Sedan slutet av förra året har rörelsen som kallar sig Pegida, ”Patriotiska européer mot islamiseringen av väst”, arrangerat demonstrationer i Dresden i forna Östtyskland.
Demonstrationer under paroller som ”Vi är folket” och ”Fredliga och enade mot tros- och åsiktskrig på de tyska gatorna” har samlat mellan 10 000 och 25 000 deltagare.
Namnet och de många plakat som figurerat i demonstrationerna med hets mot muslimer till trots, har organiseringsgruppen i pressmeddelanden varit noggranna med att ta avstånd från nazism och rasism.
I det 17-punktsprogram som gruppen publicerat nämns inte islam i ett enda ord. När talespersonenen Lutz Bachmann i förra veckan ertappades med rasistiska kommentarer på Facebook och en ”skämtsam” bild där han poserade som Hitler uteslöts han omedelbart.
– De verkar ju vara en ny form av English Defence League-konceptet. Men de är väldigt komplicerade. De attraherar människor från alla tänkbara håll. Människor ansluter sig från alla möjliga utgångspunkter, säger Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet.
Även om demonstrationerna lockar tiotusentals personer består den slutna reella organisationen, som registrerades hos myndigheterna strax innan jul förra året, enbart av tio personer.
Förutom Lutz Bachmann (som nu alltså fått avgå) består ledningen av Siegfried Däbritz och Thomas Tallacker, båda med bakgrund som lokalpolitiker inom etablerade högerpartier. Den första i nyliberala Fridemokraterna och den senare i Angela Merkels kristdemokratiska CDU.
Samtidigt som de innehade posterna har de också givit uttryck för grova rasistiska uttalanden i sociala medier. Siegfried Däbritz har på Facebook kallat muslimer för ”Muhammedanska kamelknullare” och uttalat stöd för både militant antimuslimska German Defence League. Han har själv också deltagit i demonstrationer med högerradikala ”Huliganer mot salafism”.
Under sommaren 2013 kallade Thomas Tallacker på Facebook Det gröna partiets representanter för ”slampor” och anklagade ”halvsvultna ramadanturkar” för att ligga bakom ett uppmärksammat mord.
En undersökning, genomförd av forskare vid Dresdens tekniska universitet, baserad på 400 intervjuer med deltagare i Pegidas demonstrationer ger en fingervisning om svårigheten att tydligt ringa in majoritetens ideologiska hemvist.
Trots den mycket synliga närvaron av antimuslimska slagord och plakat, uppgav en klar majoritet att de huvudsakligen inte var där för att demonstrera mot islam.
54 procent var missnöjda med politiken i stort, 20 procent var där för att demonstrera mot media. Enbart 15 procent var där för att demonstrera mot invandring och asylpolitik, 5 procent mot religiöst våld.
– Det är klart att det ju inte är opportunt att uttrycka antisemitiska eller islamofobiska åsikter när man tillfrågas så här. Men jag är samtidigt inte förvånad över svaren. Man får ut folk som framför allt vill demonstrera sitt missnöje, säger Lars M Andersson, lektor i historia vid Uppsala universitet.
Enligt honom finns det också här en stor risk att deltagarna söker och kan finna ett sammanhang som bejakar känslan av utestängdhet, men väl där får den paketerad i ett högerpopulistiskt perspektiv.
– Det sker en mobilisering och sedan en socialisation av deltagarna, en rekrytering till de här grupperna som har en mer obehaglig agenda än att bara protestera mot etablissemanget. I stället ger det ju en möjlighet att väcka uppmärksamhet kring deras synpunkter på islam, säger Lars M Andersson.
Det går inte heller att utesluta att just det är ett underliggande motiv. I samband med att organisationen Pegida registrerades fördes också en diskussion bland ledningen om vikten att inte kunna bli stämplade som högerextrema.
I diskussionen, som fördes i stängda Facebookgrupper och nu läckt ut, skriver den nu uteslutna Lutz Bachmann: ”Det är ju uppenbart att folk kommer att anklaga oss för att vara nazister. Men varför ska vi göra det enkelt för dem i stället för att vara tydliga med var vi står från början: Patrioter och inte nazister!”.
