De förändringar som i två steg genomförts i arbetslöshetsförsäkringen sedan 2007 skulle enligt regeringen ge flera jobb. Men under den moderatledda regeringens två mandatperioder har arbetslösheten i stället nått de högsta nivåerna på 15 år. De nya a-kassereglerna har fått stora konsekvenser för såväl de arbetslösa som facken och de svenska trygghetssystemen.
– De fattiga blir fler. Dels genom att a-kasseersättningen i sig är lägre, men också genom att fler i dag faller utanför den. Dessutom sänks a-kassan år efter år med inflationen när taket är oförändrat, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi på Lunds universitet.
A-kassereformerna gemensamt har enligt Anders Kjellberg ökat klyftorna i samhället. Av de drygt 9 procent som är arbetslösa, får bara 4 av 10 ersättning från a-kassan, till skillnad från 2006 då antalet var 8 av 10. 2012 stod 39 procent av de arbetslösa helt utan ersättning från både a-kassa och kommunalt aktivitetstöd – en fördubbling jämfört med 2006. Endast 13 procent av de som är berättigade till a-kassa får
i dag ut de maximala 80 procenten av lönen. Det oförändrade taket innebär, enligt Anders Kjellberg, att maximal a-kassa nu närmar sig försörjningsstödets högsta nivå. Samtidigt innebär jobbskatteavdraget att de som har ett arbete får en bättre ekonomi, vilket ökar klyftan mellan de som har och inte har arbete.
Men även klyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat genom regeringens andra steg, införande av den differentierade a-kassan 2008. Reformen innebar att a-kassor som hade fler arbetslösa medlemmar också skulle betala högre avgift till staten. Det innebar att kassorna inom arbetarsektorn där arbetslösheten är högre, blev dyrare.
– En akademiker har dessutom oftare en facklig inkomstförsäkring, medan många medlemmar i LO-facken inte har det. Det har ökat klyftan mellan arbetare och tjänstemän, säger Anders Kjellberg.
Motivet till införandet av den differentierade a-kassan var tydligt i budgetpropositionen 2008. Genom att de fackliga a-kassor som har högst arbetslöshet också får betala mer, sätts en press på
de fackliga organisationerna att hålla löneanspråken nere. A-kassereformerna blev också ett hårt slag mot de fackliga organisationerna. Mellan 2006 och 2013 sjönk andelen fackmedlemmar från 77 procent av de anställda till 70 procent. Hårdast drabbades arbetarfacken där organiseringsgraden sjönk till 66 procent. Enligt Ulrika Vedin, utredare på LO, var det ett led i en större ambition att försöka sänka lönerna och vidga låglönesektorn.
– Lönebildningen är något som arbetsmarknadens parter hanterar. Om en regering ska komma åt lönebildningen nedåt, vilket den varit tydlig med, måste man komma åt parterna eftersom man inte kan lagstadga om löner i Sverige. Det viktigaste sättet är då att sätta tryck på löntagarna och det gör man lämpligen genom att sätta tryck på deras organisationer, säger hon.
Den differentierade a-kassan avskaffades den 1 januari i år, som ett led i den så kallade jobbpakten. Men reformen hade redan mottagit hård kritik från ledande ekonomer för att inte ha fungerat lönedämpande i de centrala avtalsförhandlingarna mellan fack och arbetsköpare.
– Utifrån det uttalade syftet med reformen, att påverka lönebildningen så att facken blir mer återhållsamma är det ett stort misslyckande, säger Anders Kjellberg.
Även om planen att dämpa fackens anspråk i de centrala löneuppgörelserna inte lyckades har differentieringen, enligt Anders Kjellberg, påverkat villkoren på arbetsmarknaden. Avhoppen från a-kassorna, tillsammans med oförändrat tak och den höga arbetslösheten, har lett till en löne- och villkorspress nedåt på arbetarsidan, menar han.
– Det är också regeringens avsikt att skapa fler låglönejobb. Det är de enskilda individerna som saknar skyddsnät som accepterar lägre löner. Det ökar utrymmet för osäkra anställningsformer och pressen på de anställda att finna sig i det som arbetsgivaren kräver. Men det ökar också utrymmet för oseriösa arbetsgivare.
Enligt Fredrik Östbom, moderat stabschef på arbetsmarknadsdepartementet, står regeringen fast vid sin åsikt att förändringen av a-kassan gett fler jobb.
– Förändringarna i a-kassan är en viktig del i arbetslinjen och det finns ett brett stöd i forskningen att vår politik leder till fler jobb. I dag har 250 000 fler ett jobb att gå till och det är inte en slump utan resultatet av regeringens jobbpolitik, säger han i ett skriftligt svar på Arbetarens frågor.
Att arbetslösheten stigit från 8,5 procent 2006 till dagens 9,2 förklarar han med den ekonomiska krisen, en ökad invandring och att människor som tidigare sjukskrivits och förtidspensionerats nu är arbetssökande.
A-kasseförändringarna är också kännbara i de andra trygghetssystemen. Många av de som tidigare hade kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning är i dag tvungna att söka försörjningsstöd av socialtjänsten. 2012 var arbetslöshet anledningen för hälften av de personer som fick försörjningsstöd. 16 procent av de som fick försörjningsstöd fick det på grund av att ersättningen för arbetslöshet inte räckte. Något som skapar ett ökat tryck på socialtjänsten.
– I dag hamnar folk hos oss som inte socialtjänsten är gjord att hantera. Om man återupprättade socialförsäkringssystemet, a-kassa och sjukförsäkringen skulle 60–70 procent inte behöva komma till oss, sade socialsekreteraren Märta-Lisa Tillema till Arbetaren i förra veckan.
Arbetaren har sökt arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson, KD, som inte har haft tid att svara på tidningens skriftliga frågor.
