Brandkatastrofen i Bergslagen har engagerat hela Sverige under ett par veckor. Aldrig tidigare i modern tid har så många människor i vårt land hotats av en brand och tvingats lämna sina hem.
Under bekämpningen av branden har bristerna i beredskapen märkts tydligt, både i det stora och i det lilla. Utan någon vidare debatt har staten relativt nyligen gjort sig av med både brandbekämpningsplan av den typ vi nu fick låna in från Frankrike och Italien, och ett större antal Vertolhelikoptrar. Helikoptrarna köptes av ett amerikanskt företag som skulle använda dem för – brandbekämpning.
Nya helikoptrar är under utveckling. Det har de varit i närmare 10 år, och pengarullningen har angivits som ett av skälen till att man valt att sälja de gamla helikoptrarna, så försvaret lämnades med tre helikoptrar som kan användas för att släcka skogsbränder.
Naturligtvis måste inte just försvarsmakten vara den myndighet som äger kapacitet att släcka stora skogsbränder. Men eftersom den varit det i Sverige och eftersom försvaret i sin helhet rustats ned under lång tid måste frågan ställas: Hade ansvariga politiker och andra alls tagit med detta i beräkningen, samtidigt som man satt och bedömde hur stort det militära hotet mot Sverige kunde tänkas vara under överskådlig tid – att en nedrustning också slår hårt mot katastrofberedskapen?
Samtidigt som försvarets dåliga kapacitet för brandbekämpning blev så pinsamt uppenbar gick larm ut via bland annat Facebook med uppmaningar att hjälpa till med förnödenheter till dem som arbetade med att bistå i släckningsarbetet. En rad viktiga persedlar som exempelvis strumpor, sovsäckar och stövlar saknades ännu i måndags, och länsstyrelsen i Västmanland bad om frivilliga gåvor från allmänheten – trots att försvaret har ett centrallager mindre än en timmes bilfärd från brandområdet. Myndighetssajter låg nere. Chefen för katastrofmyndigheten MSB struntade i att avbryta sin semester trots att den största skogsbranden på 80 år hotade flera tätorter.
En del av dessa brister kan naturligtvis skyllas på dålig organisering och byråkrati, men passar väl in med bilden av ett Sverige där det offentliga monteras ned. Fredrik Reinfeldt och andra ideologiskt övertygade nyliberaler i ansvarig ställning kanske inte har just stora skogsbränder i tankarna när de arbetar för att det så kallade ”civila samhället” ska ta över mer av statens funktioner – men detta blir effekten av att samhället på bred front monteras ned. Infrastrukturen blir känsligare ju mindre vägar och järnvägar underhålls, sjukvården farligare och mer opålitlig ju mer det snålas in på personal och övriga resurser. Och bränder orsakar mer ödeläggelse när man säljer av de medel som finns för effektiv brandbekämpning.
Klimatet blir varmare. Långa, heta somrar som årets kommer att bli vanligare – och med dem skogsbränder. Att snabbt och effektivt kunna släcka dem, och att smidigt kunna samordna de resurser som ändå finns, är något som bara ska funka. Precis som vi ska kunna vänta oss att tågen går, även om det kommit lite snö eller är kallt.
Det är av sådana skäl vi har ett samhälle. Behovet av en effektivt fungerande offentlig sektor kan ingen världsfrånvänd individualism i världen trolla bort.
