– Arbetet visade sig inte vara det jag trodde under utbildningen. I stället för att hjälpa människor med sociala problem fick jag hjälpa människor som egentligen borde ha sjukersättning eller a-kassa, säger Maria Johansson, som studerar till socionom och under sommaren har arbetat med försörjningsstöd i Stockholms stad.
Hon berättar att de flesta av hennes klienter inte hade andra sociala problem än arbetslöshet, vilket ledde till att verksamheten anpassades till deras behov snarare än efter de personer som har en mer komplicerad problematik.
– Det kan innebära att människor med sociala problem eller psykiska svårigheter utan diagnos inte får den hjälp och det stöd de behöver, säger hon.
Samtidigt berättar Maria Johansson att arbetsbelastningen var väldigt hög då varje socialsekreterare hade ansvar för mellan 90 och 110 hushåll. Ofta leder den ökade arbetsbelastningen enligt henne till att socialsekreteraren av tidsbrist tvingas bryta mot socialtjänstlagen genom att till exempel inte ge klienterna individuellt anpassat stöd.
– Om man ska kunna hjälpa någon är det viktigt att bygga upp ett förtroende och det är jättesvårt när man har hand om så många hushåll, säger hon.
Bilden bekräftas av socialsekreteraren Nadja Gürsoy som tidigare arbetade med försörjningsstöd i Stockholms stad, men som för ett år sedan bytte arbete till kontaktsekreterare inom familjevårdsenheten. Hon berättar att socialtjänsten har hög personalomsättning och att många slutar på grund av stress och att de inte får använda sin kompetens till att hjälpa människor.
– Det värsta för mig var inte den höga arbetsbelastningen, utan att jag inte fick använda mina kunskaper för att hjälpa människor med sociala problem att komma vidare. I stället handlade arbetet om att kontrollera att klienterna lämnat in rätt handlingar och fyllt i blanketterna rätt. För det behövs ingen socionom, det kan skötas av en dator, säger hon.
Även Maria Johansson vittnar om hur nödvändigheten av att bortprioritera människor med speciella behov även leder till ohälsa bland socialsekreterarna.
– Jag gick ofta hem från jobbet med en klump i magen eftersom jag inte hunnit med alla klienter. Och när kollegor har gått till chefen och berättat om den ohållbara situationen har de fått svaret att arbetet ser ut så. I dag verkar stresstålighet, effektivitet och hur väl man kan motivera ett avslag väga tyngre än de kunskaper man har inom socialt arbete, säger hon.
Eftersom socialtjänsten sköts av kommunen kan villkoren för socialsekreterare och klienter variera från kommun till kommun. Nadja Gürsoys personliga uppfattning är dock att läget är ganska likartat över hela landet.
– På grund av socialtjänstens höga personalomsättning träffar man socialsekreterare som arbetat i olika delar av landet och alla jag har pratat med vittnar om liknande problem, säger hon.
Fotnot: Maria Johansson heter egentligen något annat. Eftersom hon är precis i början av sitt yrkesverksamma liv har hon bett om att få vara anonym.
