Det allvarliga utbrottet av ebolaviruset i Västafrika pågår för fullt och i de värst drabbade länderna Liberia, Sierra Leone och Guinea fortsätter viruset att skörda dödsoffer. I dagsläget tycks spridningen öka snabbast i de västra delarna av Sierra Leone och enligt FN:s världshälsoorganisation WHO, som klassar utbrottet som ett internationellt hot mot människors hälsa, har sjukdomen krävt minst 4 555 liv. Uppemot 10 000 människor har smittats. Mörkertalet kan dock vara betydligt högre eftersom långt ifrån alla fall rapporteras till myndigheterna. Sjukvården i de värst drabbade länderna klarar i nuläget inte att hantera epidemin på grund av bristande resurser och WHO befarar en ökad spridningstakt med 10 000 nya smittade i veckan redan i början av december.
– Når vi en sådan spridning blir det mycket svårt att kontrollera sjukdomens framfart och en katastrof för de drabbade naturligtvis. Dessutom hjärtskärande för de som jobbar med att försöka stoppa epidemin att behöva se så många gå under, säger Fadéla Chaib, kommunikationsansvarig på WHO, till Arbetaren.
Responsen från omvärlden har varit anmärkningsvärt passiv, med undantag för önationen Kuba som sedan början av oktober har över 150 sjukvårdsarbetare på plats i de svårast eboladrabbade länderna. Sammanlagt väntas nära 500 kubanska vårdarbetare, däribland flera specialistläkare och annan nödvändig medicinsk expertis, finnas i området inom kort och landet har redan mottagit internationella hyllningar för sin snabba humanitära respons.
Tidningen The New York Times har på ledarplats uppmärksammat att medan rika västländer gärna samlar pengar, så erbjuder fattiga Kuba det som de drabbade länderna mest akut behöver just nu; kompetent medicinsk personal på plats. Det är en beskrivning som bekräftas av Fadéla Chaib, som dock poängterar att all typ av hjälp behövs.
– Det som är mest akut är väl allt som möjliggör en effektiv och säker vårdinsats på plats. Det kräver att vi har tillgång till internationella läkare och vårdpersonal, men minst lika viktigt är att vi snabbt lyckas bygga upp en inhemsk kompetens av läkare och vårdgivare, säger hon.
Enligt WHO behövs, förutom vårdpersonal, även massiva resurser i form av pengar, materiell och kunskap för att bygga upp den medicinska infrastrukturen som är nödvändig för att stoppa epidemin. USA har lovat att skicka minst 4 000 soldater till området, ett bidrag som enligt Fadéla Chaib kan spela en viktig roll, men enbart på grund av dess logistiska styrka och militärens erfarenhet av att verka i krisområden.
– Det är absolut inte vapen vi behöver för att stoppa sjukdomen. Men militären kan bidra genom sin disciplinerade struktur, då de snabbt kan bygga mottagningsanläggningar och bistå med den nödvändiga logistiken som krävs för den medicinska insatsen, säger hon.
Västvärldens sena agerande kring det senaste och ovanligt starka ebolautbrottet har redan väckt kritik från flera håll. En av dem som reagerat hårdast är förre FN-chefen Kofi Annan, som i BBC Newsnight sade att han är oerhört besviken på omvärldens passivitet, i synnerhet på de rika länderna som har de nödvändiga resurserna som krävs för att snabbt hjälpa de drabbade länderna.
– Ebola är inte nytt, det upptäcktes för 40 år sedan och sedan dess har det varit en fråga för Kongo och andra närliggande områdens sjukvårdsarbetare att tackla på egen hand i tron att det gick att kontrollera. Det internationella samfundet borde agerat snabbare, det behövde inte ta flera månader, sade han.
Trots ökade ansträngningar i resten av världen för att stoppa spridningen av ebola har några få fall kunnat spridas utanför Västafrika, bland annat till USA, Norge och Spanien. Men omvärlden fortsätter främst att fokusera på att öka säkerheten i sina egna flygplatser och hamnar, samt planera för en eventuell evakuering av sina kvarvarande medborgare från de drabbade områdena, trots WHO:s uppmaningar om snabb hjälp på plats. Det gäller inte minst EU.
– De flesta länderna har väldigt små möjligheter att evakuera folk och därför vill vi se över den möjligheten att ytterligare investera i kanske fler flygplan eller båtar och annat, sade utrikesminister Margot Wallström till tidningen Svenska Dagbladet efter måndagens utrikesministermöte i Luxemburg.
Statsepidemiologen Anders Tegnell delar helt WHO:s bedömningar om behovet av akuta insatser på plats i de drabbade länderna. Han är kritisk till omvärldens övertro på ökad gränsbevakning för att stoppa spridningen eftersom det enligt honom inte kan stoppa smittan från att nå oss.
– Det finns månghundraåriga erfarenheter som visar att sjukdomar inte respekterar några gränser. Det är viktigt att vara väl förberedd här hemma, men sjukdomen måste först och främst bekämpas lokalt. Vi får inte spilla tid eller ta bort resurser därifrån, säger han till Arbetaren.