Kritiken har varit hård från såväl höger som vänster. Ingen, förutom de ivrigaste politiska kommentatorerna inom kvällstidningsbranschen och bland de allra mest lojala partifunktionärerna, tycks på allvar tycka att slutspurten av det så kallade supervalåret 2014 är särskilt upphetsande.
Till och med på åsiktsmaskinen twitter har det gäspats trött mellan debattprogrammen på tv. Statsminister Fredrik Reinfeldt och Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven ser märkbart trötta ut när de återigen radas upp mittemot varandra för att diskutera välfärd, skattetryck och arbetslöshetssiffror.
Få väljare verkar veta vad som skiljer de båda åt, bortsett från färgen på deras välstrukna slipsar och i bakgrunden slåss de mindre partierna om utrymme i allt från sjunkande skolresultat till vinster i välfärden. Valrörelsen har handlat mer om skrämselpropaganda än om egna politiska idéer.
Utanför det partipolitiska spelet har dock en bred antirasistisk rörelse växt sig stark och samlat tusentals demonstranter på gatorna helg efter helg när rasisterna i Sverigedemokraterna eller företrädare för det nazistiska Svenskarnas Parti dykt upp för att hålla möten. Men från de etablerade partierna har det varit nästan skrämmande tyst i frågan.
– My god, hur lång lista vill du ha egentligen, säger Nabila Abdul Fattah, ledarskribent på tidningen ETC och initiativtagare till kampanjen Alby är inte till salu, när Arbetaren ringer henne för att fråga vad som varit sämst med årets valrörelse.
– Det sämsta är väl att det varit just valrörelse. Nej, allvarligt talat så är det hyckleriet som jag stört mig mest på. Helt plötsligt ska alla bli feminister och antirasister för att plocka billiga politiska poäng. Fast om jag tänker efter är jag ganska besviken på mig själv också, att jag faktiskt hade förväntat mig en valrörelse utan hyckleri, säger hon uppgivet.
Även den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är besviken.
– Det blir som vanligt sämst framåt slutet som nu. Det är då de mest desperata, de som annars framstår som relativt intelligenta politiker, framställer sig som rena spånkorgar.
Är det något specifikt som du tänker på?
– Ja men till exempel den debatten mellan Reinfeldt och Löfven alldeles nyligen då statsministern tappade all sin aura av statsmannaskap då han började gläfsa som en hund om att Löfven inte skulle vara värdig att ta över.
Precis som många andra politiska bedömare tror Stig-Björn Ljunggren att blockpolitiken kan vara på väg att upphävas om det blir regeringsskifte efter valet.
– Då tror jag alliansen spricker och att vi inom några år kommer att få se en tydlig orientering mot en blocköverskridande mittenregering. När vi ser tillbaka på den här valrörelsen så kommer vi att minnas 2014 som året då alliansen förlorade mer än för att Socialdemokraterna vann.
Lars Beckman är frispråkig riksdagsledamot för Moderaterna och pratar med Arbetaren bara några minuter före en av sina sista debatter innan valdagen på söndag.
– Det sämsta med den här valrörelsen är att den kommit igång så pass sent. Media och alla proffstyckare där ute har sedan länge tagit ut en S-seger i förskott, det är först nu det börjar bli riktigt spännande och då ser vi ju hur Socialdemokraternas politik smälter som smör i en stekpanna, glappet minskar.
Enkät: Vad har varit det sämsta med valrörelsen?
