Förra veckans fällande dom mot Peab-ägda företaget Befab Schakt och den tidigare vd:n för företaget resulterade i en handfull korta tidningsartiklar.
För den som bemödar sig att läsa domen framträder ett företag med ett arbetsmiljöarbete i förfall. Men också ett rättssystem som utreder allvarliga arbetsolyckor långsamt och osystematiskt.
Transportbandet vid vilket 62-åringen dog hade inte varit föremål för någon riskbedömning. Det saknade skyddsanordning som hindrade kontakt med dess rörliga delar och det fanns inget nödstopp som kunde nås.
Det fanns heller inga rutiner för att kontrollera att de anställda arbetade på ett säkert sätt.
Såväl vd:n som en arbetschef stod åtalade för olyckan, men endast vd:n dömdes. Vd:n hade under ett par år fråntagits arbetsuppgifter successivt och saknade vid tiden för dödsolyckan operativ roll.
Han påstod sig ha delegerat arbetsmiljöansvaret till arbetschefen. En delegering som arbetschefen aldrig skrivit under, vilket gjorde att han friades. Vd:n dömdes då han inte justerat uppgifterna om att han var vd i bolagsregistret och därmed var formellt ansvarig trots sin tillbakadragna roll.
Dödsolyckan 2011 var inte den första olyckan på företaget. 2008 fick en anställd en två ton tung krossplatta över sig och skadades allvarligt. Enligt det rättsmedicinska intyget var krosskadorna mot bukorgan, bäcken och ben livshotande. Företaget fick då en företagsbot på 300 000 kronor.
Även denna utredning präglas av förvirring om vem som egentligen hade arbetsmiljöansvaret på företaget. Efter olyckan ska ingen skyddsrond ha genomförts.
Företaget saknade länge skyddsombud, ingen ville ställa upp då alla hade fullt upp. Ett tag fanns en skyddskommitté men mötena rann ut i sanden.
Flera av de förhörda visste inte vem som hade arbetsmiljöansvaret. Det hänvisas till muntliga regler om säkerhet och till att man lär av varandra. Företaget beskrivs i utredningen som rörigt. En situation som av allt att döma bara har fått fortgå, trots en så allvarlig olycka.
Och vidare var heller inte företagsboten för 2008 års olycka den första boten bolaget råkat ut för. Året innan inspekterade Arbetsmiljöverket Befab och bolaget fick en företagsbot på 20 000 kronor för att ha brutit mot föreskrifter kring krossverk. Under inspektionen framkom brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
När dödsolyckan inträffade 2011 pågick fortfarande utredningen av den svåra olyckan 2008. I ett tilläggsförhör med skyddsombudet som berörde 2008 års olycka, men som ägde rum efter dödsolyckan 2011, framkommer att han inte fått någon skyddsombudsutbildning.
Han ska ha lyft frågan med arbetsköparen och det ska då, två månader efter dödsolyckan, ha diskuterats att en utbildning kanske behövdes.
Hade påtryckningar kring det systematiska arbetsmiljöarbetet som upptäcktes 2007 kunnat förhindra olyckan 2008? Hade en snabbare utredning av olyckan 2008 kunnat sätta fart på arbetsmiljöarbetet och förhindrat dödsolyckan 2011?
Hade man kunnat rikta krav mot företaget i samband med företagsboten för olyckan 2008? Borde inte ett företag som flera gånger uppvisat sådan nonchalans i arbetsmiljöarbetet följas närmare?
Att arbetsmiljöbrott inte är som andra brott blir tydligt när man studerar turerna kring olyckorna på Befab. Bland annat hölls flera förhör rörande olyckan 2008 via mejl.
I en avrapportering 2011 förklarar polisens handläggare att utredningen dragit ut på tiden då företaget och den dåvarande vd:n inte varit så samarbetsvilliga.
Han skriver att han behövt jaga personer med ljus och lykta och att företaget inte lagt alla fakta på bordet, inte velat prata i telefon eller erbjudit sig att komma till polisen.
I vilken annan brottskategori förväntar man sig samarbetsvillighet från de misstänkta? Och inte tillför resurser för att själv uppsöka vittnen som inte vill ”erbjuda sig att komma”?
En vd kan hållas ytterst ansvarig och ett företag kan straffas ekonomiskt, men vad händer om ansvaret för arbetsmiljön ändå inte tas?
Vem ska stoppa jobbet när ledningen inte tar sitt ansvar, skyddsombudet inte fått utbildning och Arbetsmiljöverkets inspektioner blir allt mer sällsynta? Och när de kraftfulla sanktionerna kommer först efter någon har skadats allvarligt eller dött?
Arbetsmiljöverkets tillsynsbesök har minskat i takt med att högeralliansen skar ned i myndighetens anslag och antalet anställda inspektörer mellan 2006 och 2014 gick från 389 till 239.
Att vårbudgeten innehöll 20 miljoner till fler arbetsmiljöinspektörer är högst välkommet.