Under veckan har detaljerna kring det kommande regeringssamarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet börjat bli kända för allmänheten.
Partierna är nu, efter ett par veckors intensiva förhandlingar, i stort sett överens i viktiga frågor som på förhand ansågs problematiska för en regeringsbildning.
En av frågorna som partierna nu enats om är den för MP känsliga försvarsfrågan. Det ”gröna” partiet, med djupa rötter i fredsrörelsen och vars partiprogram tydligt understryker militär nedrustning, har nu accepterat inhemsk militär upprustning genom ökade anslag till försvaret och köp av fler Jas Gripen-plan och ubåtar.
Samtidigt får partiet visst gehör för kravet på skärpta regler för vapenexport till icke-demokratiska länder.
En annan profilfråga där MP tvingats backa är den om det kontroversiella motorvägsbygget Förbifart Stockholm, där partiet tidigare krävt ett stopp för bygget av miljöskäl.
MP:s nya riktning är inte populär i alla läger. Birger Schlaug, tidigare språkrör för MP, menar att det inte alls är säkert att partiledningens eftergifter till S har stöd ens i den egna riksdagsgruppen.
– Överenskommelserna legitimerar en utveckling som man inte tror på och det är naturligtvis alltid negativt. Det var väl ingen som på riktigt såg Miljöpartiet som administratör av militär upprustning eller motorvägsbyggen när partiet bildades. Många är nog inte speciellt glada i dag inom partiets riksdagsgrupp, så frågan är hur eller om de ens kommer att backa upp den nya inriktningen, säger han till Arbetaren.
Medan MP i förhandlingarna backat i viktiga kärnfrågor har S å sin sida gått med på att ansluta sig till MP:s tidigare överenskommelse med de borgerliga partierna i migrationsfrågan.
Samtidigt träder MP in som part i den tidigare kritiserade pensionsöverenskommelsen som S sedan 1994 haft med de borgerliga partierna.
Denna förskjutning av viktiga politiska frågor mot höger på den politiska skalan är dock inget nytt, menar Diane Sainsbury, professor emerita vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.
– Det finns en hel del frågor under hela 2000-talet där de två stora partierna i svensk politisk i stor utsträckning haft en samsyn. Socialdemokraterna har kunnat gå till val på politik som även många moderater hade kunnat ställa sig bakom, och de nya Moderaterna har medvetet efterliknat det socialdemokratiska tankegodset, i vart fall i retoriken, säger hon till Arbetaren.
Diane Sainsbury menar att de påståenden som florerat om en vänstervind i dagens svenska politiska landskap har mycket lite substans. Det även om hon påpekar att det är för tidigt att säga var regeringspartierna S och MP till slut hamnar i alla politiska frågor som de nu förhandlar om.
– Man måste skilja på retorik och politik. Om det finns en vänstervind över huvud taget så måste det vara en väldigt svag sådan. Högerpartierna har, sett till valresultatet, fått en majoritet av mandaten eftersom Sverigedemokraterna, som fick ett stort genombrott, är ett högerparti, säger hon.
De blivande regeringspartierna har även delvis kommit överens om bland annat sjukförsäkringar, jobb- och arbetsmarknadsfrågor samt a-kassetak. MP har även tvingats backa från kravet på att stänga två kärnreaktorer under den kommande mandatperioden.
Även där har S och MP bestämt sig för att söka stöd för energipolitiken hos de borgerliga partierna. Birger Schlaug ställer si tveksam till MP:s förhandlingskraft gentemot S.
– Miljöpartiet har inte nått någon förhandlingsframgång över huvud taget. Jag förstår faktiskt inte vad man har i den regeringen att göra, som leds av en person som står så långt ifrån Miljöpartiets ursprungliga värderingar som man kan komma, säger han.
