Den 16 september 2007 utbröt en eldstrid i Bagdad mellan civila och en grupp säkerhetsvakter från det amerikanska militärföretaget Blackwater. 17 irakier dog. Ännu fler skadades. Vad det egentligen var som hände, och vems fel det var, är ännu inte helt klarlagt. Men för ett par veckor sedan inleddes rättegången mot fyra inblandade amerikanska vakter. Frågan är inte om de dödat någon, utan i vilken grad det var självförsvar.
I och med ockupationen av Irak exploderade USA:s användning av militära entreprenörer. Under delar av kriget utgjorde privata soldater mer än hälften av all militär närvaro i landet: 180 000 mot amerikanska militärens 160 000, enligt en uppskattning från 2007. Deras anställda fick i regel betydligt högre lön än de vanliga soldaterna, ibland upp till tio gånger så mycket för samma jobb. Det som i längden gjorde dem billigare var att de inte omfattas av den amerikanska statens veteranprogram.
Vad de privata soldaterna också var undantagna från var den irakiska lagen. Ett påbud från 2004 kallat Order 17 gjorde nämligen gällande att alla utlänningar anställda av militära entreprenörer bara kunde ställas inför rätta av sin respektive hemstat. Det innebar i praktiken att hundratusentals amerikanska soldater gavs fullständig rättslig immunitet. Och det är därför som det är först nu, sju år senare, som rättegången mot vakterna har inletts.
Av de privata arméerna var Blackwaters den allra största, med rykte om sig att vara extra brutal. Företaget startades 1997 då grundaren Erik Prince, officer inom flottan och med starka band till den kristna högern, fått ett arv av sin bilmagnat till pappa. 2009 bytte man namn till Xe. När inte ens det kunde tvätta bort den negativa stämpeln från kriget såldes företaget till en grupp privata investerare. I dag heter det Blackwater Academi.
Just den händelse som nu är uppe i rätten var droppen för den nytillsatta irakiska regeringen. Man var trött på de utländska styrkornas övervåld. Inrikesministern bannlyste Blackwater från irakisk mark, ett beslut som på amerikanskt initativ snabbt upphävdes. Och samarbetet har knappast upphört. Företaget är fortfarande involverat i statliga antiterrorprogram.
Efter att Erik Prince sålt Blackwater flyttade han till Abu Dhabi.
I sin självbiografi från 2013 skriver han att hans armé var ”det ultimata verktyget i kriget mot terrorismen”. Och kopplingarna till Barack Obama och hans administration är tätare ”än vad [Obama] någonsin velat erkänna” – särskilt när det gäller drönarbombningarna av Pakistan, där Prince menar att Blackwater haft en avgörande roll.
Huruvida Prince talar sanning vet bara han. Obama är fortsatt förtegen om sina utrikespolitiska förehavanden. Det värsta är att han nog har skäl till det.
Veckans tips: Mina Loy (1882–1966) var en brittisk konstnär och författare som hängde i Paris under de år då alla gjorde det. I dag nämns hon oftast i samband med ett underbart rasande feministiskt manifest som hon skrev redan 1914, många år innan Valerie Solanas S.C.U.M. och delvis som en pik till sitt ex, futuristen Filippo Marinetti. Nu har hennes enda roman Insel (Melville House 2014) kommit i nyutgåva. Jag tror den är lysande!