Den 1 mars trädde ytterligare krav på de arbetssökande i kraft. Nu kan Arbetsförmedlingen strypa aktivitetsersättningen snabbare för dem som inte uppfyller de krav som myndigheten ställer.
Myndigheten menar att detta kommer att leda till att fler arbetslösa får sina ersättningar frysta enligt en stigande trappa. En av de förseelser som kan leda till avstängd ersättning är exempelvis att den arbetssökande inte lämnat in sin aktivitetsrapport i tid varje månad.
Åtgärden är bara en i raden av kontrollåtgärder som införts under de senaste 20 åren, en utveckling som Bo Jangenäs, tidigare analyschef vid dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen, är starkt kritisk mot.
– Trots de här enorma systemen man dragit igång har de inte gett några resultat. I stället för att försöka ge service har man nu över internet stora kontrollsystem som jag inte förstår syftet med annat än att förnedra arbetslösa, säger han.
Samtidigt som antalet kontrollåtgärder ökar har antalet förmedlade jobb blivit färre. I genomsnitt över hela landet var det runt 7–8 procent som gick vidare till jobb förra året, en siffra som är på väg nedåt.
I genomsnitt förmedlar varje arbetsförmedlare tio icke subventionerade jobb om året. Det betyder att färre än ett jobb som inte är helt eller delvis betalt av staten förmedlas varje månad.
Enligt Roland Paulsen, doktor i sociologi vid Lunds universitet, har utvecklingen gått så långt att kontrollen av de arbetslösa i dag måste ses som Arbetsförmedlingens huvudsakliga funktion.
I sin nyligen utkomna bok Vi bara lyder beskriver han hur huvuddelen av hur arbetsförmedlarnas tid går åt till att administrera kontrollåtgärder, snarare än att jobba med jobbförmedling.
– På ett väldigt övergripande plan kan man säga att de ska kontrollera de arbetslösa, vad de gör av sin tid, och göra tillvaron så obekväm för dem att de får jobb, säger han.
Som exempel tar Roland Paulsen reglerna om aktivitetsrapportering som infördes i september 2013. Efter ett riksdagsbeslut stött av både Socialdemokraterna och alliansenpartierna måste den arbetslöse varje månad sammanställa en lista på de jobb denne sökt.
Men denna kontroll är bara en av många som Bo Jangenäs beskriver som fullkomligt meningslösa. Under sina 30 år inom AMS, som nu omvandlats till myndigheten Arbetsförmedlingen, såg han förskjutningen hända.
– Jag upplevde att det blev mindre och mindre av aktiv arbetsmarknadspolitik och mer av liberala ekonomers teorier. Även om det har blivit mer uttalat under alliansen började det under en socialdemokratisk regering där man började rusta ned arbetsmarknadspolitiken och satsa på att de arbetslösa ska söka fler och fler jobb, säger han.
Enligt Bo Jangenäs har lösningen på arbetslösheten i stället lämpats över på de arbetslösa själva.
– Det är fler jobb som behövs. Det är inte så att jobben ökar för att man tvingar arbetslösa att söka fler jobb, säger han.
Arbetaren har sökt Arbetsförmedlingens ledning för kommentar, men har av presschefen Patrik Svensson fått beskedet att ingen har tid.
Patrik Svensson bekräftar dock själv att Arbetsförmedlingen både har ett kontrolluppdrag och ett förmedlingsuppdrag, men vill inte värdera vilket av dem som är det huvudsakliga. Han säger sig inte heller dela Riksrevisionens uppskattning om andelen förmedlade jobb per arbetsförmedlare och år.
