– Att återvända hem vore rena självmordet. Islamisterna skulle skära halsen av oss direkt, säger den mandeiska flyktingen Khalil Hafif Ismam.
Han befinner sig nu vid mandéernas råds byggnad i Kirkuk, tio mil öster om hemstaden Baiji.
– Vi hade vårt hem och två smyckebutiker hemma i Baiji, men när IS tog över området
i juni var vi tvungna att fly för våra liv.
Nu bor Khalil Ismam i stället här vid rådets byggnad tillsammans med sin bror Sami och dennes familj, samt deras mamma.
Familjen tillhör en minoritetsreligion vars rötter går tillbaka till 400 år före Kristus och där Johannes döparen hyllas som en profet. I över 2 000 år har mandéerna utfört sin viktigaste ritual, dopet, vid Eufrat och Tigris flodbankar, och gruppen anser sig inte ha några kopplingar till vare sig judendom, kristendom eller islam.
Khalil Ismam och hans bror är båda silversmeder och kommer ursprungligen från Iraks sydligaste delar. De berättar för IPS hur familjen på 1980-talet flyttade till Bagdad, på jakt efter ett bättre liv. Men efter det första gulfkriget, 1991, tvingades de flytta igen, denna gång till Baiji. I dag bor de i mandéernas råds byggnad i Kirkuk, men har ingen aning om hur deras framtid kommer att se ut.
– Rådet har sagt att vi inte kan stanna här i mer än en månad, men vi vet inte var vi ska ta vägen och IS står redan vid stadens portar, säger Sami Ismam.
Enligt en rapport som släpptes av Human Rights Watch år 2011 hade då närmare 90 procent av Iraks mandéer antingen flytt från landet eller dödats sedan den USA-ledda invasionen av Irak genomfördes 2003.
Och enligt Suhaib Nashi, som är generalsekreterare för Mandeiska förbundet i exil, har situationen för de mandéer som är kvar
i landet snabbt förvärrats på senare tid.
– Under de senaste två månaderna har våra medlemmar i Irak varit utsatta för ett folkmord utfört av radikala islamister, inte bara IS, säger Suhaib Nashi till IPS.
Han säger att situationen är mycket allvarlig även i Iraks södra delar, där minoritetsgruppen ofta faller offer för shiitiska miliser, eller vanliga kriminella.
– Mördandet av mandéer i Irak utförs både för att få tag i deras pengar, men också i syfte att genomföra en etnisk rensning med målet att utplåna hela den mandeiska befolkningen, säger Suhaib Nashi.
Fyrabarnsmamman Khalima Mashmul, 39, tillhör den grupp av flyktingar som numera bor
i mandéernas råds byggnad i Kirkuk. Hon berättar för IPS att hon ursprungligen kommer från landets södra delar, men att hon som tonåring tvingades flytta till Kirkuk när den dåvarande diktatorn Saddam Hussein försökte förändra befolkningssammansättningen i Kirkuk, där kurderna är i majoritet. Hennes man, som arbetar som polis i staden, blev svårt skadad i samband med ett bombattentat i somras.
– Vi kan inte återvända till vårt hem eftersom min man är hotad, och vi har inte tillräckligt med pengar för att betala någon hyra, säger Khalima Mashmul.
Hon menar att de inte längre kan stanna i landet, utan säger att familjens enda hopp står till att få politisk asyl i Australien eller i något europeiskt land.
Det är en dröm de sannolikt delar med många andra i dagens Irak. Enligt en färsk rapport från FN-organet OCHA har 1,8 miljoner irakier tvingats på flykt inom landet bara i år. Enligt samma rapport så är 600 000 av dessa internflyktingar i akut behov av hjälpinsatser på grund av den annalkande vintern.
Samtidigt har många irakier valt att lämna kaoset i hemlandet bakom sig och begett sig över gränsen till grannländerna. Chabar Imad Abid är polis, tillhör den mandeiska minoriteten och bevakar tillsammans med en grupp andra mandéer rådets byggnader i Kirkuk.
– Min hustru och mina fem barn befinner sig i Jordanien och jag kommer själv att försöka ansluta mig till dem så fort jag kan. Vi har precis fått veta att IS håller på att samla sina styrkor i Hawija – fem mil väster om Kirkuk. De kommer snart att inleda sin offensiv, säger Chabar Imad Abid.
