I tältlägret i Sorgenfri växer sopberget och rädslan i takt med att temperaturer sjunker och läger sätts i brand.
Migranterna som bor där försöker hålla ordning bäst de kan och lägga allt avfall på samma plats i hopknutna påsar. Men fåglar, väder och vind gör att soporna sprids och irritationen bland de kringboende ökar. Förutom kanske hos dem som också börjat använda sophögen för att bli av med eget avfall.
Allt detta berättar Saskia Gullstrand, som är engagerad i nätverket Solidaritet med EU-migranter i Malmö. Hon menar att situationen har blivit ohållbar på flera sätt: kylan, den sanitära situationen och rädslan.
Sedan i augusti har det brunnit åtta gångar i olika tältläger. I sex av fallen har polisen uttalat misstankar om att bränderna kan vara anlagda. Flera fall av misshandel har anmälts, och förra veckan åtalades två unga killar för att ha skjutit med luftgevär mot ett tältläger i Skara.
– Det har varit upprepade bränder och flera attacker mot de här människorna. Det spelar ingen roll att det är på andra håll i landet. Hotbilden är densamma. Det som hände i Högdalen kan hända här, händelsen där ett läger blev beskjutet, det kan hända här. Sedan är den hygieniska situationen riktigt illa. Det finns inga bajamajor och Sorgenfrilägret slammas igen av sopor. Människor bryts ned både psykiskt och fysiskt, säger Saskia Gullstrand till Arbetaren.
Sedan årsskiftet tillhandahåller Malmö Stad ett nattkafé på Sofielunds Folkets hus, där hemlösa kan värma sig och fika nattetid. Det är dock inte tillåtet att sova där med hänvisning till brandskyddet.
Natten mot lördagen utbröt protester på nattkafét. De hemlösa som vistades där var trötta på att bli väckta om de sov sittandes på stolar, att vaktbolag kom in och tände ljuset och krävde att liggande personer skulle sätta sig upp.
På ett madrassöverdrag som hängdes upp skrev de hemlösa ”Vi vill bara sova”. Såväl vaktbolag som polis kallades till platsen.
De aktivister som Arbetaren pratar med menar att kaféet är en otillräcklig insats. Det som behövs är ett härbärge med plats att sova. De signaler de fått från de hemlösa migranterna är att det upplevs som ”rena tortyren” att bli väckt genom hela natten.
Carina Nilsson, S, är ordförande i Sociala resursnämnden i Malmö och ansvarig politiker. Hon säger att kaféet endast är tänkt som ett tak över huvudet och inte som en sovplats.
– Ett härbärge går inte att ordna snabbt på grund av bygglov och brandskyddsföreskrifter. Tillfälligt går det att ordna sovplatser utan bygglov, men dock högst i fem, möjligtvis sju dagar. Då har vi möjlighet att tillhandahålla 20 sovplatser, men den möjligheten vill vi spara om det kommer någon extremvädersituation, säger hon.
Om Malmö stad har några långsiktiga planer på ett härbärge vill Carina Nilsson i nuläget inte svara på.
– Vi håller på att ta fram handlingsplaner. Ingen kommun har erbjudit alla härbärge, ingen har kommit med en fullständig lösning.
Angående den hygieniska situationen menar hon att kommunen har svårt att agera på grund av att sopberget ligger på en privat tomt.
– Vi håller på och undersöker juridiskt hur vi kan göra med en tömning. Det är inte så enkelt att vi kan komma och hämta soporna gratis från en privat tomt. Det har med likabehandling att göra.
Är det rimligt att människor med den här hotbilden måste sova utomhus utan skydd? Har ni satt in någon extra bevakning?
– Det önskemålet har jag inte hört. Jag kan inte se hur kommunen skulle kunna bevaka ett tältläger. Att många bor tillsammans känns förmodligen tryggare, man kanske kan turas om att hålla vakt. Det är kapabla människor.
Polisen har dock patrullerat lägren extra, uppger Thomas Bull från Malmöpolisens hatbrottsgrupp.
– Jag har förstått från media att det har upplevts som otryggt med polisens närvaro, men tanken har varit att skapa en tryggare känsla, säger han.
För Arbetaren berättar en aktivist från nätverket Solidaritet med EU-migranter, som kallar sig Anders, att polisen flera gånger åkt förbi lägren och slagit på sirenen, vilket både skapat rädsla och väckt hemlösa som försökt sova.
Saskia Gullstrand är kritisk till insatserna och Carina Nilssons tidigare uttalanden om att kommunen inte vill underlätta att kåkstäder bildas och därför inte vill sätta upp toaletter eller rinnande vatten.
– Kåkstäderna finns redan. Frågan nu är ju hur stor misären ska vara. Det sätt som folk måste leva på i de här lägren är nytt för Sverige. Kommer Malmö Stad att godta att människor lever i den här misären?
