Fenomen som Nöjesguiden, Politism och senaste tillskottet Edit provocerar. Givetvis tycker borgare att de är kommunistiska projekt, men även folk långt ut på vänsterkanten har en tendens att bli irriterade.
Är du en av dem? Bra, jag vill att du stannar upp och funderar på en sak. Hur tror du människor som är ointresserade av politik blir intresserade av politik? Hur blev du själv intresserad? Vad vet jag, du kanske växte upp med diskussioner om globala fördelningsfrågor vid frukostbordet och har varit medlem i Ung Vänster sedan sex års ålder? Men om inte?
Det är ingen som börjar sitt politiska uppvaknande genom att råka läsa Moishe Postone. Eller den här spalten för den delen. Däremot kan det mycket väl börja med att Rebecka och Fiona skriker något från scenen, att Bianca Kronlöf sjunger att hon är PK eller att Kartellen sätter ord på ett högst påtagligt och brutalt klassamhälle. Eller varför inte några rader i Nöjesguiden, Politism eller Edit? På begriplig svenska, utan en massa krystade pseudointellektuella referenser, om något som faktiskt berör någons verklighet.
I mitt eget fall handlade allt möjligt om att ravekommissionen förstörde festen vi jobbat med i veckor. Att min kompis men inte jag fick stryk när vi blev haffade av polisen, av inget annat begripligt skäl än att det syntes att hans pappa kom från Gambia. Att Ebba Grön, Linton Kwesi Johnson, The Jam och Sham 69 satte ord på sådant jag misstänkt hela tiden. Som att det inte var en slump att jag och alla kompisar började jobba på olika lager på andra sidan pendeltågspåret. Eller att jag inte begrep ett ord av vad folk sa när jag väl började på universitetet. Först därefter skaffade jag böckerna jag önskat att mina och mina kamraters föräldrar haft i bokhyllorna när vi växte upp.
Hade det funnits lättillgängliga forum där samhällsfrågor diskuterades på rimlig nivå hade jag slukat dem hela. Som en gratistidning som inte drar sig för att diskutera den självklara kopplingen mellan politik och popkultur. Om den varit superradikal eller inte hade spelat mindre roll. Alla sunda människor som på allvar börjar fundera kring varför samhället ser ut som det gör blir förr eller senare vänsterextremister.
Men fortsätt sura om du vill. Själv tänker jag förvandla mig till vänsterns fulaste gubbe, kränga på mig rocken och smyga ner i gränden och sprida propaganda. Okej, du läste den där krönikan om feminism, men har du hör talas om Wendy Brown? Jaså, du tyckte det där skämtet om moderater var kul, men har du läst något av Antonio Negri? Så du är jävligt sur över rasismen inom poliskåren, men känner du till Selma James? Okej, du är redo för lite tyngre grejer, vad sägs om den här gubben med skägg?
Har vi tur är det fortfarande någon som är peppad. Har vi otur har de tröttnat på allt gnäll. Då får de vara själva i fortsättningen också. Med våra sofistikerade, radikala samhällsanalyser som ingen bryr sig om och som i sådana fall aldrig kommer att förändra någonting förutom graden av vår egen bitterhet.
