FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA, meddelade förra veckan att programmet för hyresstöd för tillfälliga lösningar till bostadslösa familjer och pengar till att själva kunna återuppbygga sina hem läggs på is.
Beslutet gäller från och med sista januari och orsaken som anges är brist på pengar. Detta trots tidigare vidlyftiga löften från många länder om omfattande stöd till återuppbyggnaden av Gaza.
Beslutet väckte omedelbara protester och UNRWA:s kontor i Gaza city fick tillfälligt stänga dagen efter att det meddelades. Detta sedan demonstranter blockerat ingångarna.
UNRWA:s chef i Gaza, Robert Turner, var starkt kritiskt till de givarländer som inte levererat utlovat stöd.
– Människor sover bokstavligen i ruiner och barn fryser ihjäl. 5,4 miljarder dollar lovades på konferensen i Kairo och i princip ingenting av detta har nått Gaza. Det är oroande och oacceptabelt, sade han i ett pressmeddelande förra veckan.
Det var under en givarkonferens i Kairo i oktober som de sammanlagt 5,4 miljarder dollar Robert Turner talar om utlovades. USA lovade 212 miljoner, EU lovade att donationer från EU-länderna skulle uppgå till 568 miljoner dollar och mest lovade Quatar som ensamt skulle bidra med en miljard.
Till det specifika program som nu ställs in har, enligt uppgift till Arbetaren, endast elva länder bidragit.
Var pengarna som utlovades i Kairo skulle gå var dock ospecificerat. Om det skulle gå till UNRWA, som riktar sitt stöd till de palestinier som klassas som flyktingar vilket merparten av Gazas invånare gör, UNDP, som riktar stöd till de palestinier som inte klassas som flyktingar, eller till palestinska myndigheter.
Klart är att endast en mindre del av detta i nuläget har nått Gaza, uppger Chris Gunners, talesperson för UNRWA.
– Sedan den senaste konflikten startade i Gaza har vi mottagit 335 miljoner dollar för konfliktrelaterad hjälp. Givarna har varit generösa, men olyckligtvis täcker inte detta alla kostnaderna. Vi har därför varit tvungna att upphöra med vårt program med hyresstöd och pengar till återuppbyggnad, vilket är några av de mest brådskande behoven, säger han till Arbetaren.
– Totalkostnaderna för programmet var 720 miljoner dollar och vi hade ett underskott på 585 miljoner dollar i det specifika programmet. Så vi hade inget annat val än att avsluta det. Det fanns helt enkelt inga pengar på banken.
Enligt Chris Gunners saknas det inte information till givarländer om att stödet har varit otillräckligt.
– Vi har redan gjort mängder av vädjanden. Givarländer på alla nivåer vet exakt vad vi behöver. Och som vi har varnat för har konsekvenserna av att lägga ned programmet varit dramatiska. Dagen efter beslutet blev ett FN-kontor i Gaza attackerat. Känslan av besvikelse, frustration och ilska är uppenbar. Och det underblåses av glappet mellan de stora löften som gjordes i Kairo och verkligheten på marken, säger han.
Johan Schaar, chef för för det svenska biståndet till Palestina, säger att de är väl medvetna om problematiken, men att Sverige har levt upp till sina utfästelser.
Merparten av Sveriges stöd har gått till UNDP, och därmed riktats till den grupp av Gazas befolkning som inte klassas som flyktingar. Det är en grupp som enligt Johan Schaar ofta får en mindre del av det totala stödet.
– Det här är väldigt nedslående och inte heller första gången. Det görs stora utfästelser på sådana här givarkonferenser, men de är väldigt sällan bindande. Ofta blir det en gest av stöd, men inte reda pengar, säger han.
– För människor i Gaza som är instängda där så blir det väldigt demoraliserande och besvärligt. Nu är vi inne på nytt budgetår och håller på att se över hur vi kan ge ytterligare stöd till återuppbyggnaden.
Yvonne Fredriksson, projektsamordnare på Palestinagrupperna, besökte Gaza i november och berättar att förödelsen är enorm. Den är långt mycket värre än vid hennes besök direkt efter kriget 2008–2009.
– Det är helt förskräckligt, jag förstår inte var människor ska ta vägen. Infrastrukturen, bostäderna, allt var mycket mer förstört den här gången. De har fråntagits allt, säger hon.
Hon berättar också att det av Wafa-sjukhuset, som var ett stort välutrustat rehabiliteringssjukhus, bara återstod en grushög.
– Det är förödande att världens stater inte tar sitt ansvar och gör det man har lovat att göra.