Ukraina – revolution eller repression?
Det började som en av alla ”färgrevolutioner” med människor som ockuperar ett torg. Vad som sedan hände i Ukraina var svårt att förutsäga vidden av i förväg. Efter massakern på Maidantorget, vars exakta förlopp inte utretts ordentligt än i dag, flydde president Janukovitj landet. Därefter inleddes en av de märkligaste politiska utvecklingarna i ett europeiskt land på mycket länge. Nazister tog plats i rege-ringen, nazister patrullerade Kievs gator. EU:s företrädare verkade blunda helt för det nazistiska inflytandet, Rysslands medier och ledning ville inte tala om någonting annat.
Krim intogs utan strid av män i gröna uniformer som saknade nationsbeteckningar, en parodi på en folkomröstning hölls – och innan någon visste ordet av var halvön i Svarta havet plötsligt rysk igen. Sedan utbröt inbördeskriget, nazisterna raderades ut i presidentvalet men visade sig ha en maktbas vid sidan av parlamentet – de paramilitära frivilligbataljonerna, där bland andra svenska nazister ingår.
I dag förnekar Ryssland inblandning i utbrytarregionerna samtidigt som mödrar till stupade ryska soldater beläggs med munkavle. Nazisterna fortsätter att vara en marginell parlamentarisk kraft, men blir med regeringens stöd allt starkare inom statsapparaten. Ryssland talar vitt och brett om ”antifascism” – men stödjer samtidigt högerradikala i Frankrike, Ungern och Bulgarien. 2014 i Ukraina liknar inget vi är vana vid i Europa.
Nazister vädrar morgonluft
Knappt hade de första svenska nazisterna kommit hem från Ukraina i våras förrän våldet exploderade även på gatorna i Sverige. Fyra människor knivhöggs på Möllevången i Malmö efter en 8 mars-demonstration. Ingen avled, men fotbollssupportern och hbtq-aktivisten Showan Shattak svävade mellan liv och död med svåra skallskador och låg länge nedsövd. Hans namn och uppmaningen att kämpa spreds över världen. Den största antifascistiska demonstrationen någonsin drog genom Malmös gator.
Showan Shattak kom på benen och kunde se sitt MFF ta guld och pröva lyckan i Champions League. Den huvudmisstänkte för attacken flydde utomlands och tros befinna sig under beskydd av sina nazistkamrater i Ukraina.
Våldet mot feminister i Sverige från nazister har dessvärre fortsatt under året, och även vid rökattacken mot en filmfestival med aborttema i Stockholm i början av december pekar spåren mot före detta Ukrainafrivilliga.
Lyckad kurdisk kamp mot islamisterna
I somras var plötsligt Islamiska Staten, IS, i rampljuset. Den radikala islamistgruppen lade under sig stora områden i Irak och Syrien, och chockade världen med sin brutalitet med halshuggningar och övergrepp. Vid den syriska staden Kobane vid gränsen till Turkiet tog det stopp. IS belägrade staden, men de kurdiska försvarsstyrkorna YPG och kvinnogardet YPJ höll stånd, trots att Turkiet mer eller mindre öppet stödde islamisterna.
Ett tag såg det ut som om Kobane skulle falla, avskuret från ammunition, förnödenheter och förstärkningar. Så blev det inte. Till slut kom hjälp från luften från USA, och utvilade Peshmerga-styrkor från irakiska Kurdistan.
Självförsvarsstyrkorna håller Kobane än. Kvinnorna i YPJ står emot islamisterna – många av dem från Europa – som vill ta dem som slavar. En hel värld har applåderat deras mod. Samtidigt är fortfarande PKK, självförsvarets allierade i Turkiet, terroriststämplade av EU och USA.
”Jag kan inte andas”
Afroamerikaner som dödas av polis, eller av vanliga medborgare som agerar med stöd av långtgående självförsvarslagar, är vardag i USA. En afroamerikansk man löper 21 gånger så stor risk att dödas av polis än vad en vit man gör.
Dödsskjutningen av 18-årige Michael Brown i staden Ferguson i Missouri i somras kan ha inneburit ett slags vändpunkt. Det var länge sedan reaktionerna var så starka, och när sedan polismannen Darren Wilson undgick åtal exploderade USA i nya demonstrationer.
Som om inte detta vore nog kunde hela världen i somras se och höra 43-årige Eric Garners sista se-kunder i livet. Den astmasjuke Garner – misstänkt för att ha sålt cigarretter svart – dog i somras under ett gripande i New York. Med flera polismän över sig upprepar den döende Garner ”jag kan inte andas” gång på gång. Händelsen filmades, och Garners sista ord har blivit en paroll i protesterna mot polisens brutalitet, som tog ny fart när även poliserna som höll nere Eric Garner undgick åtal i början av december.
Supervalåret som aldrig ville ta slut
I våras inleddes valrörelsen som aldrig verkade vilja ta slut. Att ett EU-parlamentsval skulle följas av ett riksdagsval var känt sedan länge, men valresultatet innebar att samtliga partier omgående förberedde sig på det till synes oundvikliga extravalet.
De rödgrönas regeringsförklaring luktade valupptakt, de oväntat många reformerna i budgetpropositionen skvallrade om en regering som inte riktigt kände att den behövde stå för alla utfästelser.
Vi slapp till slut extraval, men fick istället en ytterst problematisk uppgörelse. Större delen av 2014 har gått åt till politiska utspel – med allt mindre substans. De senaste månaderna har nästan allt handlat om exakt hur vidriga Sverigedemokraterna ska anses vara, och vilken makt de har i realiteten. Så trivialiseras det politiska samtalet intill meningslöshet, alltmedan de rödgröna regerar efter en blåbrun budget och sjukvården fortsätter att gå på knäna, arbetslösheten vara fortsatt hög och utförsäkringarna av kroniskt sjuka löper på som förut.
Hat och solidaritet
Alltför mycket har handlat om tiggande, frysande och bespottade EU-migranter under året. Romerna från Rumänien har tagit fram det bästa såväl som det sämsta i svens-karna. Hatkampanjer, mordbrand och misshandel – likväl som enastående solidaritet och medmänsklighet.
Många av dem skulle över huvud taget inte vara här, och absolut inte arbeta med det de gör i dag, om det inte vore för att Rumänien och andra länder i östra Europa struntar helt i att skapa en dräglig tillvaro för sina fattigaste medborgare.