När detta skrivs håller den syriska staden Kobane vid Turkiets gräns fortfarande stånd mot islamisterna i IS som belägrar den. De allra senaste uppgifterna talar om vissa framgångar för försvararna, vilket skulle kunna tyda på att något slags försörjningslinje för vapen, ammunition och förnödenheter kunnat öppnas. Det lär vi i så fall inte få bekräftat innan allt är över. Kanske är det önsketänkande.
En sak kan vi vara säkra på – från Turkiet kommer ingen hjälp. Inte till de inringade kurderna i alla fall.
Under flera månader har världens ögon riktats mot IS framfart i Syrien och Irak. De väpnade styrkornas brutalitet har med rätta gjort dem till västvärldens främsta hatobjekt, inte minst för att européer reser ned och deltar i mördandet. USA har satt in sitt bombflyg mot IS – något som dock inte räcker till för att slå tillbaka dem.
Samtidigt har Turkiet, USA:s Natoallierade, hela tiden fungerat som transitland för IS rekryter, som relativt obehindrat kunnat ta sig över gränsen till Syrien. Under de senaste veckornas strider i Kobane har tungt beväpnad turkisk militär dock fattat posto vid gränsen – för att hindra kurdiska frivilliga att ta sig in i Syrien för att hjälpa till i försvaret av Kobane. Turkiets agerande har utlöst våldsamma gatustrider på många håll i landet, framför allt i områden där det bor många kurder. Minst 30 människor har dödats i sammandrabbningar med kravallpolis, och nu talas om att ge samma polis ännu större befogenheter för att slå ned oroligheter.
Varje lösning som Turkiet skulle vara nöjda med innebär nederlag för YPG och YPJ, de kurdiska väpnade styrkor som försvarar Kobane. Antingen det sker genom att IS till slut tar staden och avrättar överlevande försvarare, eller att Turkiet genomför en militär ockupation i området och kastar ut IS – men samtidigt tvingar alla kurder att lägga ned vapnen. Därför begär heller inte kurderna i Kobane någon militär hjälp från Turkiet – bara att vapen och ammunition släpps igenom.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har deklarerat att hans regering ser IS och kurdiska PKK som lika dåliga, och det är ingen vild gissning att Turkiet hjälpt IS just för att de ska krossa det kurdiska motståndet. På tisdagen bombade turkiskt flyg dessutom PKK-mål i Daglica i sydöstra Turkiet för första gången på två år, i vad som hävdas vara ett svar på beskjutning av en polisstation i samma by.
Islamiska Staten är en av de obehagligaste politiska rörelser som världen skådat sedan den förment socialistiska, men i själva verket radikalkonservativa och rasistiska gerillarörelsen Röda Khmererna, som bedrev sitt skräckvälde i Kambodja under några år på 1970-talet. IS har vuxit fram ur det kaos som skapades när USA och Storbritannien och deras allierade gick in i Irak för 11 år sedan, och har stärkts under det brutala inbördeskriget i Syrien. Deras motståndare i Kobane är å andra sidan del i ett försök att bygga ett annat samhälle än grannarnas teokratier och hårdföra diktaturer. De är värda allt möjligt stöd, men ska stödet bestå av annat än ord måste Turkiet sluta att backa upp IS och börja släppa igenom materiel och förnödenheter till de stridande.
Skulden för IS härjningar vilar redan tungt på Erdogans regim och dess iskallt beräknande taktik gentemot kurderna. Det är dags för omvärlden att sätta press på Turkiet att ändra sin politik, både mot kurderna i Kobane och mot egna
medborgare som protesterar mot regimen.
Uppdaterat: Sedan texten skrevs har försvarsstyrkorna i Kobane lyckats driva ut IS ur stora delar av staden. Det uppgav en av de kurdiska befälhavarna i Kobane för BBC på torsdagen.