Harriette Broman satt häktad i 556 dagar. Hon friades senare helt från misstankarna om inblandning i ett narkotikamål. Nu vill hon ha 7 miljoner kronor i skadestånd av justitiekanslern för sitt lidande.
Man kan jämföra den summan med de 0 kronor som många barn, som mellan 1920 och 1980 omhändertogs i samhällsvård och vanvårdades, fick för den fysiska och psykiska misshandel de utsattes för. 0 kronor eftersom misshandeln inte var av tillräckligt allvarlig art. Eller de som hade fått på skallen tillräckligt ofta och mycket, de som blivit instängda i skrubbar och utsatta för sexuella övergrepp och fick sina 250 000 kronor. Om man jämför det med 7 miljoner så är deras pengar som en fis i rymden.
De vanvårdade barnen var också oskyldiga, de hade inte gjort något ont för att hamna på barnhem. Kurt Magnusson var fyra år när han blev tvångs-/våldsomhändertagen av myndigheterna, och blev inte utsläppt förrän han skulle göra sin militärtjänst.
”Jag satt isolerad i 23 timmar per dygn och fick besöka en rastbur i cirka 45 minuter per dag, det var ren tortyr”, säger Harriette Broman till Svt Nyheter.
”En annan vanlig form av bestraffning var att jag blev isolerad genom inlåsning i sjukrummet. Första dygnet låg jag fastspänd i ett bälte på en säng. De bältade ben, armar och midjan. Andra dagen tog de bort bältet, jag fick vara kvar i samma rum upp till 14 dagar”, skriver Kurt Magnusson i boken Dinglarens väg – Vorsnos drom om sin isolering. Boken kommer ut under hösten 2015.
Det årtal Kurt Magnusson pratar om var 1948 och han var bara fyra år när hans isolering började. Den pågick i olika former så länge han var kvar i statens ”vård”.
Harriette Broman lider i dag av posttraumatisk stress, har förlorat sina företag och är sjukskriven. Harriette Broman kräver
7 miljoner för den tid hon suttit isolerad.
Hur många av barnhemsbarnen lider inte/har inte lidit av posttraumatisk stress, blivit sjukskrivna, förlorat sin barndom, sina familjer, sina jobb och företag, hamnat i missbruk, tagit livet av sig eller haft allmänt svårt att anpassa sig i samhället? Dessa barn hade möjlighet att ansöka om 250 000 kronor och kunde få det om deras misshandel hade varit av tillräckligt allvarlig art.
Om Harriette Broman får sina 7 miljoner är det bara att gratulera henne – ingen missunnar henne kompensationen för hennes lidande. Men på vilket sätt är henne lidande 6 750 000 kronor värre än det lidande som de vanvårdade barnen blivit utsatta för?
”Det liv jag hade finns inte längre, jag får skapa mig ett nytt”, säger Harriet Broman.
Vilket alla vanvårdade barn håller med om, många förlorade hela sin barndom i statens ”vård”.
”Min uppväxt blev inte bättre av att jag hamnade i statens vård. Snarare rena helvetet på jorden, taget ur den värsta skräckfilm som finns, skriver Kurt Magnusson i Dinglarens väg – Vorsnos drom.
”250 000 är för mig mycket låg siffra som bara snuddar vid verkligheten”, säger Kurt Magnusson.
Vid årsskiftet upphörde också möjligheten för de vanvårdade barnen att söka pengar hos ersättningsnämnden.