Vårsolen lyser in genom fönstren. Utanför lyfter och landar plan.
– Jag känner mig trött och sjuk, säger Joakim Medin ett par timmar efter att han landat på Arlanda flygplats.
Men han är också mycket glad och lättad över att vara hemma i Sverige igen. För det var just det som var skräcken när han låg där i den trånga, skitiga cellen – att han aldrig skulle få sätta ned fötterna på hemmaplan igen.
Det är ett stort pressuppbåd som väntar när Joakim Medin kommer gående in i ankomsthallen med sin tunga ryggsäck på ryggen. Han har tillbringat nästan en vecka i den syriska regimens våld.
I slutet av januari åkte han tillbaka till den kurdiska Jazirakantonen i Rojava i nordöstra Syrien, eller rättare Västra Kurdistan, dit han det senaste året rest flera gånger för att rapportera om situationen där, i bland annat Arbetaren.
Den här gången var han där för att dokumentera de kurdiska kvinnornas arbete för frigörelse och jämställdhet.
Men den 15 februari, efter två veckors arbete och bara dagar innan han skulle åka hem, greps han tillsammans med sin tolk Sabri Omar av syriska säkerhetsstyrkor utanför en checkpoint i staden Qamishli på gränsen till Turkiet.
De båda fick tillbringa sex dygn i olika isoleringsceller med undantag för då de iförda ögonbindlar flögs de 70 milen till Damaskus för att förhöras.
Joakim Medin är fortfarande inte helt klar över varför Syriens regim valde att gripa just honom.
– Jag tror att det handlar mycket om ett maktspel. De ville testa hur starka de kurdiska styrkorna var. Och det fick de ju se prov på, säger han.
– Jag hann inte meddela min kontaktperson på UD innan jag blev tagen. Och UD har ju varnat även journalister från att resa till Syrien då de menade på att det inte finns så mycket att göra oavsett vilken sida som skulle gripa en. Dessutom flögs vi till Damaskus under falska identiteter, så om de hade sökt oss så hade vi liksom inte existerat.
De syriska förhörsledarna ställde massor av frågor till Joakim Medin. Och han var under alla förhör öppen med vad han gjorde där.
Han erkände att han tagit sig in i området illegalt och underströk gång på gång att det är enda sättet för journalister att gå till väga för att kunna rapportera om läget där.
– Det kom fram i förhören att jag varit i Palestina och det blev de extremt intresserade av. De anklagade mig för att vara Mossadagent och att jag tagit mig hit med hjälp av israeliska armén. Det var tydligen det värsta man kunde vara. Och jag kan förstå att de är paranoida, Syrien har ju en jättegammal konflikt med Israel, säger han.
Tror du att de på riktigt trodde att du var Mossadagent eller att de ville skrämma dig för att få dig att bryta ihop och avslöja saker du vet om kurdernas kamp?
– Det är svårt att veta. De verkade inte så intresserade av vad jag sade. Jag upprepade gång på gång att jag bara är en liten kille och så klart ingen agent. Men det var som min tolk sade senare – att allt det där höll de mot mig för att det bara lät som en snygg cover.
Joakim Medin berättar om hur han såg andra fångar torteras mitt framför sina ögon. Han tror att det var en tidsfråga innan de skulle ha börjat ta till fysisk tortyr även mot honom.
– De visade mig tortyrredskap som de skulle använda och så råkade jag få syn på en lista som de förberett med hotfulla saker att säga som de hade översatt med hjälp av Google Translate. Då blev jag lite skärrad, säger han.
Hur mår din tolk och kollega Sabri Omar i dag?
– Han är lite mer omskakad av det här än jag. Han är ju därifrån och måste stanna kvar.
Tror du att de behandlade honom sämre än de behandlade dig?
– Ja absolut! De var tydligen inte så våldsamma, men jag hörde ju från min cell längre ned hur de skrek och gormade på honom. Han var väldigt rädd.
Rojava är ett autonomt kurdiskt område som inte erkänns av Syrien. Området består av de tre kantonerna Afrin, Jazira och Kobane och styrs av det syrisk-kurdiska Demokratiska unionspartiet, PYD.
I kampen för kurdisk självständighet har PYD:s väpnade gren YPG vuxit fram. Det var till slut genom PYD:s och YPG:s ingripande som Joakim Medin och Sabri Omar kunde släppas fria sent i lördags kväll.
