Någon ordning får det väl vara i en valrörelse. Allvarligt talat, det saknas inte problem att tala om i vårt samhälle: bostadsbrist, vårdskandaler och klimathot. Men när det börjar närma sig valet ska vi alla låtsas som att överskottsmål eller förmögenhetsskatt är de stora debattämnena. Det är nästan som att man hade en strategi för att få vanligt folk att tröttna på politiken, att inte orka gå och rösta.
Mina grannar i Stockholmsförorten Rinkeby är inte dumma – de vet att de som nu åker runt på torgmöten och snackar arbetslinje med dem inte bor i området, inte heller kommer de att synas på torget igen förrän om fyra år. Om Sten Nordin pratar om Husby eller Rågsved så är det för att ”beskriva problemen”. Det är en politisk strategi som är förrädisk. När alla partier närmar sig mitten blir det svårt att tala högt om samhällskonflikter, ingen vill stöta sig med ”mittenväljarna”.
Om ingen vågar kalla jobbskatteavdragen problematiska måste problemet bli något annat. Då förläggs det utanför tullarna, i förorten. Arbetslösheten, otryggheten, segregationen blir plötsligt ett problem ”i förorten”.
Men vet ni vad, det finns inga problem i förorten i Stockholm – det finns bara problem i stadshuset. Problemen i stadshuset får tyvärr konsekvenser för människor som bor i förorten.
”Problemet” med Husby är Joakim Larsson, M. Jag tjatar om nedskärningarna i Järva dag ut och dag in i fullmäktige, men ingen nödgas svara förrän bilar börjar brinna. Då säger Joakim Larsson: ”Ingen tror väl rimligen att en kommun bara ignorerar vissa stadsdelar när budgeten läggs?” (SvD 22/05-13). Att han kan säga så visar att han inte har en aning om vad folk som bor i ytterstaden faktiskt tror om stadens budget. Vad de som bor där tycker om en politisk process som försämrat parklekar i Rinkeby, lagt ned biblioteket i Akalla och vårdcentralen i Husby. Vad de lärde sig om politiska löften och verkligheten när de protesterade mot nedskärningarna i kulturverksamheten i Husby, blev lovade en dialog och i stället blev vräkta av polis. Gnistan som tände eld på bilarna i Husby slogs först an i ett kontor i stadshuset. ”Problemet” med Högdalen är Ulla Hamilton, M. Det är inte Högdalsbornas fel att alliansen sålde centrum och Citycon drev upp hyrorna. Högdalsborna gjorde sin demokratiska plikt – de organiserade sig, arrangerade möten och krävde sin rätt. Det är inte deras fel att ingen lyssnar.
”Problemet” med förortskulturen är Madeleine Sjöstedt, FP. Det är inte förorterna som lagt ned sina egna Fria teatrar. Det är inte förortsmusiker som höjt avgifterna till kulturskolan så många inte längre har råd. Det är inte förortsungdomar som planerat Kulturfestivalen och lagt hela programmet i innerstaden.
”Problemet” med Järvafältet är Per Ankersjö, C. Det är inte människor i Järva som planerat Förbifart Stockholm i ytläge genom grönområden och med öronbedövande buller. Det är inte de som lagt en stor vägbarriär mitt i sitt område.
Samtidigt har alliansen dragit in SL-kortet för folk med försörjningsstöd så att fattiga människor i förorterna inte längre kan röra sig i staden.
”Problemet” med Rågsved är Anna König Jerlmyr, M. Det är inte förortsungdomar som skurit ned på den sociala omsorgen. Det är inte ungdomarna i Rågsved som fått massvis med socialsekreterare att sluta för att de inte får resurser att hjälpa och till slut inte orkar.
Alliansen sitter nu i sina kontor i stadshuset och vill prata om annat. Det är klart att människor tröttnar. Det är klart politikerföraktet växer – om vi inte förmår prata om de viktiga sakerna med de som berörs så är föraktet rättvist. Låt oss i stället göra en valrörelse som är värd vår tid – både din och min.
