Skandalen i Limhamn i helgen, då polisens rytteri avsiktligt red ned och skadade människor, är den kanske värsta sedan EU-toppmötet i Göteborg 2001. Precis som då har efterspelet präglats av myndighetens löjliga bortförklaringar och socialdemokraters oreserverade stöd. Liksom av en häftigt uppblossande vrede mot polisen från alla som är trötta på våldet och lögnerna.
Och vid sidan av står nazisterna i Svenskarnas parti och myser över PR-kuppen som polisen hjälpt dem att lyckas med.
Svenskarnas parti har mycket få anhängare, men har genom sin ställning som central punkt i den svenska fasciströrelsen fått enormt mycket uppmärksamhet det senaste året – och det med mycket små medel. Faktiskt har partiet med undantag av demonstrationen i Stockholm för ett år sedan, och den på 1 maj i Jönköping i år, dragit minimalismen till sin spets. Talet på Almedalen i Visby saknade i stort sett helt publik, och likadant har det varit under valturnén i augusti. Den har man dessutom för det mesta valt att förlägga till orter där man inte satsar på att komma in i kommunfullmäktige – men där chansen till motdemonstrationer är desto större.
Framför allt i Malmö har mobiliseringen mot partiet varit rejält stor. Där satte aktivister från Svenskarnas parti permanenta spår när de i våras knivskar fyra personer som var på väg till en feministisk fest. På en vecka drogs 10 000 personer ihop till den största antifascistiska demonstrationen i staden någonsin. Under tiden flydde en av de misstänkta SvP-medlemmarna till sina partikamrater i Ukrainas högerradikala frivilligkårer. Han är ännu på fri fot.
När SvP i augusti väljer att återvända till staden för ett valmöte – de ville egentligen till Stortorget i centrala Malmö men fick nöja sig med Limhamn – är Malmöborna naturligtvis beredda och mycket engagerade. Flera tusen sluter upp. SvP har å andra sidan bara sex personer på plats. Mötet handlar knappast om att locka anhängare i Malmö, utan om att de tilltänkta väljarna på fälten i Sjöbo ska se hur antifascister slåss med polisen på gatorna i storstaden vid kusten som redan står för så mycket de inte gillar.
Det är ett väl uttänkt skådespel som gör SvP mycket olikt äldre tiders fascistpartier. Att arrangera provokativa marscher och möten på ”fiendemark” är klassisk fascistisk taktik, men här handlar det inte längre om att ”hålla gatan fri” med stormtrupper. Det handlar inte ens om att skapa sig en befriad yta i skydd av polisen, utan enbart om att skapa ytor för motståndarna att drabba samman med ordningsmakten på. För att hämta in röster på annat håll.
Det fascistiska skådespelet i Malmö måste ha glatt partiet något oerhört. Inte bara maximal uppmärksamhet, utan även maximalt våld mot antifascisterna från polisen, som i den meningen tar på sig de frånvarande stormtruppernas roll.
Svenskarnas parti utgör inget som helst parlamentariskt hot inom överskådlig tid. Däremot är knivbeväpnade anhängare ett hot på gatorna och det ökade antal sympatisörer som skaffar sig frontvana i Ukraina en mycket otrevlig utveckling. Att demonstrera mot partiet varhelst de visar sig är bra och rätt, oavsett deras egna syften med mötena. Det är beklämmande att se hur polisen inte bara skyddar fascisternas möten, utan till och med brutalt misshandlar människor som står upp mot dem.
