En tiggare blev härom veckan attackerad och misshandlad av en man i Stockholm. Mannen sade i polisförhör att han hatar tiggare, och det var därför han helt oprovocerat gick till attack mot målsägande som satt utanför Tekniska högskolans tunnelbana.
På senaste tiden har det spridits flera bilder och filmklipp i sociala medier för att misstänkliggöra tiggande människor. En bild med en tiggande kvinna med mobiltelefon (som om det skulle vara ett intyg på rikedom), en film där en romsk kvinna sägs attackera en man helt oprovocerat. Det visade sig att kontot bakom filmen var nyregistrerat, med en profilbild snodd från nätet, och när tidningen Metro sökte upp kvinnan berättade hon att hon försvarat sig från en misshandel.
Det finns otaliga exempel på det förtal och det våld som våra rumänska romer utsätts för här i Sverige, på våra gator, i våra tunnelbanestationer och utanför just din lokala Ica-affär. Det mest graverande är kanske Sverigedemokraternas reklamkampanj i Stockholms tunnelbana inför EU-valet, där de beskriver ett ”organiserat tiggeri”.
Härom veckan kom Justitiekanslerns, JK, utlåtande att Sverigedemokraternas reklam inte utgör hets mot folkgrupp, eftersom den inte anspelar på gemensamma drag hos en grupp. Samma JK som stödjer Skolverkets rekommendation att nazistiska partier måste få besöka våra skolor på samma villkor som andra partier.
Efter Utøyamassakern i mitt gamla hemland Norge läste jag mitt i min chock och förtvivlan en artikel av Ola Larsmo i Dagens Nyheter som jag återvänt till gång på gång. Det var också den som fick mig att köpa boken LTI: Tredje rikets språk av Victor Klemperer.
Ola Larsmo beskriver hur han satt mitt i ett allt mer rasistiskt samhälle under tidigt 1990-tal och då vägrade inse rasismen i dåtidens politiska utspel. Först när han gick genom tidningsartiklar i samband med att han skrev sin bok Djävulssonaten (som utkom 2007) kunde han se hur rasismen genomsyrade den dåtida samhällsdebatten. ”Jag satt på universitetsbiblioteket i Uppsala och vevade mikrofilm. Och blev kall. Vi vet vad som pågick ute i Europa: Jugoslavien föll sönder i det värsta terrorkrig Europa sett sedan andra världskrigets slut. Och den svenska diskussionen handlade om att flyktingar stal cyklar”, skriver Larsmo.
Victor Klemperer hade inte samma val att blunda för sin samtid. Han var av judisk börd och professor i romanska språk vid universitetet i Dresden fram till dess att han fråntogs sin professur efter nazisternas maktövertagande i Tyskland. Victor Klemperer överlevde tack vare att han långt innan andra världskriget konverterat till protestantismen och hade gift sig med en ”arier”. Men trots detta internerades han i Dresdens så kallade judehus och sattes i tvångsarbete under många år.
Under hela perioden 1933–1945 skrev han dagbok och forskade, med livet som insats. Han hade stängts av från alla bibliotek, fick inte läsa tidningar eller lyssna på radio, så han forskade på det som fanns tillgängligt för honom. Språket han hörde varje dag, och hur det förändrades under tiden nazisterna hade makten. Jag tror JK borde läsa vad Klemperer med fara för sitt eget liv skrev för 70 år sedan. Jag tror vi alla borde läsa det.
Om man konsekvent placerar ord intill varandra, som ”rom”, ”organiserad” och ”tiggeri”, skapas en kontext där orden hör ihop. Tänk efter själv, hör du ordet tiggare i dag, hur föreställer du dig den personen? Är det samma bild du ser framför dig nu som det var för två år sedan?
Genom att vi har skapat en språklig kontext där dessa tre ord hör ihop kan man utan problem ta bort ordet ”rom” ur sammanhanget. Innebörden är och förblir densamma. Då behöver inte Sverigedemokraterna peka ut en enskild grupp, det gör vi själva i våra tankar när vi ser deras affischer.
Än värre är det att detta även fungerar tvärtom. När du hör ordet rom i dag, vad är det första du tänker? Rom och tiggare har varje fall börjat flyta ihop i mitt sinne, likasom parasit, cancersvulst och jude flöt ihop för Victor Klemperers grannar i Dresden under det nazistiska 1930-talet. När orden var oskiljaktliga, när ordet jude fick tillräckligt många att tänka cancersvulst, var Förintelsen ett faktum.
Visst, det kanske är svårt att fånga det subtila i lagstiftningen. Det kanske är svårt att lagstifta mot glidningar i ords innebörd eller att ord kontextualiseras på nya sätt. Därför är det än viktigare att vi börjar fundera över vårt språk, vad vi menar med de ord vi använder och hur vi uttrycker oss. Vi måste kämpa mot hur ords innebörd ändras i våra egna tankar, men vi måste också ta oss tiden och civilkuraget att fråga: ”Hur menar du nu?”.
Vi måste ständigt försöka se en helhet och fånga den kontext som Justitiekanslern missar, eller inte har lagrum att se. Annars riskerar vi att vårt språk för iväg oss till ett samhälle och ett språk vi inte kan leva med.
Härom veckan uppmärksammades även en Facebookgrupp som kartlagt var romska rumäner i våra svenska städer sover om nätterna. Som tur är fick den snabbt läggas ned, men bara tanken… Hur nära är vi inte då en alldeles egen Kristallnatt, sanktionerat av betald propaganda i tunnelbanan och påskyndad av glada tillrop i sociala medier?
Jag ska sätta mig och läsa om Tredje rikets språk, tyvärr ännu mer aktuell i dag än någonsin.
Artikeln har även publicerats på bloggen “Om inte nu?”.
