Genom ”Lagen om fördömande av kommunistiska- och nationalsocialistiska totalitära regimer i Ukraina och förbud mot propaganda av tillhörande symboler” är det ukrainska parlamentet i färd med att kriminalisera användandet av sovjetiska symboler – så som hammaren och skäran – på offentlig plats.
Den nya lagen förbjuder även ”offentlig förnekelse av den totalitära kommunistiska regimens kriminella natur, 1917–1991”.
Advokatsamfund, människorättsorganisationer och andra remissinstanser har av olika skäl varit kritiska till lagförslaget, vilket bifölls den 9 april med röstsiffrorna 254 mot 0.
Den offentliga debatten brakade lös först den gångna helgen – då de enhälligt bifallna lagförslagen redan var beslutade, genom så kallad ”påskyndad procedur”.
– Lagen handlar om att kriminalisera totalitära symboler. Men lagen är för det första totalitär i sig själv, och för det andra så handlar den mest om vänsterns ideologi och symboler. Det blir nu även kriminellt att offentligt yttra positiva saker om Sovjet-tiden, säger vänsterdebattören Sergej Movtjan som har följt lagstiftningsprocessen på plats i Kiev.
Även en del högerliberala akademiker i Kiev har varit kritiska mot att bekämpa totalitär ideologi med totalitär lagstiftning – ett upplägg som sedan länge har stått inskrivet i de nationalistiska högerpartiernas program.
I motsats till fjolårets lagstiftande mot partiet Ukrainas Kommunistiska Parti, vars organisation ansågs vara styrd av Moskva, så är den nya lagen om ”propagandaförbud” riktad mot kommunistisk ideologi i allmänhet.
Hakkors och andra nationalsocialistiska symboler – som även tidigare har varit förbjudna – är i den nya lagen likställda med ”hammaren och skäran”.
Vidare diskuteras nu på fullaste allvar huruvida offentligt sjungande av den sovjetiska statshymnen “Sojuz Nerushimyj” kommer att omfattas av den bifallna lagen.
En av de ledamöter som aktivt röstade ja till lagförslaget var Igor Mosijtjuk – den ”socialnationalistiska” före detta kommunpolitikern i Kiev vars kanslilokal – med varghakar i entrén – fungerade som rekryteringskontor och stab för Azov-bataljonen. Mosijtjuk valdes in i det nationella parlamentet förra hösten, som representant för Radikala Partiet.
De högerradikala parlamentarikernas oreserverade stöd till lagen mot ”totalitära regimers” symboler kan förmodligen förklaras av det lagförslag om ”rättslig status och hedrande av Ukrainas frihetskämpar i det 20:e århundradet” som bifölls i parlamentet en dag tidigare.
Det är en lag som innebär ”fullständig legalisering” av medlemmar i UPA (Ukrainska Upprorsarmén, 1942–1949) och OUN (Ukrainska Nationalistorganisationen, 1927-1956).
Dessa var väpnade nationalistiska ”upprorsarméer” i Västra Ukraina som bland annat gerillakrigade mot den sovjetiska centralmakten. ”Upprorsarméerna” i fråga samarbetade även med Hitlers Wehrmacht under större delen av kriget, deltog i pogromer mot judar, samt – på eget initiativ – mot polacker.
Det senare har, i åratal, varit föremål för ständiga – politiskt initierade – omskrivningar i de ukrainska historieböckerna.
Den politiska detaljstyrningen har med den nya lagen nått ny höjd, genom att varje alternativ historiesyn – på just detta område – kriminaliseras: ”Ukrainska medborgare, utlänningar och statslösa personer som offentligt ringaktar de som stipuleras i artikel 1 […] kan ställas till svars i enlighet med gällande ukrainsk lagstiftning.”
Den västukrainska nationalismens hjältar – de som ska hedras enligt den nya lagen – räknas dock fortfarande som ”fascister” i stora delar av landet.
En opinionsundersökning utförd av Democratic Initiatives Foundation and Ukrainian Sociology Service – över nyåret 2014–2015 – indikerar att den ukrainska befolkningen i stort, exklusive Donbass och Krim, fortfarande inte delar den historiesyn som parlamentet har lagstiftat om.
Endast 40 procent hade en ”positiv” syn på bildandet av UPA år 1942 medan 31 procent är negativa. I regionerna Donbass (den ukrainsk-kontrollerade sidan), Dnipropetrovsk, Zaporozhe, Nikolaev, Odessa, Cherson och Charkov var majoriteten ”negativ”. Det kan jämföras med att 71 procent var ”positiva” till “Självständigheten 1992” (Sovjetunionens sönderfall), eller att hela 84 procent hade en ”positiv” syn på ”Sovjetunionens seger över fascismen” år 1945.
Det blir nu upp till den bräckliga rättsstatens domstolar att avgöra vilka arrangemang på Segerdagen – den 9 maj – som ska räknas som legala minnesceremonier och vilka som är ”totalitär propaganda”.
”Lagförslaget tvingar ett stort antal ukrainare att tystna eller bryta mot lagen i sitt eget land för att uttrycka sin åsikt, vilket är ett allvarligt problem under alla omständigheter. Med tanke på de geografiska klyftorna och det krig som förs av Ryssland, med ombud, och de obevekliga försöken att så splittring och fiendskap mellan ukrainare, vore detta särskilt destruktivt”, skriver Charkovs Människorättsgrupp i ett brev till den ukrainske presidenten.
President Petro Porosjenko har ännu inte signerat de nya lagarna, vilket fordras för att de ska träda i kraft. De enhälligt bifallna lagarna förefaller dock redan vara kohandlade – en slags eftergift till de radikala nationalisterna i parlamentet – vilket möjligen tjänar syftet att upprätthålla ett enat parlament så länge den militära konflikten med Kreml pågår.
”Je suis kommunist”, skriver den rysktalande Vänsteroppositionen på den politiska sajten openleft.ru.
Heller inte Anastasia Alekseenko, programassistent på ett tv-produktionsbolag i det rysktalande Odessa, som kallar sig själv ”ukrainsk patriot”, är särskilt entusiastisk inför den nya lagen:
– De som vill bo i Ryssland är redan fria att flytta till Ryssland. I annat fall bör de hålla käft, inte ropa ”Putin kom och hjälp oss”. Men lagstiftningen är meningslös. I stället för att slåss mot korruption i egna led så sitter de där och lagstiftar om oväsentligheter. Så har det alltid varit.
Den litauiske EU-parlamentarikern Petras Auštrevičius, från liberala ALDE, säger däremot i en intervju med nyhetsbyrån UNIAN att den nya lag som förbjuder kommunistiska symboler är ”oundviklig”.
