I årets valrörelse, liksom tidigare års, används de traditionella valstugorna flitigt av de politiska partierna. Stugornas ursprung ser olika ut på olika platser. En del kommuner tillhandahåller valstugor, men generellt måste partierna lösa det själva, något som ofta sköts av partierna lokalt. Flera valstugor kommer från Kriminalvårdens arbetsdrift som går under marknadsföringsnamnet Krimprod. Arbetet inom verksamheten, som marknadsmässigt tillhandahåller olika typer av produkter och tjänster till offentlig sektor och privata företag, utförs huvudsakligen av fångar. Förutom valstugor tillverkar de bland annat möbler och metallställningar.
Krimprod beräknas i år omsätta 140 miljoner kronor, vilket motsvarar en besparing på 1,7 procent av Kriminalvårdens sammanlagda kostnader, vilka under 2014 beräknas uppgå till 8,3 miljarder. Enligt Bo Johansson, verksamhetsutvecklare på Kriminalvården Region Öst, får de intagna 13 kronor i timmen för sitt arbete, men han säger att beloppet inte ska jämföras med ersättningen för ett vanligt arbete på den öppna arbetsmarknaden.
– De betalar ju inte för uppehälle som mat och husrum, så det är väl snarare ”flitpengar” som de får för sin sysselsättning. Det är samma belopp som de som i stället väljer att studera får, säger han till Arbetaren.
Kriminalvården vill inte uppge vilka partier som beställt valstugor från Krimprod i årets valrörelse, utan hänvisar via mejl till sekretessbestämmelser i lagen. En snabb rundringning bland partier i Stockholm som Arbetaren gjort visar dock att bland andra Moderaterna och Vänsterpartiet använt sig av Krimprod i årets valrörelse genom att beställa deras valstugor.
Björn Öberg, valkoordinator för Vänsterpartiets partiföreningar i Stockholm, säger att man där känt till de låga ersättningsnivåerna för fångarna. Enligt honom valdes ändå Kriminalvården som huvudleverantör av stugor eftersom partiet inte ville ”slösa onödig tid på att ge sig in
i djungeln av entreprenörer”.
– Sossarna använde sig av Kriminalvården i förra valet och det funkade tydligen jättebra, säger han.
Björn Öberg säger att man inför valet kom fram till att det trots allt är bra att fångarna får något meningsfullt att göra under sin tid som frihetsberövade,
i stället för att bara sitta förvarade.
– Jag vet ju inte i vilken mån de är tvångskommenderade att snickra och så, säger han.
Hade det påverkat V:s beslut att välja valstugor gjorda av fångar om någon typ av tvångskommendering förekommit?
– Det är möjligt att det hade påverkat beslutet. Men det är klart, de är ju inte fångar frivilligt så tvång
i någon form är det ju alltid när man inte är fri. Fast fångarna hade snickrat något annat under sin sysselsättning även om vi inte hade köpt in deras valstugor.
Pernilla Jenssen, chef för arbetsdriften vid Asptunaanstalten, säger till Arbetaren att fångarna visserligen har en sysselsättningsplikt, men att de i ett tidigare skede haft ett visst valutrymme avseende vad de vill syssla med inom ramen för den plikten.
Även Bo Johansson på Krimprod avfärdar att det, trots plikten att delta i verksamheten, skulle röra sig om ett regelrätt tvång.
– Nej det går inte att tvinga någon. Skulle en intagen arbetsvägra en vald sysselsättning så skrivs en rapport och om åtgärder sen vidtas mot denne, så sker det efter en viss rättsprocess, säger han.