Fritagningen blev en massiv apparat. YPG tillfångatog bland annat en högt uppsatt syrisk militärofficer som de förhandlade om att frige i utbyte mot den svenska journalisten och hans tolk.
Efter att förhandlingarna inte föreföll leda någonstans hotade kurderna med att ockupera flygplatsen i Qamishli.
– Jag fick ingen information om att vi skulle släppas. Allt skedde så fort. Vi hämtades och helt plötsligt såg vi en YPG-skylt och förstod att vi hade släppts. Då kändes det jättebra, säger Joakim Medin.
Det var en omfattande operation som PYD och YPG gjorde för att få dig fri, vad tror du att det beror på?
– Ja, det var ju i det närmaste ett militärt anfall. Men det handlar nog inte så mycket om mig som individ, utan om att de ville slå till hårt för att statuera ett exempel. Jag är den första utländska journalist som gripits där och kurderna ville visa den syriska regimen att så här gör man inte, att det ska vara ett tryggt område för journalister att komma till. Och jämfört med när jag var där i fjol så var det väldigt många journalister på plats.
Kan det vara så att du sitter på information som de inte ville skulle komma fram?
– Det är klart att jag känner till en del saker, men det är ju inga militära hemligheter. Jag har ju mest pratat med civila ledare under mina besök här.
Shiyar Ali är svensk representant för PYD. Han understryker att Rojava ska fortsätta vara ett säkert ställe för journalister att vistas i och rapportera från. Därför var det viktigt för PYD att agera kraftfullt mot den syriska regimens tilltag.
– Joakim Medin är kurdvän och journalist, mänsklig och modig. Vi hade hjälpt honom in i området och han gästade oss där, vi agerade precis så som man ska och vi kommer att använda vår makt att frisläppa varenda person som regimen griper, säger han.
Även om Joakim Medin var den första utländska journalist som gripits i just det här området påpekar Shiyar Ali att det inte var första gången som PYD fritagit journalister som Syrien tillfångatagit.
– Vi vet att det är en diktatur och det är klart att en journalist med en kamera om halsen är ett intressant mål. Regimen ville skicka en signal om att det är de som bestämmer, de ville skapa kaos och visa på att ingen ska kunna känna sig trygg.
– Regimen vill inte ha någon demokratisk process, och även Turkiet är oroade att människor själva ska få bestämma över sina liv. Det finns många mörka krafter i området som inte drar sig för att försöka skrämma till tystnad. Vi kommer att fortsätta att skydda journalister i vårt arbete att bygga ett mänskligt system, ett samhälle där människor har ett värde, säger han.
– Joakim Medin är en journalist som varit en röst för alla de människor som försöker leva och överleva i det här kaoset och det är viktigt att han får fortsätta sitt arbete. Vi har i fyra års tid sagt till världen att hjälpa till att skydda det här området.
Shiyar Ali kom till Sverige för 25 år sedan och vet själv vad det vill säga att sitta fängslad och bli torterad av den syriska regimen.
– Jag vet exakt hur regimen fungerar. Även om jag kan konstatera att de är lite snällare än IS om jag måste jämföra, så finns det inte hos någon av dem någon respekt alls för mänskliga rättigheter, säger han.
Samlad och lugn, välformulerad och med humorn intakt pratar Joakim Medin med reporter efter reporter på Arlanda.
Han är långt ifrån bruten. Även om han är medveten om att han måste vila upp sig är han angelägen att få skriva klart de reportage som han burit med sig hem. Och han säger att han kommer att resa tillbaka. Det finns mer att berätta om läget i regionen.
– Det farligaste som finns är om hela landet bara beskrivs som död och förstörelse. Jag vill försöka visa en annan sida, en positiv sida med hela det viktiga arbete för demokrati och jämställdhet som pågår där, säger han.
Vad tycker du om omvärldens attityd till kurdernas befrielsekamp?
– Ja du, det är en bra fråga. Först har den ju inte uppmärksammats alls. Sedan blev det lite ljus på den i och med massakern i Sinjar förra året, men framför allt nu senast med Kobane. Då fick mainstreammedia upp ögonen och det fokuserades och exotifierades mycket kring de vackra kurdiska rebellkvinnorna i YPJ. Först nu börjar det väl komma fram en lite mer mångfasetterad bild av situationen tycker jag. Jag hoppas att det kan få fortsätta så.
