Under våren och sommaren spåddes Vänsterpartiet ett betydligt bättre resultat än vid valet 2010, då de landade på 5,6 procent.
Paradfrågan om vinster i välfärden har haft ett starkt stöd bland väljarna och bara några veckor innan valet presenterade partiledaren Jonas Sjöstedt en lista på tänkbara ministrar i en rödgrön regering. En tydlig hint om att vänstern ville sitta med i regeringen och ett kaxigt drag enligt flera bedömare.
Men redan under valnatten kom beskedet att stödet från väljarna var betydligt lägre än väntat. Knappt ett dygn senare fick partiet kalla handen av Stefan Löfven som meddelade att han inte kommer att släppa in V i en regering.
– Det är naturligtvis ett väldigt tråkigt resultat för oss, det tror jag alla i partiet är överens om, säger Ida Legnemark, som sitter med i Vänsterpartiets verkställande utskott, till Arbetaren.
Ida Legnemark säger samtidigt att det är för tidigt att spekulera i varför partiet inte lyckades bättre. Andra medlemmar talar däremot mer öppet om varför det inte gick som förväntat.
– Visst, vi tappade omkring var femte väljare till Feministiskt Initiativ, men det rör sig inte om så många procentenheter, säger Abe Bergegårdh, som stod på riksdagslistan för V i Lund, till Arbetaren.
Han menar att partiet varit för dåligt på att nå ut med sin egen politik inför valet trots att frågan om vinster i välfärden haft starkt stöd.
– Det hade behövts mer framåtblickande, som frågan om arbetstidsförkortning till exempel.
Vad tycker du att ni inom partiet ska göra nu?
– Det är ju faktiskt så att vi har trovärdighetsproblem och svårare att nå ut till våra potentiella väljare än vad S och till och med SD har. De har en helt annan arbetarförankring än vad vi har och därför måste vi rikta blickarna inåt för att sedan börja jobba ute i de typiska arbetarområdena både i staden och på landsbygden. Jag var i Trelleborg i somras och delade ut flygblad och folk avskydde oss där, och de var inte borgare kan jag säga. Hur ofta är vi på motortävlingar till exempel? Där finns det folk att nå.
Ida Legnemark håller med om att partiet måste synas mer utanför den egna gruppen väljare.
– Det är naturligtvis en utmaning för oss. Vi har fått många nya medlemmar de senaste åren och då gäller det att också använda alla dessa för att bygga en bättre närvaro ute i landet, säger hon.
Abe Bergegårdh anser att V i dag är segregerat parti. Ett exempel, säger han, är den traditionella arbetarklassen som enligt många i stället valt att lägga sin röst på SD. Samtidigt menar han att det är bättre att sätta sig i opposition än att ingå i samma regering som S och MP.
– Egentligen är det väl ett guldläge att vi slipper sitta i en regering med en massa kassa kompromisser. Då hade det bara blivit ännu mer röd matta för SD fram till valet 2018.
Även Linda Snecker, blivande riksdagsledamot som sitter i V:s partistyrelse, är besviken över att valresultatet blev långt under det förväntade.
– Vad vi hade kunnat göra annorlunda och varför det blev så här är för tidigt att säga. Vi har möte med partistyrelsen nästa helg och då får vi analysera vd det beror på, säger hon.
Vissa menar att ni inte når ut till tillräckligt bra till era potentiella väljare. Vad säger du om det?
– Jag vet faktiskt inte, men vi ser ju hur vår väljargrupp har förändrats de senaste åren och består väl inte längre av bilden av den klassiska arbetaren. I dag är det betydligt fler kvinnor som tillhör vår väljargrupp och bland dem tycker jag vi nått ut bra.
Trots ett betydligt lägre valresultat än vad många hade förväntat sig är partisekreterare Aron Etzler, nöjd med valrörelsen. Han vill inte tala med Arbetaren per telefon men skriver i ett mejlsvar att han anser att partiet gjort en bra valrörelse.
Vidare skriver Etzler: ”Vi har vuxit kraftigt i medlemsantal sedan förra valet. Vi har också vuxit i förtroendet i sakfrågor. Samtidigt gick vi fram alldeles för lite i detta val. Vi har potential att vara mycket större än så här”.
En som inte håller med om att partiet gjort bra ifrån sig är Arbetarens krönikör och Ung Vänsters före detta distriktsordförande i Uppsala, Malcom Kyeyune. Han tvingades lämna partiet i början av sommaren då ledningen inte tyckte att han tog avstånd från Revolutionära Fronten.
Till Arbetaren säger han att valresultatet är ett stort misslyckande för V:s självbild.
– Jag tror visst att partiet nått ut med sina budskap men att väljarna uppenbarligen inte varit intresserade. Det här kommer att innebära stora problem för partiet framöver, säger han.
