Bland svenska högerextrema finns en pågående diskussion om framtoning. Hur man ska prata, se ut och bete sig för att få politiskt inflytande är en fråga som spelar stor roll, inte minst för Sverigedemokraterna, som ju i egenskap av riksdagsparti har mer att både vinna och förlora än många andra organisationer.
Men även de mer ljusskygga reaktionära elementen filar på sin attraktionskraft. I veckorna har det på den identitära bloggportalen Motpol pågått en debatt med särskilt fokus på vilken mansroll rörelsen bör eftersträva.
Diskussionen började den 26 mars med att den nationalistiske bodybuildern Marcus Follin skrev ett inlägg med rubriken ”En ny estetik”. Under en bild där Follin poserar som He-Man inklippt framför en lövskog pläderar han för den radikalkonservativa plikten att utstråla styrka, saklighet och våldskapital.
Några dagar senare kom ett nytt inlägg, ”Den feminiserade mannen” (30 mars), där Follin drar slutsatsen att ”Moder Sveas fortlevnad som nordisk nation” hänger på att kommande generationers män anammar traditionella maskulina ideal. ”Att hänge sig åt självförbättring” på både det fysiska och det mentala planet lyfts fram som särskilt grundläggande.
Kroppskultur av det här slaget är inget nytt inom svensk fascism. På 1930-talet fanns till exempel Samfundet Manhem, en tyskvänlig kulturförening med kopplingar till idrottsrörelsen. Ordföranden Carl-Ernfrid Carlberg var själv gammal gymnast och hade tidigare spridit sina idéer genom organisationen Gymniska förbundet och tidskriften Gymn. Inom samtliga Carlbergs verksamheter fanns ett vurmande för rasbiologi och så kallad ”folkstamvård”, vilket var intimt kopplat till kultiverandet av den manliga kroppen.
För dagens extremhöger har rasbiologin tappat mark, om än inte försvunnit helt. Många är i stället influerade av franska tänkare som Alain de Benoist, som i sin tur hämtat idéer från den marxistiske filosofen Antonio Gramsci. Man pratar om metapolitik och hegemoni, om att ta makten över de dominerande värderingarna. Och därför, som i debatten på Motpol, om identitet och utstrålning. Ska man ta över ett helt lands kulturinstitutioner går det ju inte att se ut hur som helst.
Med detta sagt är åtminstone inte Follin främmande för att åkalla biologin när det passar honom. En anledning till att svenska män bör rycka upp sig är nämligen att kvinnor inte finner dem tillräckligt attraktiva, vilket gör dem mindre benägna att anta ”den heliga rollen som moder”. Därmed hotas både folkstammen och äktenskapet som institution.
Intressant nog ligger felet alltså inte hos kvinnorna, som man får anta är så hormonella att ingen statsfeminism i världen kan rucka på deras preferenser. Nej, problemet är männen själva; ”den degenererade och feminiserade slutprodukten av kulturmarxistisk indoktrinering”. Vad ska man som kvinna svara på det? Inte mer än att det för en gångs skull är skönt att vara osynliggjord.
