot omvärlden och den etablerade historieskrivningen.
Det är en lång rad människor som passerar revy: alltifrån den burmesiske härskaren Minyekyawswa som mosades ihjäl av sin älsklingselefant på 1200-talet till den sydkoreanske filmregissören Shin Sang-ok som kidnappades till Nordkorea för att spela in actionfilm åt diktatorn Kim Jong-il (som var ett fan av Rambo och Godzilla) och den judiska höjdhopparen Gretel Bergmann som förvägrades att delta i de olympiska spelen i Berlin 1936.
Schwartz arbetar med en förment saklig prosastil som kan påminna om såväl en encyklopedi som en barnboksberättelse. Ofta kokas stora och dramatiska förlopp ned till bara några meningar med väldigt lite beskrivning av själva händelserna. Detta genererar halsbrytande effekter, men också en viss monotoni. Denna monotoni kontrasterar Schwartz med bilderna. Där skapar han infallsrikt och med en mångfald av tekniker: collage, pastischer på kinesiska tuschteckningar, traditionell skämtseriestil, fotografier, färglada psykedeliska målningar och blå och röda 3D-bilder (dock medföljer inga glasögon, däremot en instruktionsmanual för hur man tillverkar ett par egna med hjälp av ett cd-fodral). Min favorit är avsnittet, ”Flug 305 nach Seattle” (där titeln givetvis är en referens till Tintinalbumet Plan 714 till Sydney), om utpressaren och flygkaparen DB Cooper, vilken formgivits på ett sätt liknande säkerhetsbroschyrer från flygplan.
Det uppstår en viss mättnad efter ett tag, men om man läser Vita Obscura i mindre doser behåller den sitt intresse. Den innehåller många underhållande och bisarra anekdoter vilka sammantagna skapar en förundran gentemot verklighetens absurditet och historiens irrationalitet. Någon given tes kring historieskrivningen är svår att få fram, utan att göra våld på mångfalden, men berättelserna pekar onekligen på hur också märkliga infall och fixa idéer är några av de drivande faktorerna i mänsklighetens farser och tragedier, vid sidan av såväl vetgirighet som ekonomisk exploatering.