Det var i förra numret av Arbetaren (14/2015) som texter av fem intagna unga killar publicerades. De korta berättelserna om livet som tvångsplacerade enligt Lagen om vård av unga, LVU, som tillkommit inom ramen för projektet Skriva för förändring lästes av många.
En som reagerade starkt var institutionschefen Per Blomkvist på Bärby, ett ungdomshem beläget utanför Uppsala och som drivs av Statens institutionsstyrelse, SiS.
– Jag blev överraskad och förvånad. Och naturligtvis bekymrad, ”har vi inte lyckats bättre än så här”, var det jag tänkte efter att ha läst alla texter, säger han.
Förra veckan skickade Per Blomkvist därför ut ett mejl till personalen på boendet där han förklarar att han vill se över miljön och hitta sätt som gör de intagnas rum mer ombonade och personliga.
Texterna beskriver främst personliga upplevelser av att vara placerade på hem långt från familj och vänner.
Fokus ligger på de intagnas rum. Ändlösa korridorer och kala väggar med speglar av plast och dålig ventilation. Dagsschemat är inrutat med fasta tider för raster, mat och skola. Ångesten över ett liv på de slutna avdelningarna beskrivs i smärtsamma detaljer.
– Det här har verkligen fått mig att reagera över vad vi skulle kunna göra för att få killarna att känna sig mer hemma. Min förhoppning är att det arbetet redan startat, säger Per Blomkvist och tillägger att frågorna redan tagits upp på boendets ledningsmöte förra veckan.
Du säger att du vill förändra – när tror du att de intagna kan börja märka av något?
– Förhoppningsvis märks redan nu en förändring. Men givetvis är det här saker vi måste följa upp. Jag kommer själv att prata med killarna om hur de upplever sin situation.
Projektet Skriva för förändring startades, med hjälp av Allmänna arvsfonden, av Arbetarens medarbetare Olle Eriksson och fångkamptidningen Filens ansvariga utgivare Jonas Klinteberg. Tanken bakom projektet är att ge frihetsberövade ungdomar en röst. Bland annat åker de runt på ungdomshem i Sverige och undervisar i journalistiskt skrivande.
Anna Lunddgren, pedagogisk chef på Bärby, säger till Arbetaren att projektet hittills varit väldigt lyckat.
– Vilket kanonarbete de här grabbarna gör alltså. Alla har blivit så engagerade och det kröntes med att texterna publicerades i er tidning.
Hur kände du själv, som arbetar med de här killarna, när du läste deras texter?
– Det var verkligen en ögonöppnare för mig om deras upplevelser. Plötsligt förstod man på ett annat sätt och jag blev otroligt berörd. Men också glad över hur rättframma och ärliga de var i sitt språk, även om det naturligtvis kniper i hjärteroten.
Anna Lundgren tror att förändringsarbetet som påbörjats på ungdomshemmet kommer att ge resultat.
– Det krävs ett strukturellt arbete och vi kommer naturligtvis att lyfta de här frågorna på våra möten framöver, sägr hon.
Olle Eriksson berättar att responsen på skrivprojektet varit väldigt positivt sedan de drog igång i början av januari.
– Ambitionen är att utbilda och motivera så att de ungas röster hörs. Vi hoppas att det kan bidra till att förändra de intagnas tillvaro. Hittills har allt gått över förväntan och vi känner ett bra stöd från de ungdomshem vi besöker, säger han.
Han och Jonas Klinteberg besöker ungdomarna var tredje vecka och redan nästa år hoppas de kunna utöka verksamheten till fler ungdomshem. Än så länge bedrivs projektet på Bärby, i Folåsa utanför Linköping och på ungdomshemmet Ljungsbacken i Uddevalla där Karin Bankler är pedagogisk ledare.
– Vi är jättenöjda och jag tror att det är väldigt betydelsefullt att de här pojkarna hittar ett uttryckssätt och känner att de blir lyssnade på. Det är också viktigt att de känner sig trygga i sitt sätt att formulera sig och att de därigenom kan få en större plats som samhällsmedborgare, säger hon.
Ungdomarnas texter som publicerades i förra veckans Arbetaren går att läsa här.
