Det är märkligt att vara i Grekland just nu. Mest påminner landet om något slags Weimarrepublik, där kris följer på kris och olika politiska grupperingar slåss om en makt som ingen riktigt vet vad den består i. Vänsterpartiet Syriza befinner sig i en otacksam regeringssituation: de har starka motståndare inom EU, saknar egen majoritet, har svagt väljarstöd för den politik som inte handlar om att bekämpa trojkan, och sviktar under den omöjliga uppgiften att omvandla valrörelsens radikala slagord till faktisk handling.
Ett hett diskussionsämne i den grekiska offentligheten just nu är de nya högsäkerhetsfängelser som förra regeringen klubbade igenom och som nu har tagits i bruk. De så kallade typ C-avdelningarna är särskilt avsedda för interner som begått politiskt motiverade brott. Det innefattar personer som ägnat sig åt ”terrorism”, ofta unga anarkister; medlemmar i terrorklassade organisationer, samt fångar som organiserat protester inuti fängelset.
Utmärkande för typ C-fängelserna är att de kraftigt beskär de intagnas möjlighet till kommunikation med omvärlden. Fångarna är inlåsta 23 timmar om dygnet och har ingen rätt till permission. Avdelningarna styrs inte heller av kriminalvården, utan av polisen, som dessutom får förlänga internernas vistelsetid med två år i taget utan någon juridisk prövning. Till råga på allt räcker det med att du är häktad, inte dömd, för att förpassas hit.
När förslaget ursprungligen röstades igenom i juli 2014 följdes det av stora protester. 4 500 fångar gick ut i en tio dagar lång hungerstrejk, utan resultat. Och i vintras fick fallet med den 21-årige anarkisten Nikos Romanos stor uppmärksamhet. Romanos, dömd till 16 års fängelse för ett bankrån, inledde en hungerstrejk då han förvägrats permission för att studera, något som fångar enligt grekisk lag annars ska ha rätt till. Det tog en månad innan strejken avbröts och Romanos krav tillgodosågs.
Syriza har varit mycket kritiska mot typ C-fängelserna och lovat att de ska stängas. Många tycker dock att det inte går tillräckligt snabbt. Sedan partiet tillträdde har åtminstone en intern tagit livet av sig, medan en annan dött av hjärtstillestånd sedan han inte fått vård i tid. Ett mer praktiskt problem är att Oberoende greker, högerpartiet som Syriza tvingats regera med, var med och röstade för förslaget. Inget tyder på att de har ändrat sig.
I Aten, där flera av Greklands mest omstridda anstalter ligger, är protesterna mot typ C-fängelserna fortfarande omfattande. Under Nikos Romanos hungerstrejk demonstrerade tusentals personer till stöd. Och sedan 30 mars har en universitetsbyggnad varit ockuperad i solidaritet med fångarna. Om kritiken ger resultat, och var mandatet att förändra egentligen finns, återstår att se.
