Ur ett rent stormaktsperspektiv har Moldviens politiska partier spelat med väldigt öppna kort i årets valrörelse – trots att det enligt moldavisk lag är förbjudet att ta emot partifinansiering från utlandet.
Genom att placera den ryske presidenten Vladimir Putin på sina reklamskyltar gav Socialistpartiet en realistisk antydning om var deras utrikespolitiska prioriteringar ligger.
Med Natoflaggan på sina skyltar dolde heller inte Liberala Partiet att Moldavien ska ”in i Natofamiljen”.
Ryssland har – sedan Moldaviens högerregering skrev på ett associationsavtal med EU i somras – begränsat handeln med Moldavien och ändrat sin praxis för moldavernas arbetstillstånd. Ryssland, tillsammans med Italien, är i dag de viktigaste länderna för den lågavlönade massan av moldaviska migrantarbetare. Även lågkonjunkturen i dessa länder har en omedelbar effekt på den moldaviska ekonomin.
– Det är egenföretagarna och migrantarbetarna som får problem med Ryssland nu. De stora klarar sig alltid i den här sortens kriser, säger Elisaveta Gutu, som studerar nationalekonomi på Moldaviens Statliga Universitet.
Den Moskvaallierade utbrytarrepubliken Pridnestrovie (även känd som Transnistrien på svenska) deltog inte i söndagens val. Även ledningen i den autonoma republiken Gagauzien har på senare år allierat sig med Moskva och tar nu klart avstånd ifrån EU-integrationen, men deltog trots det i årets parlamentsval.
Den multietniska staten Moldavien hölls i många år samman av det gamla Kommunistpartiets korrumperade ledning som har balanserat mellan öst och väst sedan Sovjetunionens fall. Partiet fungerade länge som en motvikt mot etnisk uppdelning, och så sent som 2005 hade Kommunistpartiet egen majoritet.
Partiledaren Vladimir Voronin verkade under sin tid som president för att integrera Moldovien med EU – och privatiserade en stor del av staten.
Ingen här i Chisinau tvivlar på att ex-president Voronins son Oleg är rikast i landet.
– Det var Voronin som sålde ut Moldavien. Vi äger nästan ingenting längre. Halva skogen gavs bort till Oleg. Halva centralbanken är också privatiserad, säger Elivaveta Gutu.
Hon röstade på Liberaldemokratiska Partiet, men ser ingen risk för att det blir en mer ojämlik fördelningspolitik än när Vladimir Voronin styrde landet.
– Voronin kom egentligen från en rumänsk familj, med en farfar som var borgmästare i det rumänska kungariket, men familjen bytte sedan till ett mer ryskklingande namn. Det var det många som gjorde här på Sovjettiden, berättar Oleg Brega, en välkänd ”korruptionsbloggare” här i Moldavien.
Oleg Brega ställde själv upp som oberoende kandidat i årets val.
– Ifall jag får 1 procent i den nationella valkretsen så är det trots allt en stor framgång, säger han.
Man kunde kanske tro att Oleg Brega skulle sitta klistrad framför resultatrapporteringen i en soffa någonstans på måndagsmorgonen, men adressen för vårt möte gick till Chisinaus appelationsdomstol, ett renoveringsobjekt i utkanten av staden.
– Jag har två ärenden här i dag. Jag driver en process mot ett universitet vars rektor med sällskap misshandlade mig när jag var där och filmade. Problemet är att sonen till rektorn sitter i parlamentet. De kom därför undan i tingsrätten med att en av de fyra dömdes för ”ringa huligamism”, säger han.
– Efter lunch är det förhör i ett ärende mot mig, för att ha ”ärekränkt” en tidigare parlamentariker. Jag skrev att han tidigare suttit i fängelse, vilket ju inte är svårt att bevisa. Men den verkliga orsaken till förhöret är att jag skrev om hur hans kaféverksamhet gavs en priviligierad ställning av en offentlig myndighet.
Han saknar tillgång till tv-kanaler, men med internet som verktyg har han med tiden skaffat sig en oberoende plattform för sina filmer om korruptionen i den moldaviska staten.
Invald eller inte – Oleg Brega är redan en del av den moldaviska politiken – via bloggen och domstolarna.
– Du kan ju skriva att jag bor här. Börjar du granska makthavare i Chisinau hamnar du snart i en rättssal, så är det bara, säger han.
