I över tio har Södertörnspolisens brottsenhetsgrupp i Stockholm samlat in hemlig och ytterst känslig information om våldsutsatta kvinnor. Många av de uppgifter som Sveriges Radio Ekot, som kom med avslöjandet, tagit del av handlar om rena spekulationer och innehåller kränkande kommentarer som ”eventuellt förståndshandikappad”, ”krånglig” och ”Det känns nästan som om det är den misstänkte som är offret”.
Fler än 2 000 namn ska finnas i registret, som polisen själv först inte sade sig känna till när Sveriges Radios reportrar konfronterade dem med uppgifterna. Nu har de däremot anmält sig själva och Datainspektionen inledde i veckan en granskning av Södertörnspolisens arbete.
– Det är väldigt obehagligt att polisen inte visar större respekt för lagstiftningen, säger Ingrid Helmius, doktor i offentlig rätt vid Uppsala universitet, till Arbetaren.
Polisen själv sade när de erkänt att registret existerade att uppgifterna enbart är till för att hjälpa våldsutsatta och förföljda kvinnor. Samtidigt är lagen tydlig. Det är förbjudet att samla den typ av information som här registrerats. På många sätt påminner registret över kvinnorna om det omfattande så kallade rom-registret som Skånepolisen förra året avslöjades med. Den gången riktade bland annat Säkerhets- och integritetsnämnden stark kritik mot polisen.
Ingrid Helmius menar att kvinnorna som nu registrerats i Stockholm kan komma att få rätt till skadestånd. Hon säger sig heller inte förstå vad det avslöjade registret fyller för funktion.
– Varje registrering måste ha ett tydligt ändamål och innehålla relevanta uppgifter. Så tycks det inte ha varit här, säger hon.
Många av de kvinnor som Aftonbladet kommit i kontakt med uppger att känner sig skuldbelagda av polisen och flera röster har också höjts för att det borde vara de manliga förövarna som i stället ska registreras. Enligt Ekots uppgiftslämnare ville polisen ”ha koll på kvinnorna om de hittar sig en ny våldsverkare” – därav registret där anteckningar om allt från ”Målsäganden är mycket speciell” till meningar som ”Förståndshandikappad rom” finns med.
Ann Isaksson på kvinnojouren Alla kvinnors hus i Stockholm är bekymrad över delar av uppgifterna som kommit fram. Hon säger till Arbetaren att det finns fakta och detaljer som kan upplevas som väldigt integritetskränkande för de registrerade.
Samtidigt tror hon att delar av registrering har gjorts för att hjälpa de ofta hårt utsatta kvinnorna.
– Register har alltid en väldigt negativ klang. Men det finns faktiskt projekt inom polisen som går ut på att hjälpa de här kvinnorna och jag finner faktiskt inget annat syfte i det här, säger hon.
Men här har polisen satt egna diagnoser på de registrerade. Hur ser du på det?
– Det finns säkert detaljer som kunde lämnats åt sidan. Samtidigt är polisen i dag väl insatt i problematiken med våld i nära relationer och jag tror att det här kan ha varit ett sätt att jobba förebyggande, men som kanske gått lite överstyr. Ibland är det ju faktiskt så att polisen får kritik för att de gör för mycket, samtidigt som de får kritik om de gör för lite också.
Ingrid Helmius är dock mycket kritisk och menar att registreringen med största sannolikhet inte är laglig.
– Om det jag sett hittills stämmer så skulle jag bli väldigt förvånad om inte Datainspektionens kritik blir mycket hård, säger hon.
Först det så kallade rom-registret i Skåne och nu det här. Tror du det finns fler olagliga register hos polisen?
– Det finns tyvärr inte mycket som talar för att det inte skulle finnas fler. Så jag skulle knappas bli förvånad.
